3 oktober 2011 kl 19:35
Har också funderat på det där många gånger. Efter Tjejmilen förra året var jag riktigt irriterad på alla som inte kunde respektera startgrupperna, vilket gjorde att det blev jätteträngsel redan i andra och tredje startgrupp, när (mestadels) tanter började gå efter några hundra meter. Lovade mig själv att aldrig springa det loppet mer eftersom jag bara blev sur. Men så till i år hade de infört seedning så jag bestämde mig för att ge det en chans en gång till (för det är ju en häftig folkfest också). Och vilken skillnad! För arrangörerna såg verkligen till att folk höll sig till seedningen, de hade funktionärer som vänligt men bestämt motade ut dem som "gått in i fel" fålla. Kunde springa mitt eget tempo, och upplevde att de runt mig var på samma nivå.
Efter LL förra året sa jag också aldrig mer, pga trängseln och armbågarna i spåret som bara gjorde mig irriterad, och pga de superlånga köerna till bussarna senare. Det var för mycket meck för lite nöje helt enkelt. Men så beslutade jag mig för att testa LL Tjejlopp i år istället. Bara ca 6000 deltagare och mycket lugnare. Visserligen väldigt trångt längre bak hörde jag (startade i startgrupp 1B så det var bara några hundra meter kö för mig). På Lidingö tycker jag verkligen man tagit sig vatten över huvudet med stora loppet, vet många fler än mig som lagt av med det bara för att det är så trångt, trots att det är fint annars.
Måste även göra jämförelsen med skidåkningen. Har åkt Öppet spår några gånger och verkligen gillat det. Men nån gång måste man ju åka "riktiga" Vasaloppet sägs det, så jag testade i år Vasaloppet istället för ÖS. Samma lopp, men med skillnaden att Vasan har 2-3 gånger fler deltagare. Vilket gör att jag inte kommer testa Vasan igen, men gärna Öppet spår. Vasaloppet blev rent farligt i nerförsbackarna pga för mycket folk...
Så för mig går nog gränsen vid lopp med ca 6-10000 deltagare, oavsett sport :-)