19 mars 2012 kl 18:29
Jag tror att alla är överens om att ett effektiv löpsteg kräver att man landar med foten rakt under kroppen eller näst intill. Som jag uppfattar det är det att sätta ner foten under kroppen man ska sträva efter om man lägger om sitt löpsteg, då kommer den höga frekvensen av sig själv när man försöker hålla lite fart. Men som Linus säger, tänk "snabba steg". Pose-förespråkarna säger att "lyfta upp foten så snabbt som möjligt efter landningen" är det man ska ha i huvudet, det är så man får till snabba steg.
Långdistanseliten uppges ha nästan samma stegfrekvens när de tränar i lugnt tempo som vid tävling, det är alltså steglängden som bestämmer farten vid en given löpstil.
P g a skador eller risk för skador kan man bli tvungen att "avvänjas" från ett visst steg eller detalj i löpningen, annars är det nog bara att sluta landa med foten framför kroppen som är "lönsamt" som aktiv inlärning. Övrig förbättring av steg och löpekonomi kommer nog bäst av att man springer mycket, i de farter man vill vara effektiv i. Påstår Matt Fitzgerald och jag tror honom, nästan.
Det är nog så att din kropp fortfarande minns hur det var att springa fort på "det gamla" sättet, men eftersom du avstått från intervallträning med ditt nya steg är hög fart inte så bra inlärt i det fallet. Eller så beror det på att du koncentrerar dig på korta steg i stället för snabba.
När jag slöat till under ett löppass märker jag tydligt att min egen stegfrekvens går upp när jag återställer farten till vad jag vill ha, ibland upplever jag det så att jag medvetet ökar stegfrekvensen