25 juli 2011 kl 23:25
Först av allt - Grattis!
Den roligaste löpningen är nog den när man inte bestämt sig på förhand för en distans och räknar meter tills den är över, utan som du gjorde, springer så länge och så långt som det känns bra. Sen får det bli så långt som det blir. Ibland får det bli kort och ibland blir det långt. Försöker lära mig ha den inställningen, men tyvärr är det lättare sagt än gjort många gånger.
Försöker lägga in pass som mest går ut på att springa runt och titta lite och hitta nya stigar och ställen. Dom passen känns ofta mycket enklare än alla gångerna man nöter på standardrundorna.
Äh, löpning ska ju vara kul. Det är så sjukt härlig känsla när den verkligen är det! Kom precis hem från en 15 km-runda. Inspirationen får det att rycka i löpskorna igen. Kanske skulle ut en sväng till...