20 januari 2011 kl 19:03
Per: Brast gjorde det ju inte (därav anledningen till att jag skrev det inom citat-tecken) men det obehagliga jag kände i senan övergick till smärta under den intervallen. Även om det är en glidande övergång från obehaglighet till smärta så finns det alltid en viss tidpunkt då man bestämmer sig för att det är onormal smärta och man beslutar sig för att avbryta.
Hälsporre var det som jag skrev inte heller (det går ju knappast över på en månad, inte heller en fraktur borde väl göra det), men smärtan satt i den senan som, på sikt leder till utveckling av hälsporre.
Hur som helst, jag har blivit av med det, och utlösande faktorn var en överansträngning orsakat av egen dumhet och skor som kräver mer av fotmuskulaturen är mina fötter klarade av. Senan var dock redan lätt öm.
Du skall inte tolka det som att jag säger att det är dumt att springa i flats, givetvis är det inte det. Inga världsrekord sätt väl i distansskor, och har aldrig gjorts så! Eliten springer i flats under tävlingar och kvalitetspass, och de gör det av en anledning! Men för mig var det inte bra att göra en övergång till flats och köra på med samma intensitet som om jag hade haft distansskor, trots att jag är framfotalöpare sedan länge. Det säger snarare mer om mig än om skorna...
