Löpning • Skador & Rehab • 70 inlägg • 30745 visningar •

Rejäl värk i vaden, önskar tips

Johan
1977 • Värmland
#1
•
31 juli 2011 - 20:32
Gilla
Hej!

Mitt första inlägg på detta eminenta forum, där jag tidigare bara läst och lärt som anonym gäst. Nu är det däremot dags att kasta sig in som fullvärdig medlem och mitt första inlägg gäller något så egoistiskt som mig själv:

Jag är 34 år och har i ärlighetens namn inte varit särskilt aktiv i motionsspåret sedan 10-12 år tillbaka. Innan dess var jag ingen elitidrottare, men en okej motionslöpare. Den första juli i år kom jag däremot till insikt med att nu måste något göras åt kroppsvikten som bara ökar. Jag ligger nu c:a 4-5 kg över min "matchvikt". Beslutet? Att kasta mig ut i joggingspåret igen. Nyinköpta skor som kändes bra, jag började med terränglöpning 3 km de första två veckorna. Gick därefter över till grusvägslöpning en halv vecka, men benhinnorna satte effektivt stopp för det. Resterande månaden har jag sprungit 3-4 ggr i veckan på ett elljusspår. Normal löprunda har varit 5 km med en snitthastighet omkring 6-7 min/km.

I torsdags tog det stopp. Efter 3 km skulle jag springa nedför en kort men brant backe. Eftersom jag mer lufsar än springer, ville jag bromsa farten lite i backen, något jag gjort på samma sätt varje löppass tidigare. Men nu kände jag en plötslig smärta i vänster vad, trodde det var kramp och bromsade in, men hann springa 2-3 steg till, varpå smärtan blev så intensiv att jag inte kunde ta ett steg till. Trodde det var kramp ändå, och försökte stretcha bort den, men direkt när jag skulle ta första löpsteget så brände det till något enormt i vaden så fort den sträcktes ut bakåt i löpsteget, alltså precis i skedet där man trycket ifrån och foten just ska lämna marken.

Linkade hem och fick för mig att det var en muskelbristning. Dagen därpå behandlade jag mig med Tigerbalsam och mot kvällen kändes det okej, men absolut inte bra. Haltade hela tiden. Dagen efter kändes det ännu bättre, varpå jag företog mig en heldag ute på stan där jag haltade runt och gjorde ärenden.

Så, imorse. Steg ur sängen och kunde knappt ens halta. Tänkte att det nog berodde på att jag var morgonstel, men detta har hållit i sig hela dagen. Haltar nu mer än någonsin. Det konstiga är nu att smärtan inte bara sitter i samma punkt på vaden, utan nu även känns i knävecket.

Tyder detta fortfarande på en bristning? Ursäkta min långa roman, hoppas ni orkar läsa :)
< < < 1 2 3 4 > > >
Johan
1977 • Värmland
#21
•
4 augusti 2011 kl 09:42
Gilla
Stort tack återigen Oldboy!
Johan Andersson
1972 • Mörarp
#22
•
4 augusti 2011 kl 09:55 Redigerad 4 augusti 2011 kl 10:52
Gilla
Om jag haft ett uppehåll från löpningen ett par veckor och sedan kör igång igen brukar jag få ont i vaden. Det är som en krampkänsla som kommer smygande tills man har så ont att det inte går att springa längre. Tror det är sviterna efter Broloppet förra året. Jag har dock kommit på hur jag skall bli av med smärtan bara på ett par dagar och inte få den att återkomma. Kör tåhävningar i en trappa (så att hälen befinner sig lägre än tårna i utgångsläget) typ 3*15 per ben med stretching efteråt minst en gång per dag. Dels är det bra för löpstyrkan och dels försvinner vadproblemen helt, iallafall för mig :-)
Johan
1977 • Värmland
#23
•
4 augusti 2011 kl 10:57
Gilla
Tack Johan. Har du tips på bra strechningsövning för just vaden?
Johan Andersson
1972 • Mörarp
#24
•
4 augusti 2011 kl 11:11
Gilla
Ställ dig nära en vägg och lyft upp tårna mot väggen (med det ben du skall strecha) så långt du kan och luta sedan kroppen framåt så du känner det drar i vaden. Finns många fler men denna tycker jag tar bra.

Johan
1977 • Värmland
#25
•
4 augusti 2011 kl 19:40
Gilla
Tackar!
Johan
1977 • Värmland
#26
•
6 augusti 2011 kl 12:10
Gilla
Första testet avklarat. En lugn promenad på 2 km i samma elljusspår som då skadan inträffade. Svor lite åt den där nedrans backen som skadan uppstod i. Kändes en gnutta bättre då. I övrigt var vaden stel och emellanåt kunde jag tycka mig känna en lätt krampkänsla, nästan som då krampen precis sätter in, men bara under en tusendels sekund. Precis så att jag hann uppfatta den. Sänkte då tempot och runt kom jag, men jag känner mig märkligt trött i det skadade benet. Konstigt.

Hur som helst, en härlig dag med lätt duggregn. Snacka om att jag var sugen på att börja springa, men jag fick vackert promenera mig fram, frustrerande men förhoppningsvis är det värt den mentala smärtan i att inte kunna springa. Snart kanske jag också kan igen!
Johan
1977 • Värmland
#27
•
7 augusti 2011 kl 17:51
Gilla
Rehabpromenad två är till ända. Två kilometer idag också. Har träningsvärk i vaderna efter gårdagens tåhävningar, vilket är ganska dumt eftersom jag då inte riktigt känner om det är träningsvärken eller bristningen som småvärker. Nåväl, stel vad idag också.

Funderar nu på att köpa ett par kompressionsstrumpor på Apoteket imorgon (ja jag inser att det finns bättre, men Apotekets borde ju vara bättre än inget?). Köper även magnesiumtabletter för säkerhets skull. Sedan vete tusan om jag ska prova att jogga 2 km imorgon. Sugen, men samtidigt rädd.

Ni som är löpare skriver att man kan börja jogga lätt för att se om vaden håller. Det dumma är bara att som amatör och i halvkass kondition, är det ni kallar lätt jogg samma tempo som jag håller när jag lufsar runt på en normal träningsrunda. Att sänka tempot ytterligare till lätt jogg skulle i min bok då bli en promenad. Man kan inte springa saktare än jag redan gör. Borde jag helst strunta i att springa då, eller torde det ändå funka med lätt jogg även om det i mitt fall är normaltuff jogg? Är ni med på mina funderingar?
Anders Hedlund
1942 • Båstad
#28
•
7 augusti 2011 kl 18:33
Gilla
Hade dragit på mig en bristning i vaden i april pga köp o överdriven träning i lågprofilskor. Dvs Terra plana Vivo. Körde för hårt för länge för ofta.
Den 6 mars då jag spann vasaloppspinn i 4 timmar var jag tvungen att ha pedalen under hälen föratt det gjorde så jäävla ont.
Den 12 mars ville jag springa 6 timmar i Skövde köpte på anrådan då ett par Sketcher SRR Running 1000:- på nätet (lite samma ide som MBT-skor men med bra löpkänsla), står inte alls o gungar som med MBT. Kunde ta mig runt de 6 timmarna!
Har sedan dess tränat bra, sprungit GBG-varvet, Båstad Marathon, 60 km Havsbadsloppet samt några millopp.
Obs känner inte något obehag i vader, senor, knän sedan dess!
Jag vet att det pratas mer o mer om lågprofilskor. Men jag har varken tid eller lust att vänja mig. De får bli Sketcher SRR Running resterande år jag lever :)
Anna Landin
1972 • Bollnäs
#29
•
7 augusti 2011 kl 20:20
Gilla
Var ute på min första runda idag också, skulle bli 2 km lugn jogg men blev 4 km med lite back-fartlek. Hoppas jag inte får sota för det nu bara, men det kändes ju så himla bra!! Kändes lite stumt i vaden bara, där fick jag rådet av sjukgymnasten att kyla ner efter träning så nu har jag haft lite fryst broccoli under vaden en stund:-) (Någon som vet hur länge man ska kyla??)
Kompressionsstrumpor har jag också, från intersport, de från apoteket ska inte alls vara dåliga de heller har jag hört.
Hoppas du kan lufsa din runda i morgon du också så du kan komma igång igen!
Johan
1977 • Värmland
#30
•
7 augusti 2011 kl 20:32
Gilla
Härligt att läsa Anna! Då kanske även jag kommer ut på riktigt snart! Hoppas på morgondagen, det vore underbart!
Johan
1977 • Värmland
#31
•
7 augusti 2011 kl 20:33 Redigerad 7 augusti 2011 kl 20:33
Gilla
Trippelpost.
Johan
1977 • Värmland
#32
•
7 augusti 2011 kl 20:33 Redigerad 7 augusti 2011 kl 20:33
Gilla
Dubbelpost.
Johan
1977 • Värmland
#33
•
7 augusti 2011 kl 20:33
Gilla
Anders - tack för tips om skor. Låter intressant och ska undersökas!
Malin Hellberg
1989 • Göteborg
#34
•
7 augusti 2011 kl 21:26
Gilla
Jag tjuvlyssnade på en personlig tränare på mitt gym. Vet inte om det hjälper i det här fallet, men han pratade om att man ska ta en liten boll och lägga den på marken och sedan liksom rulla vaden mot den för att lösa upp knutar som kan bildas i vaden och orsaka smärta.
Johan
1977 • Värmland
#35
•
7 augusti 2011 kl 21:36
Gilla
Tack Malin, ja någon var inne på samma sak i inlägg #10 här i tråden. Kan vara värt att testa!
Johan
1977 • Värmland
#36
•
9 augusti 2011 kl 20:49
Gilla
Så var det då dags för de första försiktiga löpstegen idag. Detta efter att dag 8-9 promenerat 2 km utan problem och dag 11 promenerade jag 5 km i en inte långsam men heller inte jättesnabb fart. Kändes kanon.

Jag började idag med att värma upp genom en promenad på 1 km, tyckte att det borde räcka för den mycket lätta jogging jag hade framför mig. Hade en plan om att springa 2 km. Jag kom 600 m. Trots kompressionsstrumpor och oerhört försiktig löpning, var det ingen tvekan om vad den plötsliga smärtan i vänster vad innebar. Tillbaka till ruta ett. Jag ville lägga mig ner och stortjuta i skogen.

En positiv sak är dock att den här bristningen är betydligt lindrigare än den förra. Den känns, men inte alls av den grad som förra gången. Jag har därför en plan, men tänkte bolla den med er för att höra om den är dum eller rimlig.

Jag skulle tro att den här bristningen inte kommer att kännas av som smärta inom 2-4 dagar. Om jag då återupptar försiktiga promenader på först 2 km, sedan 5 km och därefter ökar takten på dessa 5 km-promenader, och håller detta hela september månad ut. Då jädrar borde man väl kunna börja försiktig löpning sedan?

Jag inser att när jag följde "Påls program" eller vad någon nu kallade det, där man kan påbörja försiktig löpning från dag 10, det gällde förmodligen klart bättre tränade individer än mig. Förmodligen folk som redan har starka vader nog. Jag får nog se fram emot promenader och tåhävningar fram till oktober. Då borde jag väl lyckats såväl läka ut bristningen som tränat upp vaderna genom tåhävningar och promenader?
Oldboy
1952 • Danderyd
#37
•
11 augusti 2011 kl 01:07
Gilla
Johan, pessimist där!
Om nu smärtan är mindre men det likväl känns att bristningen gått upp så är den ändå på väg att läka. Vänta tills du är smärtfri och ett par dar till, sedan börjar du dina promenader och sedan försiktig jogg. Om du nu bara klarade 600m så nöj dig med 300m när du startar nästa gång! Spring varannan dag och öka gradvis, förslagsvis 500m, 800m, 1200m, 1600m, 2km.

Har inte själv provat att rulla på flaska, men det låter rätt, om ett par dar. När du är smärtfri kan du börja försiktigt med tåhävningarna också. Med lätt böjt ben eftersom det är Soleusmuskeln som ska tränas i första hand.

Jag har förresten fått en muskelbristning i vaden själv förra veckan, men den kom smygande. Provjoggade i förrgår och det sprack efter 3,4 km. Nytt test nästa vecka.
Mikael Björk
1978 • Löddeköpinge
#38
•
11 augusti 2011 kl 08:33
Gilla
Hej Johan!

Jag har en avikande upplevelse än de flesta ovanstående säger om att vänta några dagar efter att smärtan försvunnit. Det behövs mycket längre vila än så!

Bristningen kommer att läka, det behöver du inte oroa dig för. Men, det är hur du behandlar den nu som avgör om du kan ha ett långt löparliv utan vadproblem.

Om du går till en naprapat kommer du få en drös övningar som tex utfall, tåhävningar, strech, balansövningar osv. Det är mycket viktigt att du gör dessa övningarna ordentligt.

Vidare kan en duktigt naprapat hitta grundoraken till skadan och då kan du parallellt arbete med detta. Är det "bara" överansträngning är det enkelt med det kan ju bero på något annat.

Belasta endast vaden "rimligt" och glöm allt vad jogging heter. Frånskjutet belastar vaden grymt mycket. Börja med dina promenader igen men vänta minst en månad med löpningen (då kan du sannolikt jogga hela hösten!!).

Ju fler gånger du slår upp skadan desto svårare problem får du i framtiden!

Kollar du i min träningsdakbok så ser du att i mars joggade jag 1 km...det var då jag slog upp min bristning igen (efter att bara ha vilat i några dagar till det kändes bättre). Sen har jag ett uppehåll på en månad och efter det har jag smugit igång det hela försiktigt och på lördag är det dags för en halvmara.

Under hela uppehållet arbetade jag enligt naprapatens instruktioner och försökte aktivera vaden genom att ta trappor istället för hiss, kändes riktigt bra!

Det sura var som alla skriver att ha uppehåll från löpningen. Efter att ha sprunget igenom hela vintern med snö och stormar var det äntligen barmark och behaglig temperatur...och då fick man ligga på soffan!

Satsa på att löpa första gången i mitten på september...

Johan
1977 • Värmland
#39
•
11 augusti 2011 kl 21:10
Gilla
Det är intressanta kommentarer från er båda. Verkligen trevligt att du hänger kvar i den här tråden Oldboy, det uppskattas mycket. Sedan måste jag ju på sätt och vis lägga vikt vid ditt inlägg Mikael, då jag själv kanske känner att det är lika bra att skynda riktigt långsamt, men ändå vara aktiv genom promenader. Det känns så surt, men till skillnad från såväl dig som Oldboy är jag med allra största sannolikhet i mycket sämre form än er båda. Det låter därför rimligt att kanske låta vaden vila från jogging någon månad....?

Naprapat säger du. Den fråga jag nu ställer är inte meningen att på något sätt provocera, jag bara undrar - kan det duga med en sjukgymnast istället, eller missar jag något värdefullt som naprapaten kan men inte sjukgymnasten? Jag är novis på dessa områden, därav min fråga! :)

Tack återigen till er, verkligen härligt med all information, tankar och synpunkter!
Mikael Björk
1978 • Löddeköpinge
#40
•
11 augusti 2011 kl 22:35
Gilla
Spelar nog ingen roll om du går till en naprapat eller sjukgymnast...bara de är duktiga på idrottsskador.

Hoppas du blir bättre snart!
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.