Löpning Träning 152 inlägg 8733 visningar

Forskning om framfotalöpning

magnus lindgren
1970 • Linköping
#1
15 maj 2011 - 17:42
Gilla
Häromdagen berättade en bekant att han varit på föreläsning på sin idrottsklubb där en "expert" (osäker på personens inriktning, kiropraktor möjligen) talade om idrottsskador. Någon åhörare hade frågat om barfotalöpning. Experten hävdade att det inte finns någon forskning som belägger framfotslöpningens ofta framhållna positiva effekter. Experten hävdade vidare att framfotslöpning/barfotalöpning kan vara ok - om det inte sker kontinuerligt. Har man låga fotvalv i behov av inlägg är återkommande barfotalöpning direkt skadlig och kan leda till att fotvalvet "sjunker ihop" (kanske inte expertens exakta ordval men det var ungefär så jag fick det återgivet).

Personligen har jag sedan ett år tillbaka lagt om min löpstil till framfotsisättning och alternerar mellan VFF Trek och ett par Kinvara. Mina tidigare knäproblem har nu helt försvunnit, så jag tror starkt på löpstilen och filosofin bakom det.

Nu undrar jag om påståendet att det inte finns några studier gjorda i ämnet är sant. Sedan skulle det vara intressant höra vad expertkåren, idrottsläkare, kiroprktiker, ortopeder, etc. anser om framfotslöpning. Råder det delade meningar eller konsensus.

Jag personligen tror inte ett ögonblick att ens fotvalv skulle påverkas negativt av framfotalöpning, men jag har inte några medicinska eller ortopediska kunskaper eller teorier att backa upp det med. För min sedan tidigare skeptiska bekant blev den nämnda expertens uttalande en bekräftelse på riskerna med framfotslöpning.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 > > >
Jacob Gudiol
1964 • Helsingborg
22 maj 2011 kl 12:05
Gilla
Klas -> Jag skrev inte att vi tappat förmågan att springa. Jag skrev att vi troligen inte är optimalt byggda för att springa och att folk därför åker på skador.

Det är imponerande hur du samtidigt kan argumentera för att vi i vår evolution skapats för att löpa, att vi fortfarande är skapta för att löpa och sen samtidigt skriver du flera stycken om hur viktigt det är med löpträning, teknik osv. Hur får du ihop dessa två? Hade man löpskola för 50 000 år sen för att slippa skador och för att springa bra? Eller är det dagens samhälle som gjort att folk glömt hur man springer och vi kan nu inte lära oss det utan skolning, inte ens eliten?

Oldboy -> Det räcker verkligen inte med en anatomisk sak som inte kan förklaras av gång. Dels kan det finnas förklaringar till den förändringen som vi bara inte kan komma på nu och dels behövs det många förändringar fördel löpning om vi ska dra slutsatsen att löpning varit viktigt. En förändring visar ju bara på att evolutionen har gjort så att vi kan löpa, det känns ju nästan självklart att en människa som inte kan löpa alls, även vid kritiska situationer, snabbt sorteras bort. Det är ju verkligen inte samma sak som att säga att evolution mot löpning varit drivande och att vi alla kan springt långt och mycket utan att skada oss.

Senan som du gillar att dra upp (Ligamentum Nuchae) finns för övrigt även hos djur med stora huvud, tex elefanter.
1960 • Södermalm
22 maj 2011 kl 13:02
Gilla
Jacob, du skrev att om vi har haft förmågan att springa så kan vi ha tappat den, och jag menar att den typen av hypotetiskt resonemang inte leder någon vart, såvida man inte kan troliggöra att det är sant. Den typen av motargument är alltid lätt att skapa mot alla teorier, t ex teorin om att du existerar.

Jag menar att dagens samhälle, skor och felaktiga föreställningar gör att vi springer dåligt, somliga sämre än andra. Och jag kan förklara varför jag tror det, om du är intresserad av andra uppfattningar än din egen. En annan faktor tror jag är att människor inte är gjorda för att springa långt nära sin maximala förmåga. Precis som påpekas av Liebenberg så ingår spårning som en del av persistence hunting, och då springer man inte. Det är därför springa-gå-metoden är bra för lång distans.

Oldboy
1952 • Danderyd
22 maj 2011 kl 15:48
Gilla
Jacob: Jaha, nu tycker du det är själklart att en människa som inte kan löpa alls sorteras bort. Tycker ditt resonemang är märkligt. Vi kan inte springa ifrån våra naturliga fiender, vi är för långsamma för att på kort distans jaga ifatt några djur som själva kan springa. Varför ska vi springa? Det går inga laviner i tropiska Afrika.

Klas: Jag tycker du är lite väl snabb att dra slutsatsen att springa-gå är en bra träningsmetod bara för att våra förfäder förmodligen höll på med det under persistent hunting. Vi är ju inte ens säkra på att de enstak personer som har det i sin tradition är representativa för hur det gick till för tiotusen eller fler år sedan. Något slags pesristent hunting är bara det mest rimliga vi hittills kunnat komma på som skulle kunna ge oss en avgörande fördel i något skede. Att en grupp springer efter gamarna är ett liknande scenario, men då kanske man behövde kunna springa 1-4 mil för att hinna fram innan aset var uppätet. För att komma åt värdefull mat som hjärna (med omega3) och kött.
1960 • Södermalm
22 maj 2011 kl 16:57
Gilla
Oldboy, jag håller med om att jag uttryckte mig för tvärsäkert om springa-gå-slutsatsen. Men jag tycker ändå det finns mycket som talar för att det är så.

Jag vill förresten gärna stödja din reklam för Lasse Bergs fascinerande bok Gryning över Kalahari. Långdistanslöpning nämns ju bara i korthet, men desto mer handlar den om varför människor inte gillar översittare och hellre samarbetare än slåss. (För den mer matematiskt orienterade kan jag tipsa om Ridley’s Origins of Virtue.)

1960 • Södermalm
22 maj 2011 kl 21:17
Gilla
Nu har jag läst den första artikeln som Jacob anser visar att Liebermans teori är osannolik. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19297009. (Den första hävdade ju inte alls det.)

Författarna har tagit 9 slumpvisa personer, direkt från TV-soffan om jag tillåter mig att raljera lite, och kollat vilken som är deras energioptimala löphastighet. Sedan har man extrapolerat det till den mindre Homo Erectus och dragit slutsatsen att det måste har varit jobbigt för Homo Erectus att utmattningsjaga byte genom löpning. De konstaterar också att genomsnittshastigheten för modern utmattningsjakt är en hastighet där gång är mer optimalt, men att spårning gör att man inte kan ha en jämn hastighet.

Det enda jag kan se att de har visat är att även människor (åtminstone försökspersonerna) har en energioptimal löphastighet (som varierar från individ till individ). Det motsäger tydligen referenser som Lieberman & Bramble har hänvisat till, men de medger att L&B inte har byggt sitt resonemang på detta antagande.
1964 • Huddinge
22 maj 2011 kl 23:13
Gilla
S.k. utmattningsjakt är något som människan använt sig av även i andra former än att springa. Samer skidar. Inuiter paddlar. Det finns säkert fler exempel. Gemensamt är att, för att genomföra denna typ av jakt så behöver de inblandade kommunicera. Människan använder alltså de resurser de har för att genomföra jakten. De hovdjur jag sett jagas på detta sätt är snabba flyktdjur på korta sträckor. De är inte anpassade för långa sträckor varken i tid eller sträcka. För en duktig spårare är det rimligt att anta att de kommer ifatt djuren även sakta gående.Idislande djurs energilager töms relativt snabbt. Är jägarna dessutom fler än en så finns det med kunskap om hur djuren rör sig möjligheten att lägga sig i bakhåll och därifrån fortsätta jakten med utvilade ben. Utmattningsjakt är nog en fråga mer om sinnenas fysiologi än om rörelseapparatens fysiologi. Simma och dyka, prata och lyssna, förmåga att klara olika temperaturer, bara några exempel som troligen varit viktigare för människans utveckling än att kunna springa.
Som jägare så blir det inte snack om löpning när jag träffar jägare från andra jaktkulturer det är istället likheterna kring planering, genomförande och synen på jakten etiskt som intresserar och förenar.
1960 • Södermalm
23 maj 2011 kl 00:01
Gilla
Det låter rimligt att utmattningsjakt fungerar även utanför Afrika. Liebenberg har ju framfört den fascinerande teorin att människans intelligens har utvecklats för att det hjälper oss att spåra djur. http://www.amazon.com/Art-Tracking-Origin-Science/dp/0864861311
1969 • Stockholm
23 maj 2011 kl 08:44
Gilla
Det här med utmattningsjakt som utövandes ett så stort evolutionärt tryck så att det resulterat i någon slags löpningsoptimering hos människan låter ju spännande, måste läsa på lite om det. Ni som redan gjort det: om det är så att den här jakten påverkat människan till den grad att den drivit evolutionen, borde inte bytesdjuren haft ett evolutionärt tryck på sig att med alla krafter anfalla Homo xxx i sin närhet? Bytesdjur beter sig ju i syfte att överleva; stora tigrar springer man ifrån, små hyenor sparkar man mot (typ). Och så länge Homo nu redan stod upprätt med händerna fria: verkar det inte rimligare att de som kunde kasta stora vassa stenar hårdast eller de som var flinkast på att samla smådjur skulle ha haft mest tillfälle att sprida sina gener? Normalt sett är det ju ingen jättebra idé att bränna enorma mängder energi för att få tag i mat.

Apropå evolution: senan i nacken som håller huvet upprätt kallas "rudimentär" på de sidor som jag får upp då jag letar. Kan man tänka sig att den var bra att ha då man gick på alla fyra och ville se var man var på väg? Allt i våra kroppar kan inte förklaras som "bra att ha", utan mycket är kvar från vår härstamning för att de inte ger nackdelar (heh). Innebär det inga nackdelar att ha något kvar, finns inget evolutionärt tryck för att det ska försvinna. Bara för att en detalj kan passas in i en teori, så ökar den inte nödvändigtvis sannolikheten för att teorin är sann. Kom att tänka på det fantastiskt roliga klippet med pingstpastorn (eller vad han är) som "bevisar" guds existens med att en banan passar så bra i en människohand, stor humor! (inga jämförelser i övrigt förstås).
Robin
2008 • Götet
23 maj 2011 kl 09:36
Gilla
"Ni som redan gjort det: om det är så att den här jakten påverkat människan till den grad att den drivit evolutionen, borde inte bytesdjuren haft ett evolutionärt tryck på sig att med alla krafter anfalla Homo xxx i sin närhet?"

var väl inte helt lätt(tar många iterationer) att anpassa sig genetisk till en explosion av människor överallt, kattar och råttor lyckades väl hyfsat, men i resten av djurriket hade inte lika lätt.
http://www.youtube.com/watch?v=9wI-9RJi0Qo

det som slår mig som barfotalöpare är att när jag springer barfota ligger min blick nästan alltid i marken för att hålla koll på farliga föremål, steget till att börja spåra också är ju rätt litet :)
1959 • Saltsjö-Boo
23 maj 2011 kl 12:01 Redigerad 23 maj 2011 kl 12:10
Gilla
Thomas, det kan ju vara så att uthållighetsjakt från människor inte varit av nån större omfattning och inte utövat något nämnvärt evolutionärt tryck på bytesdjuren. Det har kanske varit viktigare för bytesdjuren att kunna springa ifrån sprinterrovdjur som gepard, leopard och lejon, eller lite uthålligare jägare som afrikanska vildhundar och hyenor.

Även andra jaktformer med primitiva kortdistansvapen har nog krävt god uthållighet, löpförmåga i olika hastigheter samt samarbetsförmåga, exempelvis om man ska driva bytesdjuren mot fällor eller gömda jägare.

Det finns starka indicer på att den moderna människan (Homo sapiens) även med primitiva vapen, men med en mångfald av avancerade jaktmetoder, varit en enastående jägare och haft mycket stor påverkan på faunan av större bytesdjur. På alla kontinenter, utom Afrika, har många arter av stora bytesdjur dött ut efter att Homo sapiens dykt upp på dessa platser. Att så inte skett i Afrika tror man beror på att bytesdjuren samevolverats med människan och därför tålt den (primitiva) mänskliga jakten lite bättre.
Av detta kan man också dra slutsatsen att äldre människoformer som lämnat Afrika (Homo erectus etc) inte varit lika goda jägare eftersom de till synes inte haft nån större påverkan på megafaunan.
1964 • Stockholm
22 augusti 2011 kl 22:17
Gilla
Några av er som läst den här tråden kanske är intresserade av denna artikel.
A CONVERSATION WITH DANIEL LIEBERMAN http://www.nytimes.com/2011/08/23/science/23conversation.html?pagewanted=1&_r=1&ref=health


Notera: 'One company, I should inform you, has helped fund some of my laboratory research, though I’ve not had anything to do with their product.'

Det finns en bra artikel om detta ämne på beta.marathon.se. http://beta.marathon.se/inspiration/myter-och-sanningar-om-barfotalöpning
1975 • Malmö
22 augusti 2011 kl 23:04
Gilla
Hej!

Nu har jag inte läst alla inlägg, men tänkte svara på Magnus Lindgrens inlägg genom att dela med mig av de råd jag fick i samband med både knä- och benhinneproblem. Jag har sprungit sedan barnsben och tävlade medeldistans under tonåren. Tyvärr slutade min karriär ganska tidigt pga knä- och benhinneproblem som en sjukgymnast menade berodde just på "plattfot" eller som du skriver sjunkande fotvalv. Jag fick mängder med olika ilägg, provade ut "rätt" skor, men utan något vidare resultat.
Flera år senare kom jag i kontakt med en läkare och löpare som var specialiserad på fotkirurgi. Han menade att barfotalöpning var lösningen. Att springa på gräs barfota skulle hjälpa till att bygga upp de muskler som saknas i fötterna vid "sjunkande fotvalv". Till detta fick jag även ett löpteknikprogram att köra i sand. Jag har gått från att använda tunga skor, med massor av stöd och dämpning, till lätta neutrala skor. Jag har sprungit mängder med mil de senaste åren och tävlat för ett collegelag i den amerikanska amatörligan och jag har inte haft vare sig knä- eller benhinneproblem. Faktiskt helt skadefri, de senaste 5 åren. Jag avslutar alltid ett träningspass genom att springa barfota 15 min och tycker dessutom att det är en enorm frihetskänsla att få göra det. Vilket har lett till att jag i dagsläget belönar mig med ett längre barfotapass varje vecka. Five-Fingers är bra, men det är fortfarande en sko!
Här kommer en länk till Daniel Liebermans (som citeras i Born to Run) sida. http://barefootrunning.fas.harvard.edu/ och som presenterar lite forskningsresultat för olika fotisättningar.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.