13 januari 2011 kl 11:43
Jo då det är visst kul, ja jo inte när man gör det. Men det ger mental styrka i from av envishet... Det vore ju så lätt att ge upp, man är ju framme varje steg ;)
För att råda bot på tristessen kör jag oftast musik, jag kör med belöningssystem:
km 1-3: Inget vatten, ingen musik, inget svett torkande ;)
km 3: Belöning! Dricka, och starta musik om jag vill.
km 3-7: Inget vatten, men svett får torkas
km 7: Belöning! Dricka,
km 8 - tills näst sista km: Dricka vid km passage.
nästsista km: Ingen musik! (bestraffning? ;)
sista km: Fritt blås, ökar nästan alltid farten.