5 oktober 2010 kl 18:50
Kajsa: Ja, det är klart, att hamna långt bak i startgrupperna och ha bra kapacitet kan inte vara så kul. Jag sprang första gången 2001 och hamnade i sista startgrupp (som då var 7) och det blev ett konstigt lopp, nästan som en intervallträning. Men det loppet var nog det näst roligaste Göteborgsvarv jag sprungit (det i år var roligare) för det var mycket mer folk sent i loppet och så var det mer roliga kommentarer. Från startgrupp 1 A så är det på ett annat sätt. En härlig känsla när det går snabbt (eller ja, allt är ju relativt...), men svårt att uppfatta allt runtomkring.
Per: Tycker du det? Det är väl att det är stort och engagerar många som gör loppet till vad det är? Finns ju många mindre lopp och en del där man springer mer eller mindre helt själv delar av banan, så ett riktigt stort och festligt lopp som Göteborgsvarvet är inte alls fel.