1 augusti 2011 kl 21:42
Tack för alla svar, jag är överväldigad av responsen på det här forumet. Mycket uppskattat!
Jag tror också att jag började lite för fort, lite för mycket. Viljan fanns ju där och jag ville utnyttja allt till max innan viljan försvann :)
Jag har nu varit hos min vän specialistortopeden och han har känt och klämt och allt möjligt. Det enda han kan konstatera är att det är någon form av bristning, men möjligen i den muskel som ligger under den stora vadmuskeln. Tror den heter Soleus (Här kan jag ha blandat ihop både det ena och det andra). Jag har en förmodad blodansamling på en sida av vaden där det är ganska stumt då man känner på området.
Sedan knäet då. Han sa direkt att han noterade att jag kom in till honom med foten i en märklig vinkel. Detta stämmer, då jag insåg att om jag går med foten nästan i sidled så slipper man en del av smärtan. Detta påverkar dock förstås även andra delar av kroppen när man inte går korrekt. Hans teori är att knäet nu börjar säga ifrån när jag hela tiden går med det lätt vridet utåt. Den teorin känns absolut trolig.
Så, ordinerad receptfria inflammationsdämpande tabletter och sedan aktiv vila, dvs gå så mycket jag kan men inte så att det gör ont. Sedan sakta trappa upp med en längre promenad i normal takt. Funkar det så kan man testa lite snabbare takt under promenaden, därefter lätt löpning en kortare sträcka osv.
Det är så jag kommer att göra. Vi får se vart jag hamnar. Givetvis kommer jag att stretcha när smärtan lagt sig.
Återkommer!
