Löpning • Övrigt • 26 inlägg • 3753 visningar •

Spring för livet

Per Carlson
1967 • Norrtälje
#1
•
4 augusti 2011 - 18:01
Gilla
Hej
I februari 2010 åkte jag in på sjukhuset i Östersund för tredje gången inom loppet av ett år. Jag hade så jävla ont i magen... igen. Den här gången blev jag inte hemskickad med Alvedon och en burk piller mot prostatit utan man kom fram till att jag hade cancer lite varstans i magen. Det såg inget vidare ut och beskedet kom givetvis som en chock för mig. Den våren ägnade jag mycket tid åt att sitta på altanen hemma för att röka och dricka whisky. Det var väl inte så att jag var på väg ned i nåt djupare missbruk men så särskilt hälsosamt var det ju knappast. När sommaren så led mot sitt slut och hösten kom så bestämde jag mig för att försöka göra det jag kunde för att leva lite längre. I min ungdoms dagar spelade jag en hel del fotboll men som vuxen hade jag väl blivit en rätt slö typ. Undantaget var väl att jag sommartid sprang en del och att jag deltog i Midnattsloppet rätt många gånger under nittiotalet och början av tjugohundratalet. Det där med löpning är ju faktiskt rätt skönt tänkte jag och satte igång. Jag ska redan nu säga att jag aldrig varit särskilt duktig. Som bäst sprang jag loppet runt söder på 49 minuter men det var ju 15 år sedan. Nåja, jag kunde ju ha det som ett mål i alla fall och jag började nöta landsvägarna och grusvägarna i trakterna där jag numera bor. Jag blev djupt besviken när jag förstod att jag hade stora problem med att ta mig runt tio kilometer på en timme. Var det kanske åldern, eller hade det med min sjukdom att göra? Jag pratade med mina läkare om det och de trodde väl att det antagligen var en kombination. Hursomhelst så uppmuntrade de mig till fysisk aktivitet, så länge jag inte körde slut på mig fullständigt. Konditionen förbättrades men så snart jag varit nere på sjukhuset i Uppsala för strålbehandling så förvandlades jag till en åttioårig gubbe. När jag började jogga försiktigt igen så kändes det ungefär som jag rökt en limpa John Silver utan filter strax innan. Frustrerande, när man nu ändå kommit igång. Man vill ju liksom ha lite betalt för sina ansträngningar. Som jag sa så har ju mitt mål med den återupptagna löpningen varit att leva lite längre. Så är det nog för många även om löpningen också har ett värde i sig. Men vaga mål är inget jag är bra på att hålla. Jag anmälde mig därför till Midnattsloppet och Stockholm halvmarathon nu i höst. Träningen har nu i sommar gått rätt bra, dels eftersom jag har haft tid att träna regelbundet, dels för att jag inte fått någon mer strålning sedan i våras. Om jag klarar Midnattsloppet under 50 minuter får vi se. Just nu känns det tveksamt men jag ska göra mitt bästa. Tyvärr ser halvmaran ut att inte bli av. Häromdagen fick jag veta att jag ska opereras i slutet av augusti och det är väl knappast troligt att jag är i toppform tre veckor senare. Återigen gör sig sjukdomen påmind alltså. Jag försöker ändå intala mig att det är mödan värt, trots att jag av och till hamnar på ”noll” igen. Om inte annat så är det ju så förbannat fint att springa. Eller hur?

Varför skriver jag då det här? Tja, jag jobbar ju för all del som lärare så jag har ju uppenbart vissa narcissistiska drag, men jag tänkte också att det kanske finns andra här på Jogg.se som brottas med liknande problem eller funderingar. Syftet med denna tråd är inte att den skall utvecklas till något slags självömkansforum, men om någon vill utbyta några tankar eller kanske fråga något så får man gärna höra av sig. Jag minns att när min diagnos var ny så var det guld värt att ha någon att utbyta sina erfarenheter med.
< < < 1 2 > > >
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#2
•
4 augusti 2011 kl 19:14
Gilla
Jag kan inte säga att jag har liknande erfarenheter, men jag vill nog mer bara säga att jag tycker det är fint (eller vad man ska säga) av dig att förmedla din berättelse. Jag vill önska dig all lycka och välgång, hoppas att allt går bra och att du når dina mål. Skriv gärna och berätta hur det går för dig.
Stefan Jonsson
1956 • Falköping
#3
•
4 augusti 2011 kl 19:59
Gilla
Starkt av dej att orka kämpa och springa.
Jag som är fullständigt frisk och tränar mkt gör nog knappt milen på 50 min.
Jag sprang Gbg-varvet i välgörenhetsgruppen till förmån för Barncancerfonden.Alltid något!
Spring för livet!
Anna Landin
1972 • Bollnäs
#4
•
4 augusti 2011 kl 20:55
Gilla
Tack för att du delar med dig av din berättelse. Det är bra med lite perspektiv på tillvaron, även om jag förstår att det inte var därför du startade tråden. Kan inte heller som tänkt springa sthlm halvmarathon i höst, endast beroende på vad/knäproblem som kommer att gå över! Hoppas det går bra för dig, hur ser prognosen ut? Det behöver du såklart inte svara på...
Ja skriv och berätta hur det går, jag hoppas du kan springa för livet länge till!!
louisa
1985 • Järfälla
#5
•
4 augusti 2011 kl 20:57
Gilla
Bra jobbat!
Fortsätt kämpa, jag tänker att kroppen ändå tackar dig även fast den helt kan verka glömma när den utsätts för motgång.
Ingela Magnusson
1965 • Torsås
#6
•
4 augusti 2011 kl 21:37
Gilla
Jag tycker att det är otroligt starkt, både att orka träna såväl mentalt som fysiskt och att berätta så gripande som du gjort. Och det är klart att det är mödan värt! Din träning måste ju ändå bidra till att kroppen orkar hantera både sjukdom och operation bättre än innan och det är ju positivt.
Du verkar ha gott om kämparglöd och det är nog så att du säkert peppar andra som också har det tufft och jobbigt på olika sätt, det peppar iaf mig att, som du säger "spring för livet". Och det är ju verkligen härligt att springa!
Du är stark och klarar det här!
Mikael Karlsson
1956 • Lund
#7
•
4 augusti 2011 kl 21:53
Gilla
Bara fortsätt springa, Per. Jag bär din berättelse med mig.

Med respekt.
Anna Nylund
1960 • Boxholm
#8
•
4 augusti 2011 kl 22:06
Gilla
Fantastiskt att vilja dela med sig av sin historia på det sättet du gör, det inger hopp! Fortsätt kämpa o springa o lycka till i Midnattsloppet! Och så hoppas jag att din operation senare i augusti går bra!
Per Carlson
1967 • Norrtälje
#9
•
3 september 2011 kl 14:15 Redigerad 3 september 2011 kl 14:14
Gilla
Då var man hemskickad från sjukhuset då. Med 24 stygn i magen och en kroppshållning som en gammal farbror. Men jag mår rätt ok ändå och hoppas kunna börja springa igen om inte alltför länge. För tillfället nöjer jag mig med försiktiga promenader på runt 1km. Att jag sprang 16km för ungefär 2 veckor sedan känns helt overkligt :) Midnattsloppet blev en liten missräkning då jag sprang ett par minuter över 50 minuter. Jag grämde mig dock inte särskilt länge över det. Jag var helt enkelt inte bättre och det kändes verkligen som att jag gjorde mitt allra bästa. Dessutom är det ju alltid en fest att delta i det där loppet. Jag tror det var elfte gången nu. Det är svårt att inte ryckas med även om man gör sämre ifrån sig än planerat.

Löpabstinensen är riktigt stor nu men jag får nöja mig med att läsa om andras vedermödor här på forumet istället. Iallafall ungefär en månad till...

Tack för alla uppmuntrande ord. Och tack alla som skriver om än det ena än det andra i forumet. Ni underhåller säkert många (tysta) läsare. Vi hörs!
Daniel Larsson
1967 • Stockholm
#10
•
3 september 2011 kl 16:38
Gilla
Hoppas det blev en riktigt lyckad operation, och att du snart både går och springer som en frisk -67:a! Det finns många trådar som får mig att kika i det här forumet mer än en gång per dag, och sådana här berättelser är verkligen en av dem. Men nu ska jag be grannen sluta hacka lök.
Micke Larsson
1971 • Norge
#11
•
3 september 2011 kl 16:41 Redigerad 3 september 2011 kl 16:40
Gilla
Per: Då har vi samma kroppshållning, men i jämförelse med dina utmaningar är mitt trasiga muskelfäste på "skavsårsnivå". Intressant att följa just dina vedermödor och hoppas att du snart springer snabbt, långt och problemfritt!
Jonas Wincent
1970 • Sala
#12
•
3 september 2011 kl 17:52
Gilla
Kämpa på Per, det fixar du!!
Lisa Nilsson
1976 • Lund
#13
•
4 september 2011 kl 01:08
Gilla
Inspirerande inlägg. Tack för att du delade med dig och på så vis gav lite annorlunda perspektiv.

Amerikanska Runner's World hade för något nummer sedan en cancer-special som jag skulle vilja rekommendera. Den gav pepp och inspiration om hur man kan använda löpning som en tillflykt och ett ventilationssystem men även som ett sätt att använda sig av sin löparenvishet och se den styrka kroppen (trots sjukdom) har och vad fysisk kapacitet gör för mental kapacitet.
Även om det gällde just cancer var sättet att hantera problemet applicerbart på många andra situationer och sjukdomar.
Per Carlson
1967 • Norrtälje
#14
•
2 oktober 2011 kl 11:51
Gilla
Då var man på banan igen då, efter 1.5 månaders uppehåll :) En lugn runda på 6km i fredags. Det kändes fint även om jag kroknade väsentligt sista 2. Inga möten med skärglada kirurger eller strålande nuklearläkare är inplanerade. Nu kan jag ladda inför nästa års motionslopp utan besvärande hinder. Det ska vara den norrländska vintern isåfall...
Jenny Fischer
1973 • Knivsta
#15
•
2 oktober 2011 kl 12:09
Gilla
Härliga nyheter! Vi är nog många som följer dig och hejar på runt om i jogg-Sverige.
Alice Sundström
1968 • Gislaved
#16
•
2 oktober 2011 kl 13:57
Gilla
Jag säger bara kort och gott; TACK! Det glädjer mig att du är på banan igen, jag önskar dig all lycka och välgång och en fantastisk höst med löparskorna på fötterna.
Kristina
1986 • Amsterdam
#17
•
2 oktober 2011 kl 23:19
Gilla
Gillar mest av allt rubriken på denna tråd, säger otroligt mycket.
Per Carlson
1967 • Norrtälje
#18
•
2 juni 2012 kl 19:47
Gilla
Update

Idag sprang jag 10km under 52min för första gången sen 1997. Målet från förra året finns kvar... Midnattsloppet i Sthlm under 50min. Vågar man tro på 1.50 på Sthlm halvmara också?

Har tyvärr lite problem med blodvärdena men känner mig i övrigt starkare än på länge.
Anna Landin
1972 • Bollnäs
#19
•
2 juni 2012 kl 20:21
Gilla
Vad roligt att höra att det går bra! Minns hur påverkad jag blev av din berättelse i höstas... Vågar du hoppas på att du är frisk nu?
Per Carlson
1967 • Norrtälje
#20
•
2 juni 2012 kl 20:30
Gilla
Frisk blir jag aldrig men som hyfsat vältränad och någorlunda symtomfri hoppas jag på många kilometrar löpning till :)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.