Löpning • Träning • 262 inlägg • 44125 visningar •

Fler långsamma löpare här?

Jenny Viklund
1983 • Örebro
#1
•
18 februari 2011 - 18:34 (Redigerad 18 februari 2011 - 18:35)
Gilla
Efter dagens äckligt sega pass där jag precis klarade att hålla 8 min per kilometer (en bra dag är jag nere mot 7 min/km kan spurta neråt 6 min/km) så känner jag mig allmänt långsammast i världen.

Att sedan, när jag lägger in mitt snigelpass i träningsdagboken, ser alla som springer "ett lugnt återhämtningspass" i jävla 5 min/km-tempo så vill jag bara slå någon.

Jag har ju inte satsat på att springa fort utan har lagt fokus på uhållighet och pannben, jag väger fortfarande för mycket för att vilja utsätta kroppen för den stress som höga hastigheter innebär, jag har inte sprungit så länge, jag blir ju faktiskt snabbare om jag ser över längre tid och bla bla bla... Idag blev jag bara tvärless på att vara så förbannat långsam!

Så, finns det fler sniglar? Hur länge har ni sniglat runt i löparspåret och vilken hastighet sniglar ni er fram i?

//Jenny - inte på sitt gladaste humör men som hoppas att den lilla glimten i ögat ändå lyser igenom (lite).
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
Ingalill Lindholm
1979 • Älvkarleby
#61
•
22 februari 2011 kl 18:18
Gilla
Lena M: tack!!! ja nu känns det lite bättre. Kollade mina resultat och jag sprang stockholm halvmara 2010 på 1:54:23..... Men jag vill bli snabbare, så jag kommer nog inte undan den j-a intervallträningen.......
åsa bengtsson
1971 • Västra frölunda
#62
•
22 februari 2011 kl 18:47
Gilla
jag är också snigel.
ligger runt 7.00 tempo på mina längre pass.
Kan pressa mig neråt 6.00 när jag springer kortare pass men jag springer mest för välmående och hälsa och för att det är kul

kul att det finns fler sniglar där ute.
Pia
1965 • Örebro
#63
•
22 februari 2011 kl 19:02 Redigerad 22 februari 2011 kl 19:02
Gilla
Hellre långsamt och länge än snabbt och kort! Gärna utan klocka alls. Det ska vara njutbart, inte en press!
Louise Ottosson
1976 • Gnosjö
#64
•
22 februari 2011 kl 19:13
Gilla
Jag springer(joggar) inte heller så snabbt och har ibland tyckt det varit drygt att inte bli bättre men så tänker jag så här: hellre långsamt och njutbart än att jag ska tycka det är tråkigt och inte komma ut alls!
Lars Brinkhoff
1974 • Göteborg
#65
•
22 februari 2011 kl 19:17 Redigerad 22 februari 2011 kl 19:17
Gilla
Jag trodde länge att jag var en långsam löpare. På ett sätt är det sant: på längre sträckor är jag på sin höjd halvsnabb. Kondition är inte min starka sida.

Men det har visat sig att på korta sträckor är jag mycket snabbare. Jag undrar hur många självutnämnda sniglar som kanske i själva verket har bättre anlag för sprintlöpning än långdistans?
Zingo Andersen
1974 • Lund
#66
•
22 februari 2011 kl 23:25
Gilla
"bättre anlag för sprintlöpning än långdistans?"
Eller andra hållet, ultra istället för långdistans...

Där är de med långsam jämn fart kungar!
Lotta Olsson
1959 • Svallet
#67
•
23 februari 2011 kl 00:00
Gilla
Om man nu verkligen VILL öka farten; jag har läst (glömt var) att man faktiskt inte behöver springa fort under så stor del av passet för att öka hastigheten. Var det 1/2 - 1 km av 5? Nå - hur som helst, jag brukar alltså "spurta" sista biten, om jag inte sprungit så långt att det gör ont. (Från snigel till sköldpadda :) Dvs när jag springer ensam, för tillfället springer jag med brorsans hund, som hittar allehanda ljuvliga dofter som måste undersökas.. ;)
Å andra sidan - att springa på snöiga och rel dåligt plogade bya- eller skogsvägar, pulsa bitvis och gärna sega sig uppför backar (Här är Kuperat) och kanske välja att gå en bit väl uppe hellre än i backen - är rena styrketräningen. Jag vet ju att när väglaget blir bättre så kommer jag att springa fortare, troligen snabbare än förra säsongen. Sen ska jag göra mig av med några kilo till, det ökar också hastigheten. Men snabb - det kommer jag aldrig att bli. Jag är mer den där sega typen som håller på hur länge som helst om jag får göra det i måttlig hastighet. Sen är det bara att inse att man inte är 20 längre heller...
Per-Erik Olsson
1956 • Bäckefors
#68
•
23 februari 2011 kl 01:11
Gilla
Blir lite avundsjuk på er som kan ta det lugnt och vara nöjda med det. Har själv alltid järnkoll på km tiden och är sällan riktigt nöjd. Väntar på barmark och skogsturer då jag helt plötsligt kan "skylla" på att det inte går att hålla samma tempo i skogen och njuter på ett helt annat sätt.
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#69
•
23 februari 2011 kl 08:54
Gilla
Ja visst är det skönt att kunna springa utan å ens ta någon tid. Det gjorde jag jämt förr. Sen fick jag en Garmin 305 i examenspresent. Den ville jag gärna ha, men mest för att se hur långt jag springer, inte nödvändigtvis vilken tid jag gör det på. Ofta blir det ju att man tittar på den biten också, men ibland gör jag så när jag är klar att jag bara stänger av klockan utan å titta, är nöjd med min prestation och struntar just då i hur länge eller långt jag sprungit. Sen kan jag kolla några timmar senare hur det vart :)
Andreas B
1975 • Norrköping
#70
•
23 februari 2011 kl 09:34
Gilla
"fart dödar" Älskar den kommentaren!!!
Jag har gått från fartpundare till kilometerknarkare till fartpundare etc etc etc både på cykel och nu inom jogg/löpning. Men jag känner att långsamt och länge passar mig rätt bra. För mig (liksom för många andra verkar det) är det så himla gött att bara låta fötterna göra sitt samtidigt som man tittar på fåglarna, djuren, andra flanörer och låter tankarna vandra som de vill....Varför stressa sig igenom nått så skönt som en kontemplativ stund?
Anders E Andersson
1947 • Linköping
#71
•
23 februari 2011 kl 14:12
Gilla
Hej, här har ni ännu en långsamlöpare :-) Som jag brukar säga "springer längre än fort". Nåja, det är väl delvis med ålderns rätt(?). För 15 år sedan kunde jag springa en halvmara på 5 min/km. Idag går den distansen i bästa fall på 6 min/km. När det gäller marathon går det åt drygt 7 min/km. Jag skulle egentligen vilja springa lite snabbare (varför då kan man ju undra, men det vet jag inte), men är lite för bekväm av mig för att träna snabbhet :-)
Anna Friberg
1967 • Ljungsbro
#72
•
27 februari 2011 kl 20:33
Gilla
Ännu en "snigel" anmäler sig. :)
Jag började springa i våras och har som mest lyckats springa en mil. De vanligaste rundorna brukar ligga runt 6-7km och ett lite längre pass på helgen.
I dag blev det 8,7km jogg och knappt 3km gång.
Nu när det är vinter har jag svårt att komma under 7:30 på kilometern i snitt. I höstas kom jag neråt 6:45 som bäst.
Men jag ser det så att jag springer i alla fall! Bättre det än att vara soffliggare :)
Senad Suhonjic
1984 • Fagersta
#73
•
27 februari 2011 kl 21:02
Gilla
Jenny!

Så länge du är aktiv så är det det som spelar roll. Skit i hur fort det går och bry dig inte om vad andra skriver på sina sidor. Var glad att du kan och har viljan att motionera och framför allt springa. Det är en av få idrotter kvar som verkligen utövas med äkta och sann glädje. Farten kommer. Var inte orolig för det. Må väl och kuta på, oavsett fart! :)

Mvh/ Senad
http://varghjarta.bloggplatsen.se
Camilla
1975 • Råå
#74
•
28 februari 2011 kl 11:35
Gilla
Jag är också en liten snigel och kan bli sjukt stressad när jag ser att sambon drar sitt långpass i samma tempo som mina distanspass... men när jag känner mig som mest sniglig så tänkter jag "ja men jag är i alla fall snabbare än de som sitter hemma i soffan!"
Jenny Viklund
1983 • Örebro
#75
•
28 februari 2011 kl 13:17
Gilla
Vad underbart att vi är så många sniglar och än mer underbart med alla tillrop om att fortsätta ta det lugnt och njuta! Mindre prestation och mer njutning till folket! ;)
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#76
•
1 mars 2011 kl 00:33
Gilla
En snigel är man jämfört med dom flesta, men sakta går det inte för att det är någon njutning, utan därför att kroppen inte kan arbeta fortare just nu, jag har kunnat springa fortare för längesedan, och vet att det är betydligt större njutning när man kan springa 2 minuter snabbare per km, man sliter mycket mer ont när man inte orkar springa fort, när man springer sakta och ändå kippar efter luft som om man skulle kvävas vilken minut som helst.
Petter Lundgren
1976 • Majorna
#77
•
1 mars 2011 kl 01:09
Gilla
Är av naturen lat och joggar på och lallar på i makligt tempo, så jag får liksom påminna mig själv att trycka på lite ibland.

Fick förra året stryk på Göteborgsvarvet av båda mina barndomskamrater. Då hade jag rimliga bortförklaringar, men i år får det bara inte hända. Alltså måste jag försöka öka lusetempot.

Men samtidigt är det ju i lusetempot som springandet blir njutbart. Vill jag ha blodsmak, så äter jag en köttbit liksom.
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#78
•
1 mars 2011 kl 23:22
Gilla
Möjligheten finns ju att gå i makligt tempo ifall det är njutning som är målsättningen, gå har ju possitiva hälsoeffekter på kroppen också. Men vill man bli snabbare, då måste man springa fortare, och plåga kroppen.
moopoint
1983 • >
#79
•
1 mars 2011 kl 23:30
Gilla
Gissar att du inte är en snigel Conny? :D
Helena
1976 • Borås
#80
•
2 mars 2011 kl 19:43
Gilla
Hej!

Jag är också snigel och springer och njuter av allt möjligt på mina rundor. När jag slutade titta på klockan så hände nåt. Det är ju att faktiskt komma på vad man vill ha ut av träningen som är viktigt. För mig som hatat löpning innan vill jag efter varje pass känna glädje för att fortsätta med löpning i flera år framåt.
Något pass brukar jag springa lite "galet", två varv kring en sten, springa upp och ner för en trappa, springa med omväxlande tempo, "plocka sten" bara för att jag kan det....
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.