30 januari 2012 kl 08:35
Jag hade också sådant där under 2000-2003. Och har haft det igen under hösten i ett par omgångar. Det går att träna vidare om Du verkligen är uppmärksam på kroppens signaler.
Detta med att vara under utredning kan ta sin lilla tid. Man får inte ha bråttom när man har med svensk sjukvård att gör. Senast den 1 december fick jag göra en elkonvertering. Två dagar senare var jag ute och sprang 13,3 km (man brukar bli lite slö dagen efter).
Det första jag gjorde var att nobba betablockerna. Jag gick alltid med pulsbandet på mig för att hålla koll och se om jag var springbar. De hade även beställt tid för mig för elkonvertering. Väntetid tre månader. Detta är värdelöst, för när Du väl kommer dit och inte har flimmer. Blir det ingen konvertering.
Se till att komma till en kardiolog eller till en hjärtklinik. Är Du fortfarande kvar på vårdcentralen blir Du fast där. Ge inte för för att Du har flimmer. Man kan träna ändå mellan varven. Det finns fix för sådant här. Jag gjorde två lungvensisoleringar (ablationer) 2003.
PS: Var lite restriktiv med kaffe och salt. Jag passade på att ta en kopp kaffe medan flimret pågick, det var ju liksom ändå kört ändå. Då fick jag ut något positivt av det hela :-) Jag brukade träna mellan varven. Det hände också några gånger att jag fick kliva ut ur startfållan då det började. Bland annat Göteborgsvarvet 2003.
Vad Du än gör! Misströsta inte. Det går att fixa idag. Men se till att komma till en hjärtklinik eller kardiolog.