Löpning • Träning • 262 inlägg • 44256 visningar •

Fler långsamma löpare här?

Jenny Viklund
1983 • Örebro
#1
•
18 februari 2011 - 18:34 (Redigerad 18 februari 2011 - 18:35)
Gilla
Efter dagens äckligt sega pass där jag precis klarade att hålla 8 min per kilometer (en bra dag är jag nere mot 7 min/km kan spurta neråt 6 min/km) så känner jag mig allmänt långsammast i världen.

Att sedan, när jag lägger in mitt snigelpass i träningsdagboken, ser alla som springer "ett lugnt återhämtningspass" i jävla 5 min/km-tempo så vill jag bara slå någon.

Jag har ju inte satsat på att springa fort utan har lagt fokus på uhållighet och pannben, jag väger fortfarande för mycket för att vilja utsätta kroppen för den stress som höga hastigheter innebär, jag har inte sprungit så länge, jag blir ju faktiskt snabbare om jag ser över längre tid och bla bla bla... Idag blev jag bara tvärless på att vara så förbannat långsam!

Så, finns det fler sniglar? Hur länge har ni sniglat runt i löparspåret och vilken hastighet sniglar ni er fram i?

//Jenny - inte på sitt gladaste humör men som hoppas att den lilla glimten i ögat ändå lyser igenom (lite).
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
Hanna
1980 • Grums
#2
•
18 februari 2011 kl 19:01
Gilla
Här är en till långsamlöpare! Jag har sprungit sporadiskt från och till, mest för att gå ned några kg men aldrig "seriöst"
Den här omgången har jag hållt igång ett år nu. Springer mellan 7-8 min/km Men jag var snabbare i våras än vad jag är nu, dels vägde jag mindre då och antagligen för att jag kör mer uthållighet nu. Men det ska bli skönt att springa på barmark igen, då snön naturligtvis har en negativ inverkan på farten. Jag håller med dig om att man blir less speciellt när man jämför sig med andra...men vi får hoppas på att farten kommer så småningom!
Erika Angermund
1968 • Bromma
#3
•
18 februari 2011 kl 19:12
Gilla
Jag vill bara säga till både Jenny och Hanna att ni är fantastiska som springer! Spela roll i viket tempo...
Spring bara för att må bra, jämför aldrig med andra!
Skynda långsamt! Keep on running!
badgear
1960 • Skåne
#4
•
18 februari 2011 kl 19:22
Gilla
Lustigt det där, jag känner mig ofta som en av de långsammare. De få gånger jag möter andra löpare, de få jag möter swooschar förbi mig, känns det som.

Och ändå vet jag att jag numera är någotslags mellanlångsam/rask.

Men känslan av att man ändå tillhör de långsammaste finns där som en del av en. Kanske är det bara så hos vissa av oss. Att vi tycker vi är långsamma oavsett hur fort vi springer.

Sen finns dom som tycker dom är så snabba fast de är riktigt långsamma. Det är nog en annan sort av människor. :)
Ann-Louis Edén
1963 • Gislaved
#5
•
18 februari 2011 kl 19:27
Gilla
Jag är också långsam, men det som är gött ska man dra ut på . Vi får hålla ihop vi som njuter länge :-)
Lena Kihlström
1970 • Avesta
#6
•
18 februari 2011 kl 19:41
Gilla
Jag har också alltid varit långsammast av dem jag springer med och det har gjort att man känner sig långsammare än sirap. Man ska inte jämföra sig med andra men ibland är det svårt när man alltid blir km efter i spåret. Allt är relativt. Men det finns alltid någon som man är snabbare än, tex de som stannar hemma : )
Lotta Olsson
1959 • Svallet
#7
•
18 februari 2011 kl 19:49
Gilla
Jag är säkert sniglarnas okrönta drottning! Personbästa 8.18, på vårruset i fjol. Skulle tro att jag numera springer fortare än så om jag skulle välja ut en eller två km en bit in i passet och mäta då -utan att "uppvärmningen" drar ned tiden. :)
Har satsat på att bygga upp uthållighet och hållfasthet, i juli har jag hållit på i 2 år. (= Den här omgången, har sprungit av och till tidigare (10 når sedan) som komplement till karateträning...) Har lyckats gå ned 15 kg och "sprang" (sniglade) en egen liten alternativ tjejmil hemma i skogen samtidigt som "riktiga" Tjejmilen gick i Stockholm. Ska satsa lite mer på hastighet i sommar.
Till mitt försvar måste jag säga att jag dels springer mest i terräng och att den är ruggigt kuperad på sina ställen, dels håller jag ju på med en massa annat på mina rundor också - umgås med hundar, fotar, spanar på fåglar, ormar, växter, insekter m.m. Naturupplevelse helt enkelt. Det viktiga är att jag springer, och att det är härligt. :D
Johan O Kanmert
1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)
#8
•
18 februari 2011 kl 19:59
Gilla
Jenny: Ja, lite bittersatir lyste allt igenom. Men lite allvar vär det väl också?

Men misströsta inte. De allra flesta motionslöpare är mer eller mindre långsamma. Det gäller att jämföra sig med sig själv och träna efter sina egna förutsättningar.

Jag har sett en del riktigt bra löpare springa i Skatås (ett friluftsområde i Göteborg med många löpspår och nu på vintern även skidspår) och visst är det lite knäckande på sitt sätt att en del drar förbi en i 3-minuterstempo emellanåt, men varför bry sig alltför mycket. Gäller att inse att nån elit blir man inte.

Däremot är det skönt att springa, det är nyttigt och roligt att prova nya saker, vilket kan vara springa långt, snabbt, på nya ställen eller över berg/kullar.

Ta en lugn löptur i en hastighet du behärskar och fundera på vad du lyckats med i din löpning, undvik att tänka på det inte lyckats uppnå än så länge. Tänk på vad du gjort som är bra. Och njut av det.'

Sen kan du sätta upp nya mål. Och nya visioner. Allt efter dina egna förutsättningar.

Njut av det du gör som är bra. Är du arg eller sur nån dag kan du alltid springa ett tufft intervallpass. Då orkar du inte vara arg efter ett tag ;) och så förbättrar du din löpning ordentligt.

Så njut. Rikta kraften rätt. Framtiden är alltid ljus även om det ser mörkt ut ibland. Och gränsen är alltid längre bort än man tror.
Lina L
1982 • Boden
#9
•
18 februari 2011 kl 21:14
Gilla
Haha.. Jag som trodde att jag var ensam " snigel":) Nu håller jag iofs medvetet nere farten lite för att spara mina knän, jag är ganska tung = muskulös, och har haft skitdåliga knän i flera år. Började springa förra året och visst har jag fått upp farten lite men jag anser mig fortfarnde vara en "snigel":)
Men mig gör det inget just nu, jag satsar på att utöka distanserna istället så då gör det inget att det går långsamt.
Farten tar jag sen!

:)



Jenny Viklund
1983 • Örebro
#10
•
18 februari 2011 kl 21:32
Gilla
Vad härligt att höra att det finns fler sniglar här!

Och ni har förstås rätt i att man är ju snabbare än alla som inte är ute alls ;) och normalt sett är det mer än nog för mig. Jag vet vad min fysiska status har varit och att nu kunna springa en mil - om än i snigeltempo - är nog en större seger för mig än alla grymma kilometertider i världen.

Jag tror jag väljer att se min irritation som ett sundhetstecken, det visar ju att jag vill bli bättre, jag vill fortsätta! Jag hade kunnat känna "Jag är så himla värdelös, så vad spelar det för roll? Jag lägger ner det här.". Men helt ärligt, inte en enda sån tanke har farit genom min skalle. Det slog mig inte förrän nu. Det är faktiskt en rätt stor grej!

Tror jag måste göra ett blogginlägg om det här... :P

TACK alla medsniglar!
#11
•
18 februari 2011 kl 21:53
Detta inlägg har raderats
Maria Viberg
1975 • Kristianstad
#12
•
18 februari 2011 kl 22:30
Gilla
jag är en stolt långsamlöpare som avnjuter varenda steg jag tar. Intervaller är ett okänt begrepp för mig ;) och under mina 3 år som löpare har jag inte förbättrats ett dugg gällande tempo, men sträckorna blir längre och längre. Fart dödar, det vet ju alla. :)
Annelie
1971 • Skövde
#13
•
18 februari 2011 kl 22:52
Gilla
Åh, vad skönt att se att det finns fler sniglar därute. Kämpar för att få upp tempo och uthållighet, men i vinter har det varit ganska knäckande när hastigheten visar på 06.30min/km och medelpulsen är 170! Har sprungit till och från i många år men aldrig varit särskilt bra. Snabbaste milen har gått på strax under 50min, men det känns vääääldigt långt borta just nu. Sedan i julas har jag gett mig attan på att komma igång igen med träningen och förhoppningsvis springa bort några kilon av bara farten (när jag får upp den...). Vore kul att hitta några jogg-kompisar som man kan inspireras av.
Emma
1987 • Umeå
#14
•
19 februari 2011 kl 00:59
Gilla
Är också snigel!! Känns läskigt när folk frågar om vi ska springa tillsammans för jag vet ju att de allra flesta jag känner springer snabbare än mig.
Jag var snabbare i våras-somras än vad jag är nu, nu går det riktigt långsamt igen. Typ som när jag började springa, fast då gå-sprang jag och nu springer ajg hela tiden. Fast långsamt.
Men jag har själv valt att fokusera på att försöka hålla i 3 tillfällen i veckan samt öka längden på passen, och tänker att farten borde komma sen. när barmarken och varmare tider kommer ska jag nog försöka mig på intervall/backpass iallafall.

Sprang milen idag och försökte hålla pulsen nere. Vet inte om det egentligen lyckades så bra men det blev över 8min-tempo! Fast det var -18 och bättre det än alla som satt inne...
Stefan Nilsson
1953 • Lund
#15
•
19 februari 2011 kl 01:00
Gilla
Det är inte farligt att springa långsamt! Själv så springer jag ofta i lusetempo, t ex just nu då jag har haft en del lättare skadekänningar. Håller man nere farten så minskar också skaderisken. Man behöver inte ta efter dem som förespråkar "no pain, no gain"-metoden, eller som säger att "kan man prata så springer man för långsamt). Känns det ändå jobbigt i de "långsamma" farterna så sänk farten ännu mer och försök hålla igång längre tid istället - gärna över en timme. Då kommer farten också efter hand!
Anders Hedlund
1942 • Båstad
#16
•
19 februari 2011 kl 02:11
Gilla
Bra tråd!!!
Kunde ju starta en förening i föreningen, "Sniglarna"
Tror stenhårt på "long slow distans" Eller "Lågpulsträning"
Googla på "Philip Maffetone" eller "van Aaken" eller på "Erik Östbye"
En skadefri njutning som säkert ger på längden!
Sofia Hidendahl
1961 • Östra Frölunda
#17
•
19 februari 2011 kl 09:03 Redigerad 19 februari 2011 kl 09:03
Gilla
sorry klickade en gång för mycket
Sofia Hidendahl
1961 • Östra Frölunda
#18
•
19 februari 2011 kl 09:03
Gilla
Sniglar .....härligt!!! Det betyder ju att man inte bara tränar utan får mycket annat på köpet. Hinner ju se och upptäcka saker under tiden. Ja, ibland blir jag avundsjuk på alla snabba typer, men jag är ialla fall ute och springer ( ja jag springer) i mitt 7-8 min tempo
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#19
•
19 februari 2011 kl 10:23
Gilla
Vad glad jag blir av å hitta den här tråden, för ibland känner man sig verkligen ensam. Jag tror jag oftast håller en bit över 7 minuter per km. Jag bryr mig nästan inte alls på tider jag gör på såna lopp som göteborgsvarvet, bara jag tar mig i mål. Tävla med er själv, ni är ju så grymma som tar er ut, tänk på alla som inte gör det. Och som ni säger här, skaderisken blir så mycket mindre. Jag begränsar mig lite pga trassliga knän, och håller kanske dem i schack tack vare det. Var nöjd med er själva, det gör inget om det tar tid :)
Stefan Lindberg
1962 • Brunflo
#20
•
19 februari 2011 kl 12:26
Gilla
Fart dödar skrev Maria - den var bra!Jag har sprungit/joggat i samma tempo i många år och är ganska nöjd med att hålla i stort sett samma tempo som 49 åring som jag gjorde för tio år sedan. Då och då provar jag lite intervaller eller backträning men det är ju så jobbigt ;-)

Spring som det behagar er tycker jag!
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.