Löpning • Träning • 11 inlägg • 4003 visningar •

Andnings teknik?

Torbjörn Bovin
1972 • Ödsmål
#1
•
22 augusti 2011 - 02:41
Gilla
Tjenare alla glada löpare!
Jag har ett litet problem när jag är ute och springer, kvittar vilken distans eller intervall, kanske inte när jag kör max men allt som oftast så låser sig andningen för mig och käns som en begränsning. Finns det någon bra andningsteknink som man kan träna på?
John P
1970 • Trelleborg
#2
•
22 augusti 2011 kl 08:54
Gilla
Man kan prova att inte tänka på den!
Anders Näslund
1961 • Stockholm
#3
•
22 augusti 2011 kl 10:17
Gilla
...eller göra tvärtom. Räkna.
2-3-4 steg inanding sen 2-3-4 steg utandning.
Hur många får styras av steglängd/kondis/fart men det brukar man känna.
Jag har 4 när jag är pigg och igång och 2 när det bär emot i uppförsbackar...men det funkar för mig.
Hade liknande problem i början jag med.
Fredrik Johansson
1981 • Lund
#4
•
22 augusti 2011 kl 10:22
Gilla
Håller med Anders. Det är också ett bra sätt att känna av vilken ansträgningsgrad man ligger på.

Hur artar sig begränsningen? Jag menar, om det tar emot i andningen kan det ju vara ansträgningsastma i mild form. Jag kan få sådana känningar ibland.
Magnus Svan
1969 • Åkersberga
#5
•
22 augusti 2011 kl 11:59
Gilla
Läste en artikel för många år sedan som hävdade att man tömde sig på co2 bättre om man andas ut ett steg mer än in, typ 2 in 3 ut och på det sättet kunde syresätta sig bättre. Jag har aldrig märkt nån skillnad och om det nu var nåt riktigt bra hade man förmodligen hört mer om det, men nån här på forumet kanske läst nån studie på det?
Själv kör jag nog mest symmetriskt, oftast 3 in 3 ut.
Sedan finns det ju kroppshållningsmääsiga faktorer som jag tycker påverkar desto mer. Om man drar bak axlarna lite, skjuter fram bröstkorgen, sträcker på sig och ser till att armarna pendlar rakt utefter sidorna så kan bröstkorgens muskler få fritt spelrum och vidga den fullt ut. Man ser alltför många löpare som springer liksom ihopkurade med sänkta framskjutna axlar och armarna framför kroppens mittlinje. I det läget kan inte bröstkorgen jobba ordentligt.
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#6
•
22 augusti 2011 kl 12:44
Gilla
Hej Torbjörn,
Precis som Anders så räknar även jag mina andetag mot stegen.
Lugn distans - 4-5 steg för varje andetag och sen färre steg ju högre belastning. Vi riktigt tuppa uppförsbackar och tuff intervallträning kör jag dubbelandning ut och ett jämnt andetag in, men 2 steg/andetag.

Det som är det bästa med denna tekniken är att jag känner att jag kan kontrollera intensiteten genom att använda steg/andetag som mått. Har jag bestämt mig för ett lugnt pass, då drar jag av på farten när jag inte kan hålla 4stegin/4stegut längre. Om du blir väldigt ansträngd i andningen tidigt på dina pass kan du försöka hålla andningen kontrollerad och justera farten/intensiteten efter det.

Löparhälsningar från Tom
C T
1990 • Ljungby
#7
•
22 augusti 2011 kl 15:54
Gilla
När jag var ung så hade jag ansträngningsastma, jag gick till någon specialist för att öva på olika andningstekniker för att underlätta för mig. Specialisten förklarade för mig att problemet oftast inte är att få in luft i lungorna utan att få ut den co2 som finns kvar. Hennes råd var att fokusera på att trycka ut luften som är i lungorna. Min mormor som har KOL har fått samma råd. Jag upplever att min andning blir mindre "komplicerad" när jag fokuserar på att "trycka ut" luften, oavsett intensitet.

Det här kanske är självklart för de som är mer erfarna i löpningens värld? Vad gäller andningsfrekvens så vet jag ingenting :P
Peter Gröndahl
1978 • Stockholm
#8
•
22 augusti 2011 kl 21:18
Gilla
Efter att ha läst den här tråden så prövade jag att andas enligt post #5 dvs längre ut än in och dessutom med lite magstöd i utandningen under dagens korta tempopass. Fick lite bättre rytm när jag kopplade in lite lätt medvetet magstöd i andningen, däremot så kändes det som att konceptet längre ut än in skulle kunna leda till något liknande hyperventilering.

Normalt sett skulle jag säga att andning är något som kroppen sköter alldeles utmärkt själv, fast å andra sidan kändes det lite bättre med visst magstöd. Man får experimentera lite.

B Herman Hermansson
1954 • Högsjö
#9
•
22 augusti 2011 kl 21:56
Gilla
När jag började jogga mer aktivt så tog det ett tag innan jag fick in andnings-tekniken.Räknade också steg på liknande sätt som beskrivs här.Sedan jag började lyssna på musik på de längre passen så sköter sig andninen bra automatiskt.Jag tänker inte alls på den.De gånger jag inte har musik så kan jag falla tillbaka i räknandet,speciellt vid lite högre tempo.Det är då väldigt störande på löpningen att "tappa rytmen".
Elin Soto Thompson
1975 • Malmö
#10
•
22 augusti 2011 kl 23:29
Gilla
Hej!
Jag har läst att det är tvärtom mot vad #5 föreslår, dvs ex 3 steg under inandning och 2 steg under utandning. Detta för att diafragman ska arbeta mer effektivt.Du pressar alltså ut luften snabbare mot vad du drar in den i lungorna. Anledningen till att man tar ojämnt antal på in och utandning är att man ska växla ben för inandning. Trycket i kroppen ökar nämligen när man andas in, vilket också påverkar belastningen. Så har man ex. en skada som sitter på höger sida kan man observera om alltid andas in när man tar ett steg med höger ben.
Torbjörn Bovin
1972 • Ödsmål
#11
•
24 augusti 2011 kl 20:58
Gilla
Tack alla för era svar, en hel del att tänka igenom och testa! Någon undrade hur det uppdagas min andning, lite ojämn andning där jag gurglar lite elller vibrerar med halsen när jag drar in, detta kommer och går under en träning/tävling och jag har ingen ansträngningsasma vad jag vet.

// Tobbe
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.