Löpning Skador & Rehab 9 inlägg 17909 visningar

Toppen på djupa andetaget...

1985 • Solna
#1
9 januari 2008 - 10:00
Gilla
För ungefär ett år sedan började jag få lite problem med andningen. Det som händer är att jag ibland har svårt att ta djupa andetag, att liksom få in det sista som gör att man känner "gud va skönt", jag kommer liksom inte dit.
Det här har gått upp och ner en längre tid nu, ibland jobbigare, ibland utan problem. Undrar om det är någon som har känt ngt liknande eller tror sig veta vad det kan bero på?
Har aldrig haft problem med astma, allergier eller andningsproblem förut.
Tilläggas bör att jag bröt bröstbenet sommaren -06, och ungefär ett halvår efteråt började detta problem, kan det finnas ngt samband?
Har varit till läkare som inte haft ngn aning om vad som kan orsaka problemet. Inget fel på lungkapacitet eller hjärta som tur är. Men lite jobbigt börjar det bli. Det är aldrig så att jag får direkt andnöd, men om jag försöker ta djupt andetag upprepade gånger och det inte går blir det självklart frustrerande och det känns som jag till slut kommer kippa efter andan.

Tacksam för svar
/Maria
Roland Söderström
1962 • Onsala
#2
9 januari 2008 kl 10:37
Gilla
Nu fick jag en Flashback, Så där hade jag det för några år sedan.
Det varade i flera år, nu har jag det inte längre.
Har faktiskt inte tänkt på att det försvunnit.

Tyvärr har jag ingen aning om vad jag gjort.
Har för mig att pulsen inte egentligen påverkades mer än marginellt fast jag flåsa som en bälg.
Jag har sprungit nåra gbg-varv med problemet och inte sett en försämring på min tid. (1:35)
Kanske jag får det på våren som en lindrig pollen-allergi?
Tidigare år har jag bara sprungit Jan-Maj fram till varvet. sen har det bara blivit sporadiska rundor.
2007 har jag tränat hela året, det kanske har påverkat min andning till det bättre.
Peter Karpestam
1977 • Höör
#3
9 januari 2008 kl 11:01
Gilla
Känner också igen det där, var med om det 2001. Delar nedan med mig av några av mina tankar kring detta.

Det var som du beskriver det svårare att dra djupa andetag, ju mer jag försökte ju svårare blev det, ungefär som att lungorna blev ansträngda av mina återkommande försök. Detta var i maj och jag minns att jag hade en ovanligt långdragen förkylning någon månad innan det kom. Funderar på om det var ett utslag av en mild pollenallergi. Jag var t.o.m. och testade mig för astma men provsvaret var negativt. Min lungkapacitet låg dessutom över det normala givet min ålder och längd.

Det höll i sig under hela sommaren, men jag fortsatte min träning som vanligt utan problem. På hösten gav jag mig ut på en jorden-runt-resa och problemet försvann. Dock kan jag än idag under vissa perioder känna liknande tendenser, att det helt enkelt är ansträngande att ta djupa andetag. Men detta är som sagt bara periodvis, och inte på samma sätt som det var då våren/sommaren 2001.

Det jag minns också är att det blev som en fix ide att dra djupa andetag, och ju mer jag försökte ju svårare blev det. Tror inte att det är bra att forcera andningen på det sättet, det finns ju faktiskt kurser i hur man bör andas. Yoga kanske är ett bra sätt att lära sig detta på.

Har svårt att se vad det kan bero på mer än att det möjligen (i mitt fall) har ett samband med förkylningar/slem i luftrören som kan uppstå t.e.x. vid allergi eller överkänslighet mot pollen.

Åsa Ekedahl
1969 • Klintehamn
#4
9 januari 2008 kl 11:10
Gilla
Känner igen mig Maria! Har inbillat mig att det kan vara en förvarning om analkande förkylning, eller i samband med att det är några minusgrader när jag sprungit. När jag kört intervall och blivit riktigt ansträngd har jag tom fått lite astma liknande känningar med andnöd, pipande/väsande andning och en känsla utav att bröstet "snörs åt".
Oftast har jag blivit småsnuvig någon dag senare.
Har du haft andnöd också, eller har det stannat vid svårigheter att djupandas?
1985 • Linköping
#5
9 januari 2008 kl 17:44
Gilla
Hej på er

Jag blev diagnostiserad med allergisk- och ansträngningsastma när jag var 8 år gammal, och har haft sjukdomen sedan dess. Faktum är att den försämrats allt eftersom åren gått, men som tur är så uppfinns ju bättre och bättre läkemedel. Idag är jag väl medicinerad och fungerar utan några som helst problem sålänge jag håller konditionen uppe!

Det jag vill komma till är att jag känner igen det besvär som ni beskriver, och för mig är det absolut sammankopplat med astma. Jag har även läst medicinsk biologi i några år, men ska försöka beskriva det utan att bli för teknisk! Jag skulle gissa att ert problem egentligen är att ni inte klarar av att fullt ut _tömma_ lungorna, snarare än att fylla dem. Utan att göra sig av med luftreserven ordentligt så blir det till slut en "trötthetskänsla" i lungorna som gör att det känns som att man inte kan ta ett fullt djupt andetag.

Mitt tips är att ni testar ett par andningstekniker (för att se om min teori stämmer) - ett enkelt är att ni andas ut så mycket ni kan ganska snabbt med öppen mun och tänker er att ni nästan får vika er dubbelt för att få ut det sista - kläm ihop alla muskler ni har för att pressa ut luften. Om ni håller en spegel framför ansiktet ska den bli immig av er utandning. Gör detta två - tre gånger (glöm inte att andas "vanligt" emellan, annars blir ni yra!). Testa sedan att dra ett lugnt djupt andetag. Förhoppningsvis ska det gå bättre nu.

Astmabesvär kan lätt, som ni beskriver, uppstå i samband med en lättare allergi eller en förkylning eller infektion som påverkar luftvägarna. Om man inte är "van" astmatiker kan det vara svårt att tänka på att vara noga med utandningen - det är ju inget som man vanligtvis behöver tänka på.

Jag hoppas att ni kan bli av med era besvär!

ps. det finns många astmatester som påstår att jag inte är astmatiker, även fast ingen erfaren astmaläkare skulle tro på dem.
http://footstep.wordpress.com - min kamp mot övervikt och astma, min kamp mot milen.
Jakob Björklund
1986 • Gotland
#6
9 januari 2008 kl 19:30
Gilla
Jag känner också igen det där, men har inte heller någon förklaring..
Men vill sammankoppla det antingen med stress/oro? Eller med någon slags allergi kanske? Jag försöker själv komma underfunn med varför man känner så ibland, som sagt pulsen blir ej besvärad men just det där speciella andetaget som man inte får grepp om..
1985 • Solna
#7
15 januari 2008 kl 17:18
Gilla
Hej alla. Va skönt att det finns några som känner igen sig. Är det någon som har fått någon vettig diagnos från läkare?

Åsa:Nej, det har aldrig gått så långt som andnöd, hoppas jag slipper det...
Sara: bör jag kontakta en astmaläkare?
1985 • Linköping
#8
15 januari 2008 kl 22:19
Gilla
Hej Maria

Jag tror inte att du behöver besöka en astmaläkare om det inte är så att det här är något som besvärar dig mycket. Om du däremot har andra symptom som andfåddhet, pipljud i bröstet, hosta eller liknande eller om du oroar dig för din andning tycker jag att du ska gå till din vårdcentral och beskriva dina problem. De brukar ha astmamottagningar eller koppling till sådana, så att de kan skicka dig vidare!

Om du upplever att det har koppling till att du bröt bröstbenet tycker jag att du ska kontakta din läkare för att diskutera saken.

Jag hoppas att det löser sig!
Sara
Anders S
1973 • Göteborg
#9
16 januari 2008 kl 08:10
Gilla
Samma här, känner igen känslan att inte kunna andas djupa andetag, men jag upplevde detta i högre grad innan jag började träna mer och regelbundet. Nu var det längesedan...

Jag minns att det kunde bli som en fix idé att jag bara vat tvungen att få ett djupt andetag för att släppa det. Som en känsla av syrebrist när andetagen bara var "ytliga".

Har för mig att detta likaväl kunde hända när jag inte tränade.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.