7 april 2011 kl 22:17
Redigerad 7 april 2011 kl 22:21
Inga-Lill: jag studerar kostvetenskap och ja, ville testa mest som en erfarenhet, var skeptisk som sagt, men hoppades ändå på att bli motbevisad på åtminstone några punkter. Bland annat hade jag lite förhoppningar om just det där att slippa vara hungrig, och dessutom har jag en del reumatismliknande besvär, men ännu ingen diagnos, som jag drömmer om att få bukt med genom att leva rätt.
Jag försöker inte säga emot alla andras vittnesbörder om att det fungerar, jag ville bara komma med ytterligare en nyans i frågan. Jag var dessvärre hungrig mer eller mindre hela tiden, så inte ens där fungerade det på mig. Kunde vakna på natten av att jag var hungrig. Stod mig max två timmar på min frukost. Men samtidigt mådde jag ju så dåligt, så jag hade ingen aptit och mycket svårt att äta (givetvis därför jag var hungrig, men iallafall).
Det råder också ytterst delade meningar om hur lång tid det tar att "ställa in sig" och det finns det, vad jag kunnat hitta, inga vetenskaplig rön om. Vissa säger att tredje första dagarna är jobbigast, vissa pratar om ett par veckor, mina professorer föreslog ungefär en månad (så det gick jag på). Och faktum är att efter lite mer än två veckor gick min kropp in i ketos, vilket jag skulle vilja påstå är själva tecknet för att man ställt om sig.
Detta blev dock inte den vändpunkt som jag hoppats utan snarare en djupdykning. Jag hade faktiskt en hel del besvär med migrän när jag var yngre, något jag hade varit förskonad ifrån i över ett år när jag började mitt LCHF-experiment. I samband med att jag gick in i ketos drabbades jag dock av det värsta migränanfallet jag kan minnas att jag har haft (jag har inte längre medicin för det, då jag överlag ogillar tabletter och var glad över att slippa hämta ut nya eftersom mina besvär uppenbarligen gått över så jag hade ett otroligt jobbigt dygn innan det lättade något. Efter det hade jag huvudvärk mer eller mindre resten av tiden, med en extra stark dipp ungefär varannan dag då jag blev sängliggande flera timmar.
Den "reumatiska" värken blev också värre. Jag tog faktiskt om några prover, som förut inte visat något markant, under tiden som jag åt LCHF, så skulle de nu vara avvikande har jag kanske något att tacka LCHF för, har länge väntat på en diagnos, även om jag ju såklart helst inte skulle vilja ha någon form av reumatism.
Ganska precis en timme efter att jag ätit min första potatis (i fredags kväll) kunde jag tydligt känna det ögonblicket då huvudvärken släppte, och ännu har den inte visat sig igen. En slump? Skulle den ha försvunnit även om den där potatisen varit en LCHF-middag? Jag är tror faktiskt inte det.
Eftersom jag själv gjorde det av nyfikenhet vill jag inte avskräcka folk från att prova, men eftersom vittnesbörd är den enskilt största bevisformen som LCHF-anhängarna använder så vill jag bara visa att det finns vittnesbörd som pekar på annat också, de kommer inte fram lika ofta. Precis som alla dieter/träningsformer/livsstilar så passar det alla olika bra. Det finns ingen universallösning. Detta passade inte mig, men det kanske beror på att jag tränar en annan typ av träning/mer än andra, eller så beror det på något komplext som kroppssammansättning.
Så dåligt som jag mådde de sista dagarna är det inte värt att "stå ut" tills kroppen ställt in sig. Min omgivning var uppriktigt oroliga för mig. Men det kan också ha berott på att jag körde kosten väldigt mycket mer extremt än de flesta som påstår sig vara "LCHF-are" gör. Många blandar ihop begrepp, har inte jättebra koll på innehåll och mängd och äter kanske mer åt GI-metodhållet utan att de själva är medvetna om det.
Jag hoppas verkligen inte du såg mitt förra inlägg, eller detta som "hotfullt" eller som om jag försökte klanka ner på er, jag ville bara dela med mig. Och eftersom solskenshistorier är populära på forum så vill jag gärna berätta att jag nu efter nästan en veckas rimligt kolhydratladdande igår hade min första värkfria dag sedan maj förra året :)