13 september 2011 kl 10:53
Hej Pär,
Jag tror att en blogg kan vara ett mycket bra sätt att rent mentalt arbeta med sig själv och ens motivation/självkänsla under en sjukdomsperiod. Jag tror att just medvetenheten om att andra ska läsa det som skrivs, gör att bloggaren försöker hitta ljuspunkter i tillvaron. Kanske kan det även ge en sporre att försöka göra något spännande att blogga om, som samtidigt ger en positiv personlig effekt. Samtidigt kan det vara ett sätt att föra dagbok, och därigenom kan bloggaren se sina egna framsteg.
På riktiga grå dagar, kan uppmuntrande kommentarer från andra ge en uppiggande effekt. Samtidigt är det ju något som håller hjärnan i aktivitet, och som kan göras från "sjuksängen"
Så mitt svar blir väl egentligen att en blogg kan jämföras med en film. Jag tror inte att en film som visar en person som ligger sjuk i en säng och tar en massa mediciner blir en blockbuster. Men en film om en person med en sjukdom som försöker dela med sig av sina tankar, utmaningar, framgångar och ljuspunkter i sitt liv med en sjukdom, kan vara värt att se.
Jag försöker inte vara negativ, endast ge mina personliga tankar om vad som kan göra en blogg intessant, även om utgångsläget inte är det mest spännande. Ibland behöver jag lite uppmuntran för att inte latmasken ska ta överhand, och en tanke på någon som så gärna vill, men inte kan ge sig ut och springa, kan vara den extra motivationen. Och där kan en blogg som du beskriver ge sparken i ändan!
Precis som Henrik säger - att posta adressen här kan ge bloggen en riktigt bra start.
Lycka till
Mvh Tom
