Löpning • Träning • 58 inlägg • 10255 visningar •

Kommentarer man minns!

Karin M
1984 • Stockholm
#1
•
14 november 2011 - 21:39
Gilla
Något som kan göra en både väldigt glad och väldigt irriterad är att få kommentarer av folk när man är ute och springer.

Min absoluta favoritkommentar är den jag fick för någon vecka sedan, efter att ha kommit hem efter en runda. Jag satte mej på trappan utanför huset och flåsade och en man gick förbi och sa: "Tränar du?! Bor du här?! Ingen i det här huset tränar! Vad roligt att du gör det!". Han verkade bli jättepositivt överraskad och uppriktigt glad över att se en svettig människa i tights i det här samhället, och jag blev också förvånad och glad.

Den kommentar som gjort mej mest irriterad var nog när jag hade sprungit och stannat vid mitt hus, och en gående man kom ifatt mej.
- Jag springer fortare än dej, sa han.
- Jaha, sa jag. Men nu ska jag springa upp för den här backen tio gånger också.
- Jag brukar springa femton, svarade han helt utan glimten i ögat och gick vidare.

Vad har ni fått för roliga, peppande, löjliga, oväntade eller sura kommentarer under löparrundan?
< < < 1 2 3 > > >
Marcus Löfblad
1972 • Alingsås
#41
•
21 november 2011 kl 14:42
Gilla
Mötte tant med rullator för ett par veckor sedan som ropade SJÄLVPLÅGARE! när jag hade passerat. Den dagen hade hon faktiskt rätt då det gick trögt och benen var stumma.

För några år sedan joggade jag i sommarvärmen vid en sjö och mötte två flickor i 6-årsåldern som tittade finurligt på mig och säger
- Tycker du att vi är tokiga?
Jag svarar att nej, det är jag som är tokig!

Jörgen Risholt
1967 • Umeå
#42
•
21 november 2011 kl 15:26 Redigerad 21 november 2011 kl 15:26
Gilla
Min 13åriga dotter berättade en dag att en av hennes klasskompisar stolt berättat att hennes pappa hade sprungit runt Nydalasjön i Umeå (lite drygt 8k). Min dotter nämnde lite försynt att hennes pappa springer runt-runt samma sjö relativt ofta, en gång tom 6-varv. - "Menar du på samma gång?" frågade kompisen och fick ett ja tillbaka. Efter en stunds tystnad så sa kompisen: -"Det KAN inte vara hälsosamt!".

per andersson
1963 • Älvängen
#43
•
21 november 2011 kl 17:33
Gilla
Spöklikt, Andreas B! Jag kallas Pelle. På min första tävling var jag bland de sista redan från start. Efter någon km stod det en folksamling med bl a en gammal klasskamrat. Han skrek: "Spring, Pelle, spring!" på ett lite retligt sätt och fick en del fnissare med sig. Jag blev nog lite arg för utan att jag hann tänka efter så skrek jag: "Spring själv, Din lata j-l!". Ja, jag lät nog tungan slinta lite väl grovt men å andra sidan fick jag skrattarna på min sida.
Daniel Berg
1986 • Österbybruk
#44
•
21 november 2011 kl 17:39
Gilla
Den ena blonda åskådartjejen till sin lika blonda kompis::
- Snyggt pannband!

Detta när jag passerade dem under ett midnattslopp bärandes mitt retroband i röd-vitt-blått. Helt ärligt anade jag ingen ironi i tonfallet.
hernwall
1966 • handen
#45
•
22 november 2011 kl 06:55
Gilla
Med bara några hundra meter - och en rejäl uppförsbacke - kvar framför mig innan jag når målet på SUM (50km) försöker jag tömma kroppen på de sista kraftreserverna, och i alla fall se ut som jag fortfarande springer. Gör ont på ganska många ställen. Så när jag möter en barnfamilj där flickan, någonstans i fyra/fem-årsåldern, storögt tittar på oss stapplande motionärer och utbrister med något som inte kan vara annat än beundran "Mamma, tror du att dom springer längre än TVÅ kilometer?!", ville jag bara stanna och krama om henne. Men då hade jag väl aldrig kommit igång igen ...

Härligare uppmuntran än så har jag svårt att se!
Botte B
1966 • Stockholm
#46
•
22 november 2011 kl 08:08
Gilla
Uppför Odengatan sista gången under 2010 års Stockholmsmara. Jag mådde allt annat än bra och såg tydligen ut därefter också: "kom igen nu blekansikte, inte långt kvar nu!!!!!!". Uttalades med eftertryck. Var tydligen vit som ett lakan i fejan : )
Johan Andersson
1972 • Mörarp
#47
•
22 november 2011 kl 09:37 Redigerad 22 november 2011 kl 09:39
Gilla
Var ute på en mörk, tidig morgonrunda 5.30 med en kompis i snöstorm på en ensligt belägen grusväg i utkanterna av Helsingborg då vi stöter på en gemensam bekant i bil. Han stannar när han ser oss, vevar ner rutan och utbrister: "Nu får dom f-n lägga in er på psyket" , skakar på huvudet och kör vidare :-)
Tor Hunemark
1981 • Linköping
#48
•
22 november 2011 kl 18:27
Gilla
"Vad lätt det ser ut när du springer!"
Sagt av en cyklande äldre dam jag sprang förbi på väg hem från ett tempopass. Det gick rätt fort, men kändes lätt. Ett kvitto på att tempodelen gav löpekonomi som t.o.m syntes :) Extraenergin kom som ett brev på posten :)

"De e la'nte rättvist?!"
På väg till terrängspåret, jag springandes och tjejen på cykel, passerade vi en göteborgare med sällskap som hade synpunkter på arbetsfördelningen..

"Varför springer vi?"
Under en barfotarunda passerade jag en kille som tog rygg på mig under 50 meter, innan han blev frågande till varför och stannade..
Anders Tengblad
1966 • Huskvarna
#49
•
22 november 2011 kl 20:14
Gilla
Promenerande till starten av en löpartävling en kall vår pekar en flicka på mig och säger: "Mamma, varför har farbrorn så tajta byxor?"

Genast började jag jogga för att visa att jag minsann var en löpare och inte brukade gå i tights...
Anlin71
1971 • Vendelsö
#50
•
22 november 2011 kl 23:25
Gilla
För några år sedan, efter ca 7 km möter jag två barn i 10-årsåldern som glatt hakar på mig. Efter nån minut frågar den ena hur långt "vi" sprungit, ca 7 km svarar jag. Höjda ögonbryn och ett wow, du ser ju inte ens trött ut! till svar. Hur långt ska vi springa? En mil till.
Sen sprang jag själv.... :D
Johan Juvén
1984 • Kungsbacka
#51
•
23 november 2011 kl 11:38
Gilla
Under mitt första göteborgsvarv precis efter Svts hus på Hisingen utbrister en äldre helt okänd man för mig " Så går det när man har slagit vad" och så öppnar han en ölburk och frågar skall du inte ta en klunk du ser trött ut. Det vad ju precis därför jag sprang för jag hade förlorat ett vad.
Anna Sundqvist
1974 • Luleå
#52
•
23 november 2011 kl 12:01
Gilla
Tråkigaste måste vara alla kommentarer om 40-årskrisen...
Ulf Svensson
1948 • Örebro
#53
•
23 november 2011 kl 12:12
Gilla
Inte alltid, Anna. En ung tjej på jobbet undrade för något år sedan om jag hade" hamnat i 40-års krisen" för jag sprang så mycket, jag tog det som en komplimang...
Jacob Ryder
1986 • Lerum
#54
•
28 november 2011 kl 10:53
Gilla
Mannen efter 8 sek i följande klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=27rw1ni1k0c
Anlin71
1971 • Vendelsö
#55
•
28 november 2011 kl 19:43
Gilla
@Jacob: Ha ha ha ha! Klockrent! :D
Fredrik E
1971 • Uppsala
#56
•
28 november 2011 kl 20:01 Redigerad 28 november 2011 kl 20:02
Gilla
Har fått en fantastisk kommentar, men efter fullbordad Vättern...hoppas den kvalar in ändå. Stannade vid ärkebondhålan av alla bondhålor och skulle handla lite dricka och godis (klockan ca 01.00), och möter på vägen in värsta raggargänget på vägen ut, som frågar varför vi har cyklar på taket. - "Cyklat 30 mil vätternrunda svarade vi", och fick följdfrågan om det gick bra. - "Första 20-25 gick riktigt bra, men sista 5-6 var grymt tunga" sa vi. - "Dom sista 6 är ALLTID tunga" svarade ena raggarn och höll upp ett 6-pack folkisar... Grymt rapp kommentar tyckte vi...och kul...
Robin
2008 • Götet
#57
•
29 november 2011 kl 00:17
Gilla
Sprang i KSO Trek påväg hemmåt efter lite äventyr i skogen. En cyklist börjar prata och frågar om jag inte känner igen henne. Försöker febrilt leta igenom minnet men hittar inget. Hon berättar att jag hade sprungit barfota inför göteborgsvarvet så hade hon cyklat ikapp och pratat med mig hela vägen in till stan, frågade hur det gick och så säger hon "jag kände igen ditt lätta löpsteg från 500m" :)

Andra citat jag har fått
"manligt att springa barfota"
"aj aj aj"
Per Lantz
1970 • TABERG
#58
•
29 november 2011 kl 22:39
1 Gilla
Det här inträffade på tåget hem från Köpenhamn, efter genomfört Köpenhamn marathon. Till en början gick resan ok, men stillasittandet blev så småningom en riktig plåga. Nånstans i början på de småländska skogarna fick jag samtidig kramp i bägge benen. Reflexmässigt rätade (läs sparkade) jag ut benen, varpå jag naturligtvis lyckades få in en rejäl träff på benen på passageraren mitt emot mig. Det var en äldre kvinna utrustad med två kryckor. Jag tänkte att nu tar det väl hus i.....Jag bad naturligtvis så väldigt mycket om ursäkt för min klumpighet och förklarade samtidigt min situation. Hon tittade på mig med väldigt finurliga ögon, drog av ett avväpnande leende och sa med pigg och vänlig röst "Det gör inget..... Jag har proteser på bägge benen." Alla på tåget som hörde det hela började gapskratta och mest skrattade nog hon själv och jag.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.