5 november 2010 kl 14:46
Angående Pfitzinger så gillar jag hans fokus på uthållighetsträning. Oavsett distans (5-42km) man tränar för så har han stor fokus på att bygga en stark aerobisk bas under GRUND TRÄNINGS perioden. Detta görs av den enkla anledningen att 5km är till 90% en aerobisk aktivitet.
MEN, efter grundträningsfasen så skiljer sig Pfitzinger från många andra program. Sällan ser man distinkta förändringar i träningen när två faser överlappar varandra, det tycker jag däremot man ser med Pfitzingers modell. Efter grundträningen går man in en FÖRBEREDELSEFAS inför den specifika tävlingen/distansen. Tävlar man på 5km är det stort fokus på ”Basic Speed” och VO2 max förbättrande träning. Men för maraton-löparen är det mer relevant att höja sin laktat tröskel.
Jag anser att grundträningen är den viktigaste och mest plågsamma träningsfasen för en löpare som vill utvecklas, det är under denna period där man bygger upp kroppen just för att kunna springa snabbare under tävlingssäsongen. Utan adekvat grundträning är nog också riskerna för skador under tävling stor. Med tanke på de positiva effekterna (utökning av kapillärer per muskelfiber, ökning av mängden syre-transporterande blod, expandering av mitokondrier, ökning av aerobiska enzymer vilket gör att varje mitokondria arbetar effektivare i energi-produktionen etc etc etc…) man får från Långpass så anser jag att det är det viktigaste passet under denna perioden. Om man som Pfitzinger föreslår springer 2-3 sådana pass i veckan torde effekterna av långpass slå hårdare och ge en bättre aerobisk utveckling.
I alla fall tror jag hårt på den modellen att köra flera långpass och sen kanske hålla sig till ett tempo/snabbdistans/intervall – pass per vecka. Lägger man till lite stegringslopp på ett lätt pass i veckan så är det fullt tillräckligt för att bibehålla sin fart och man kommer även väl förberedd inför förberedelsefasen.
Mårten, intressant att du nämner 200/400meters intervaller. Varför man har dem i ett maratonprogram förstår jag inte. Skall man få någon aerobisk effekt av det så måste vilan vara minimal. Är tanken att spetsa den anaerobiska kapaciteten så tycker jag det är orelevant för maratonlöpare. Jag kan förstå att man vill rekrytera fler muskelfibrer vid aktiviteten som man hoppas ha nytta av senare vid själva tävlingstillfället men kör man regelbundet med stegringslopp på 60-200meter så faller den iden också bort. Jag är även skeptisk till om en 5km löpare har nytta av dem då det inte är specifikt för distansen man tränar för. Kör man till exempel 12-15*400m med 60 sek vila i tävlingsfart så har man sprungit hela distansen i tänkt tävlingsfart, enda problemet är att man gjorde det med 15minuters vila, vilket innebär att man blir bra på att springa 400meter med vila. När loppet kommer så är man helt oförberedd på påfrestningarna som kroppen kommer utsättas för. Då ser jag hellre att man kör 5*1000m eller 3*1500m i tävlingsfart=mycket mer specifikt för distansen.