1 november 2011 kl 22:56
Redigerad 1 november 2011 kl 22:58
Jag har tidigare överpronerat ganska kraftigt och hade också ganska mycket problem med skavsår i hålfoten (och återkommande löparknä samt utmattningskänslor i fötter och knän när jag sprang mer än 12 km).
Skavsåren uppstod på grund av att när fotvalvet sjönk ihop under själva proneringen gneds huden under hålfoten mot pronationsstödet. Att skavsåren bara uppstår vid lite längre sträckor kan bero på att du pronerar mer när du börjar bli trött i fötterna, eller så kan det helt enkelt vara så att huden blir fuktigare och därmed känsligare mot skav ju längre du springer.
För att förhindra att skavsår uppstår, testa att sätta en bit tejp där skavsåren brukar uppstå (Leukoplast från apoteket är den bästa tejpen jag känner till). Bra strumpor som håller foten torr längre och som inte tappar formen när de blir fuktiga hjälper också.
Men: Jag har inte längre de här problemen. Jag övergick till att springa i minimalistiska skor utan någon som helst stöd och extremt lite dämpning. Det tvingar mig att verkligen se till att hålla ett bra löpsteg, dvs landa med tyngden mitt på foten istället för på hälen. Skavsår får jag numera bara om jag springer i ordentligt regn så fötterna börjar glida i skorna, löparknät är bara ett otrevligt minne och jag får inte längre några problem med utmattade fötter och knän (fast jag gjorde övergången alldeles för snabbt, så jag drog på mig inflammation först i hälsenan och sen i ett mellanfotsben)... En nackdel är att det känns fullständigt onaturligt att ta på sig ett par "vanliga" löparskor.
