Löpning • Övrigt • 19 inlägg • 4532 visningar •

Laster och motivation

Mikael Jacobsson
1975 • Skövde
#1
•
23 december 2010 - 16:07
Gilla
Jag pratade med min bror för ett tag sen om det med laster och att sluta med dom. Jag rökar, vilket jag inte borde göra men det är svårt. Han är av den inställningen att det bara är att sluta. Lätt för nån att säga som aldrig rökt eller snusat så länge som jag har (20+ år).

Man kan klara av allt egentligen på ett eller annat sätt. Man kan gå ner i vikt, sluta med laster osv. Vissa människor kan göra det rakt av. Andra behöver verktyg för att komma vidare. Det var i alla fall den slutsats som vi kom fram till. Ibland så behöver man rätt hjälp för att komma vidare vare sig det handlar om viktnedgång, sluta röka eller vad det nu är.

Nu när man sitter och funderar på det så är det knas egentligen att man fortfarande håller på. Jag borde sluta inte bara för att jag tränar utan för att jag börjar få andra problem. Värst är den ihållande halsbränna jag har. Ibland är den så kraftfull att jag står framåtlutad och hostar som en tok. Det är halsbrännan som gör att det blir så.

För mig är det inte bara rökningen som är ett problem, även min enorma konsumtion av energidryck. 3 för 15 kr är ju svårt att ignorera :P

Trots dom problem man har och trots det att man inte vill bli en av dom som inser vad som behövs göras när det är försent. Men ändå så faller det alltid innan man än kommit igång. Jag kan vara enormt motiverad en dag och sen kommer natten. Man sover och när man vaknar på morgonen så är gårdagens motivation som bortblåst.

Det underlättar ju inte att man har arbetskamrater som är ännu gladare i cigg och energidrycker. Man ser dom ständigt bruka detta. Hur skall man själv då ta sig vidare. För nånstans innerst inne så vill man ju det. Träning och sånt går ju bra, trots att det kanske inte borde det. Man borde kanske känna av mer av rökningen när man löper än vad man gör. Kanske det skulle gjort allt mer motiverande...

Nånstans så får man i alla fall försöka hitta rätt igen...
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#2
•
23 december 2010 kl 19:14
Gilla
Jag lade av tvärt med snus och cigaretter för 9 år sedan. Då hade jag försökt att sluta ett antal gånger innan och då bara klarat några timmar. Fick för mig efter alla de gångerna att jag var för "svag" för att någonsin sluta. Men så den gången så slutade jag för att det rimmade så jäkla illa med löpning och jag ville inte att den faktorn skulle hindra min utveckling iaf. Satt väl i köket någon dag och bara väntade ut tiden, med ett ganska jobbigt humör. Men sedan när en dag gick fick man en kick av att man minsann kunde, och detta bara kändes bättre för varje dag. Resten är historia, men än i dag kan jag drömma mardrömmar om att jag börjar igen.

Tänkte skriva något nedlåtande om energidrycken, men är själv kaffedrickare. Man skall ju inte kasta spjut i radhus...
#3
•
23 december 2010 kl 20:00
Detta inlägg har raderats
Per Sundqvist
1979 • Sundsvall
#4
•
23 december 2010 kl 20:17
Gilla
Rökning är faktiskt "bara att sluta" med. Jag vet av erfarenhet, rökte mer än ett paket om dan i runt 10 år...

VILL du sluta så är det oerhört enkelt, särskilt om du sysslar med någon form av konditionskrävande aktivitetet (som jag misstänker att du gör då du skriver här) i och med att du får en sådan omedelbar belöning i och med att du slutat.

Om du nu VILL sluta; gör det! Det kommer att bli ditt bästa beslut någonsin.
Mikael Jacobsson
1975 • Skövde
#5
•
24 december 2010 kl 10:33
Gilla
Per: Jo, det är väl så. Man kan göra allt bara man vill. Gå ner i vikt, vinna maraton, osv. Finns inga andra hinder än ens vilja.

Anders: Tack, jo jag tänkte jag skulle få lite sparkar i baken.

Lars: Det sista tänkte jag reagera på först. Dom som kommenterar mitt drickande av energidrycker på arbetet är dom som häller i sig stora mängder kaffe. Det är rätt komiskt faktiskt eftersom båda är lika illa.

Största problemet för mig är att jag inte har lust att gå igenom abstinensen.
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#6
•
24 december 2010 kl 11:31 Redigerad 24 december 2010 kl 11:34
Gilla
Det där med abstinens är nog väldigt olika. Jag var helt klart orolig för den när jag slutade (nikotin alltså), men det visade sig vara obefogat i mitt fall. Kanske hade man någon hjärtklappning eller så, men man vet ju att det är en del i processen.

Jag fick lite extra vilja genom forumet på tobaksfakta.se

Mina inlägg från 2003 ligger faktist fortfarande kvar där... Nästan så man får en tår i ögat...
Mikael Jacobsson
1975 • Skövde
#7
•
24 december 2010 kl 11:34
Gilla
Jag får riktigt kraftig abstinens vilket har gjort det så svårt vid tidigare försök.
Marcus Andersson
1976 • Buenos Aires, Argentina
#8
•
26 december 2010 kl 16:07
Gilla
När jag slutade med cigg och snus för några år sedan tyckte jag konstigt nog att abstinensen gjorde det lättare. Det fanns hela tiden något att kämpa mot. Något som påminde mig om vad jag absolut inte fick göra.

Dessutom är det inte så mycket gråzon eller komplicerade regler när det gäller nikotin. Förbjudet: cigg och snus, tillåtet: allt annat. Då är det svårare att exempelvis byta matvanor.

Ett tips som funkade för mig är att sluta i samband med semester på någon avsides plats så det krävs en aktiv handling för att få tag på cigg. Motsatsen kan också funka - lägg ett öppet paket på matbordet för att påminna dig om vad du inte får göra.
Micke Larsson
1971 • Norge
#9
•
26 december 2010 kl 17:18
Gilla
Mikael, bara det faktum att du börjat fundera i de här banorna säger mig att du är motiverad. Och halsbränna i all ära, men fokusera på KOL och lungcancer istället. De är inte sjukdomar man bara drabbas av om man har en jävla otur utan en realitet för väldigt många rökare, förr eller senare.

Att det "bara" skulle vara att sluta tror jag ingen av oss som gjort det håller med om. Det finns inget "bara" i den processen, men det går. Abstinensen kan förvisso vara ett helvete, men du dör inte av den heller. Efter ett par veckor är gifterna utdrivna (om du inte förlänger lidandet med tuggummin eller annat).

Inte för att lidandet är över för det. Minnet sitter i händerna, i smaker, i rutiner och situationer. Men kommer du över första tröskeln är även detta hanterbart. Gör vad som krävs och vad som funkar för dig. Det kan vara rädsla för hälsoriskerna med att fortsätta/börja om, glädje över förbättrade träningsresultat, förbättrad ekonomi - vad som helst.

Mitt konkretaste tips är att du slutar när du har fullt upp. Se till att fylla upp dagarna med jobb, träning och annat de första veckorna. Dra i dig den sista ciggen på max två minuter - ju äckligare känsla den ger, desto bättre. Behåll gärna ett illaluktande och välfyllt askfat som minne ett tag. Ta ett djupt andetag över det när abstinensen sätter in. Och lycka till - som fan!
Anki Skoog
1970 • Vaxholm
#10
•
26 december 2010 kl 19:05
Gilla
Jag rekommenderar att du läser boken "Äntligen icke-rökare" av Allen Carr. Stort lycka till! Alla är värda att få slippa röka. Det är sååå skönt.
Marie Boman
1970 • Falkenberg
#11
•
26 december 2010 kl 20:22
Gilla
Om du vill sluta röka och tycker det är svårt så tveka inte och ta hjälp av läkare. Det finns läkemedel som blockerar signalerna i hjärnan som ger dig belöning när du röker. Flera vänner har slutat röka med hjälp av Champix eller Zyban och de har lyckats hålla sig rökfria. Kan finnas vissa biverkningar men det har ju rökningen desto fler. Hör med din arbetsgivare eller företagshälsovården om de kan hjälpa dig betala en del av kostnaden för läkemedlet, dom får ju en friskare medarbetare:-)
Lycka till!!!
Mikael Jacobsson
1975 • Skövde
#12
•
27 december 2010 kl 12:22
Gilla
jag har provat champix och jag tålde inte dom
Mikael Jacobsson
1975 • Skövde
#13
•
27 december 2010 kl 12:24
Gilla
Tack för alla positiva kommentarer. Tänkte göra ett ordentligt försök denna veckan.
Lars
1978 • Segeltorp
#14
•
27 december 2010 kl 12:53
Gilla
Ett litet råd om inställningen till d hela: "tänkte göra ett försök" e inte tankesättet som hjälper. har försökt me d själv otaliga gånger o funkar inte. Kommer du på ett sätt som funkar bra tar jag gärna del av d eftersom jag själv inte heller hittat nåt bra sätt än.
Mikael Jacobsson
1975 • Skövde
#15
•
27 december 2010 kl 17:06
Gilla
För mig är det funktionellt. Det är så jag gör andra saker. Jag planerar nånting och sen bygger jag upp det hela mentalt och gör sen vidare. Har inte provat så med rökningen tidigare men med andra saker i tillvaron. :)
Kyogre
1966 • Trångsund
#16
•
27 december 2010 kl 17:33
Gilla
Jag slutade faktiskt snusa för åtta dagar sedan. Första dan är värst. Sen var det halvjobbigt i 2-3 dagar ytterligare. Efter det har jag bara haft abstinens nån enstaka gång per dag, som dessutom gått över väldigt snabbt.
Det värsta har varit att jag haft ett fruktansvärt humör, och har fått några pinsamma utbrott på jobbet, lol.
Du fixar det lätt! Det är bara att sluta tvärt, inga nikotintuggumin eller annat larv.
Björn Bohman
1981 • Göteborg
#17
•
27 december 2010 kl 17:51
Gilla
Lycka till!
Micke Larsson
1971 • Norge
#18
•
27 december 2010 kl 18:07
Gilla
Jag håller med Ben om nikotintuggummin/larv. Klart att det finns de som blir hjälpta av dylikt, men de flesta verkar ha lika svårt ändå, dessutom får de ett beroende till att göra sig av med. När det gäller biverkningar tror jag Zyban är att föredra, men också helt verkningslöst för en del och dyrt som tusan.

Nyckeln ligger i motivationen. Du, Mikael, säger att din plan funkat i andra lägen, då är det säkert rätt för dig. Jag vidhåller att du bör ha fullt upp. Som Ben säger med snusandet var första dagen värst. Att då, som många gör, sluta på nyårsafton och ha en ledig och kravlös nyårsdag att frossa i abstinens tror jag är livsfarligt.

Några jobbutbrott tror jag det finns förståelse för, åtminstone bland f d rökare. På 90-talet var jag chef för en kvinna som under ett rökstopp skällde ut mig så att jag trodde att jag skulle tappa hörseln. Tror att det var då jag tappade håret :-). Själv är jag så utagerande och elak att jag inte tror att det märktes någon skillnad när jag slutade röka.
Magnus Svensson
1976 • Enköping
#19
•
27 december 2010 kl 19:52
Gilla
Måste bara lägga ett ord för rökstopp jag med: Det är värt det! Min största last var snuset men har tjuvrökt/feströkt också. Numera är jag helt nikotinfri sedan tre och halvt år ungefär och det finns bara fördelar med det.
Det går att sluta. Det är jobbigt i början men det är värt det. Fixar du en vecka så har du gjort det värsta. Tycker inte heller att man ska tramsa med tuggummi eller plåster, det förlänger bara abstinensen.
Se sedan fram emot ett liv som nykter nikotinist.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.