Löpning • Skador & Rehab • 23 inlägg • 2129 visningar •

Knän - vad, varför och vad gör man åt det?

Micke Larsson

1971 • Norge

•

6 september 2010 - 13:59

Gilla

Lite romanvarning på detta inlägg, men jag fixar inte att korta ner det, så försök stå ut...

Jag började springa i mitten av augusti. Väldigt otränad, men fastnade - mycket oväntat! - direkt för denna motionsform. Under ett par veckors tid utökade jag rundorna från två till sex kilometer. Otränad som jag är hade jag lättare träningsvärk mer eller mindre hela tiden, men det var kul och kändes bra, så jag fortsatte.

För en vecka sedan hade jag ganska ont i knän och fötter, men hade vilat dagen innan och tänkte ändå testa. Kände redan efter några meter att det här var en dum idé för det gjorde ont överallt. Men ont ska med ont fördrivas och jag är ibland för envis för mitt eget bästa. På något vis bet jag ihop och sprang min 6km-runda, men sedan hade jag så ont i knäna att jag knappt tog mig hem.

Fortsatte att gå 45-60 minuter per dag, men har undvikit löpningen. Har haft för ont för att ens tänka löpning, så det var inte särskilt svårt. Nu har det alltså gått en vecka och det blir inte bättre, snarare sämre. Bägge knäna gör ont varenda steg. Skulle säga att värken strålar ut från en öm punkt på insidan allra längst ner på knäna (exakt samma ställe på bägge), men egentligen värker det i hela knäna, samt en del i vader och fötter. Ser ut och känner mig som en 80-åring när pensionärer med rullatorer sprintar förbi mig på trottoaren. Spolar jag knäna med hett vatten lindrar det en stund, men bra känns det aldrig.

Så vad är detta? Träningsvärk känns inte längre som en hållbar teori. Och även om jag gick ut lite för hårt kan jag väl knappast ha fått förslitningsskador eller löparknä efter att ha sprungit mindre än tio mil i vuxen ålder. Jag har dessutom alltid promenerat mycket och har ingen övervikt. Inflammation, något annat..? Är det bara amputation som gäller eller finns det fortfarande en chans att jag kan springa igen? Hjälp!!

< < < 1 2 > > >

André S

1975 • Vänersborg

•

6 september 2010 kl 14:15

Gilla

Tills skillnad från dig så började jag göra nästan samma misstag i början av juni, sprang i motionsslinga i skogen ett par km först, ....stegrade träningen för fort och hittade sedan en runda på 5-6 km på asfalt (mestadels), och detta gick bra 4 ggr, men sen fick jag liknande symptom som dig,...så jag vilade ett par veckor och började springa växelvis på gräs (fotbollsplan) samt i skogen i motionsslinga, blandat intervall och distans (högst 8km), och nu har jag inte ont längre.

Ett annat problem var att jag hade till synes fina och bra skor men när jag köpte nya så märkte jag skillnaden att dämpningen blivit sämre på de gamla skorna och att man bör skifta 1 ggr/år om man springer mycket.

Pronation är ett annat problem jag hade innan. Hade ont mellan skinkan och låret, efter 5-6 km löpning (INtervallrumpa sa någon ?). Fick inlägg för att kompensera "feltrampet" och värken men då fick jag ont i ett knä istället. Men med nya skorna + inlägget så har jag inte kännt något.

Micke Larsson

1971 • Norge

•

6 september 2010 kl 14:29

Gilla

Tack André! Det värmer att höra att det finns hopp för jag gillar ju verkligen att springa. Hade precis börjat, byggt upp ett behov och så... kunde jag inte längre.

Men jag har hållit mig till motionsslinga hela tiden och inte testat asfalt och jag har nya skor med bra dämpning, fast inte personligt utprovade och jag vet ingenting om mitt löpsteg mer än att jag inte kan använda det alls just nu.

Men förstod jag dig rätt att du hade ont i ett par veckor? För mig som idrottsnovis känns det helt sjukt att jag fortfarande har lika ont efter en vecka. Okej, om jag otränad sprungit marathon, men en halvtimmesslinga i lugnt tempo borde inte invalidisera på det här viset.

Oldboy

1952 • Danderyd

•

6 september 2010 kl 15:23

Gilla

För mycket på en gång är väl orsaken. Och knäna får ju ta emot stötar när man går också, prova att cykla i stället om du vill motionera utan att springa medan skadorna läker.
Styrketräning för att förbereda kroppen för löpning igen rekommenderas, men avstå från övningar som gör ont. Balansplatta, eller stå på ett ben i fem minuter (är det för lätt - blunda!), excentriska tåhävningar, knäböj mm.

När det slutat göra ont kan du börja jogga lätt. Prova gärna barfotalöpning på en gräsplan, men lite i taget. Att landa på hälen i varje löpsteg påfrestar knäna, det kan vara bättre att påfresta hälsenan och vadmusklerna för dem kan man träna upp (även om det tar många månader med senan). Barfotalöpningen brukar leda till att man landar längre fram på foten och tar kortare steg oftare.
Blir det inte bättre efter en vecka till (med annan motion än promenader) så sök hjälp.

Micke Larsson

1971 • Norge

•

6 september 2010 kl 15:48

Gilla

"För mycket på en gång är väl orsaken."

Så är det säkert, men "mycket" är i det här fallet ändå ganska lite.

"prova att cykla i stället"

Är ju så förbannat tråkigt, men jag får väl tvinga mig själv. NÅGOT måste göras. Hur vore det med simning? Det känns som en typisk rehab-grej, men som det känns nu har jag svårt att tro att jag ska kunna ta någon form av bentag.

"Prova gärna barfotalöpning på en gräsplan, men lite i taget."

Hade känts mer lockande i juli än i mitten av september, men jag köper logiken så jag får väl testa. Och fästingarna har väl frusit ihjäl nu...

"Blir det inte bättre efter en vecka till (med annan motion än promenader) så sök hjälp."

Ska väl inte måla fan på väggen, men eftersom det inte blivit ett dugg bättre på en vecka känns det som ett rent mirakel om det skulle vara bra om ytterligare en. Två frågor på det:

1. Menar du att jag ska söka hjälp om det inte är helt bra eller om det inte har blivit ett dugg bättre om en vecka?

2. Var söker jag hjälp? Min erfarenhet av vårdcentraler är att de inte gör någonting så länge man fortfarande andas. Finns det något bra alternativ - sjukgymnast, chiropraktor, massör? Eftersom jag är fullständig novis på träning är jag lika nollställd på skador.

Oldboy

1952 • Danderyd

•

6 september 2010 kl 16:28

Gilla

Micke, jag menar att ditt flitiga promenerande han ha hindrat läkningen eftersom man sätter ner hälen först när man går och då går det en stöt upp genom knät. Mindre än när man springer, men har du gått i vanliga promenadskor så är de odämpade. Har du promenerat i den vanliga typen av löparskor med tjock dämpad häl så borde belastningen vara mindre.

Det brukar vara kö till hjälp så det är lika bra att boka en tid. Idrottskliniken i Solna ligger väl bra till för dig (under Råsundaläktaren), där finns sjukgymnaster och någon läkare också. De kan löpskador, jag har fått bra hjälp där. En diagnos och ett rehabprogram brukar vara den snabbaste vägen att bli hel och slippa få tillbaka besvären.

Micke Larsson

1971 • Norge

•

6 september 2010 kl 17:10

Gilla

Tack än en gång, Oldboy! Du har säkert rätt med promenaderna. 45-60 minuter lugn promenad är relativt lite för mig, särskilt när jag slutat springa, men med tanke på knänas tillstånd borde jag nog ha låt bli det också.

Idrottskliniken låter vettigt. Har fortfarande en liten förhoppning att det ska ordna sig utan hjälp, särskilt om jag håller mig helt still, men fan tro´t.

André S

1975 • Vänersborg

•

6 september 2010 kl 17:33 Redigerad 6 september 2010 kl 17:34

Gilla

I mitt fall så berodde värken på asfalt, i.o.m att det inte kändes något sedan jag ändrade underlag. Som någon var inne på så borde ju värken avta snart då du inte sprang speciellt långt och hade bra skor också.

Jag föredrar också idrottsskadeklinik med experter framför vårdcentral och AT-läkare av tidigare erfarenheter. Något som dock är än värre än vårdcentralen är vissa sportaffärer som har en "trampdyna" (vet inte vad det riktiga namnet är) för att kolla hur man trampar för att kolla pronation etc. Även om man får tips om inlägg osv, så kan det dyka upp andra otrevligheter med värk på andra ställen då dessa service människor mycket sällan har sjukgymnastutbildning el.

Hoppas att värken avtar och att du snart kan vara ute i spåret igen!

Micke Larsson

1971 • Norge

•

6 september 2010 kl 18:20

Gilla

Tack för förhoppningen!

Just det faktum att jag sprungit så pass lite och inte alls på asfalt gör mig bekymrad. Förutom att jag just nu har ständig värk (jobbigt i sig) vet jag att om löpning för mig kräver en massa anpassning och återkommande rehabträning kommer jag att hitta skäl att lägga ner.

Det här med vårdcentraler är kanske ett stickspår, men efter att ha läst det här (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7690924.ab) är jag tveksam till om det finns NÅGONTING i vårdapparaten som funkar sämre än just vårdcentraler.

Robin

2008 • Götet

#10

•

6 september 2010 kl 18:28

Gilla

lite intressant läsning angående pronering: http://www.runblogger.com/2010/08/on-overpronation-and-neutral-running.html

för min egen del var min knäverk som hindrade mig från att springa kopplad till löplabbets väldämpade skor(asics 1399kr bäst i test råd och rön etc etc) mot min "pronering" de hävdade att jag hade. tog av mig skorna och direkt försvann knävärken och inte känt något i knäna sedan dess och då har jag på 1år gått från att knäna gav upp efter 1mil till att lyckas springa ett marathon. proneringen försvann direkt också, se artikeln ovan. var inte alls så farligt med fötterna, de vande sig väldigt snabbt, allt bara kändes "rätt". förvånad över att folk vill ta flera månader betänketid på sig innan de tar av skorna och strumporna och prövar, går ju alltid att ta på dem igen om man inser att det inte är något för en, inte hört överdrivet många som prövat och tyckt att det varit bortslösad tid.

Micke Larsson

1971 • Norge

#11

•

6 september 2010 kl 19:02

Gilla

Den var faktiskt intressant! Fast trots att jag är övertygad om att min teknik har mycket att önska tror jag inte att varken teknik eller skor kunde ge mig så mycket värk efter så kort tid.

Barfotalöpning ska definitivt testas, men årstiden talar emot längre försök. Såvida inte värken gör det omöjligt för mig att springa innan april-maj, men blir det så kommer jag inte att ta ett löpsteg till så länge jag lever.

Mance Ryder

1978 • Handen

#12

•

6 september 2010 kl 21:56

Gilla

Hallå!
Är mitt i en uppstart precis som du Micke och jag känner igen mig i din frustration. Tror att jag har lite av din mentalitet också vilket ställt till problem för mig. Jag startade i maj och har redan hunnit med två längre uppehåll pga av smärtor/skador och nu är jag mitt inne i ett tredje.....
Så här har det sett ut:
1. knä/höft slutet maj = 1 veckas totalvila innan springbart
2. vader/hälsenor juli = 2 veckors vila sedan försiktig jogging
3. höft/ljumske augusti/september = 2 veckor + ?
Och vad vill jag säga med detta?
Jo...ligger man på gränsen av vad kroppen fixar så slutar det så här...du hade för tjockt pannben och skulle inte pressat dig igenom den där sista 6km rundan. Vad det resulterade i kan jag bara gissa. Men överbelastning och någon inflammation är väl ganska troligt.....
Det kommer att gå över med vila och alternativträning som inte gör ont och belastar det skadade området. Ha tålamod och ge inte upp! Förbered dig dock mentalt på att när denna skada läkt så kan det komma nya......
Fast jag antar att det blir alltmer sällan när man lärt känna sin kropp och byggt upp en grundstyrka i muskler, skelett och leder.
Lycka till Micke!

Micke Larsson

1971 • Norge

#13

•

7 september 2010 kl 12:19

Gilla

"du hade för tjockt pannben och skulle inte pressat dig igenom den där sista 6km rundan."

Absolut! Det borde jag ha begripit, men NU har polletten definitivt trillat ner.

"Ha tålamod och ge inte upp!"

Det är här det blir knepigt. Jag är ju inte van att träna överhuvudtaget och ska det krångla på det här viset vet jag inte om det är värt det. Blir det bra inom ett par veckor och sedan går att komma igång försiktigt igen ska det väl funka, men än så länge har jag varit skadad mer än frisk. Det blir lite som när Börje Salming var gruvarbetare - "jobbade två veckor och strejkade tre".

"Lycka till Micke!"

Tack, jag behöver verkligen alla glada tillrop jag kan få.

Rickard Andersson

1976 • Göteborg

#14

•

7 september 2010 kl 14:21

Gilla

Jag har samma problem men har lyckats slippa det genom att :
1) Nya skor
2) Springa på mjukt underlag (allt utom asfalt/betong)
3) Inte använda inlägg mot plattfot när jag springer (detta gjorde bäst skillnad)

Micke Larsson

1971 • Norge

#15

•

7 september 2010 kl 14:47

Gilla

Låter bra, men "tyvärr" har jag redan vidtagit alla tre åtgärderna och fick ändå ont utav bara helvete. Nej... jag får nog ta och amputera i alla fall.

Kajsa B

1987 • Göteborg

#16

•

7 september 2010 kl 15:20

Gilla

får ont någonstans varje gång jag haft uppehåll med träningen och börjar komma igång igen. brukar vara förnuftig då så går det över på några veckor. bara vila är inte alltid lösningen, men att dra ner på tempo och sträcka. gärna köra kompleterande träning med styrka.
Hade jätteproblem med ena knät för ett årsedan (överansträngt muskelfäste). fick då som råd att köra sjukgymnastik, och fortsätta med att springa men att börja på 1/3 av ordinarie tid jag brukar vara ute, och inte snabbare än vanligt. körde kanske 3 pass vecka. för varje pass jag inte kände något efter träningen (viktigare än under träningen) kunde jag öka längden med 5 min. anade jag knät fick jag inte öka. detta körde jag tills jag var tillbaka på min vanliga nivå.
Har kört det nu när jag skulle tillbaka efter ett överansträngt lår. funkade bra denna gång med :)

Micke Larsson

1971 • Norge

#17

•

7 september 2010 kl 17:01

Gilla

"bara vila är inte alltid lösningen, men att dra ner på tempo och sträcka. gärna köra kompleterande träning med styrka."

Jag tror att du har rätt, men i och med att jag inte var förnuftig (snarare raka motsatsen faktiskt) kan jag i stort sett inte ens gå, så allt annat än vila är otänkbart just nu.

"och fortsätta med att springa men att börja på 1/3 av ordinarie tid jag brukar vara ute"

Jag springer så korta sträckor att en tredjedel praktiskt taget inte finns :-).

"för varje pass jag inte kände något efter träningen (viktigare än under träningen) kunde jag öka längden med 5 min. anade jag knät fick jag inte öka. detta körde jag tills jag var tillbaka på min vanliga nivå."

Om jag någonsin kommer ut i spåret igen ska jag absolut ta till mig det här rådet för det här helvetet vill jag inte tillbaka till. Missförstå mig rätt, det finns folk som dör i krig och av undernäring och detta är givetvis ett I-landsproblem i jämförelse, men det blir inte mina ben piggare av.

Oldboy

1952 • Danderyd

#18

•

7 september 2010 kl 17:41

Gilla

Micke, eftersom du lätt låter känslan rusa ifrån förståndet kan du försöka införa en absolut princip för din come-back: nolltolerans mot smärta!

Så fort du känner det minsta som inte verkar OK, sluta springa tvärt. Gå hem. Vila några dar, prova att springa kortare än när nu avbröt senast, om det gick bra så öka långsamt.
Komplettera med styrketräning så har du ett program som använts i "hopplösa" fall, dvs när läkare m fl inte kunnat föreskriva något specifikt träningsprogram som kommit tillrätta med problemet. Tar tid, men de problem som beror på att man är för svag eller otränad i någon del kan oftast lösas så här, enligt vad jag tror.
Fördelen är att du inte behöver sluta springa helt i perioder utan håller på hela tiden och känner dig för. Bara tar ett par extra vilodagar när du når gränsen och sedan fortsätter från ett pinnhål ner. När du inte har ont längre kan du springa-gå, dvs om du bara klarar att springa 50m så kan du gå en runda där du lägger in 50m löpning som du efterhand försöker öka. Det blir en del mental träning på köpet;-)

Micke Larsson

1971 • Norge

#19

•

7 september 2010 kl 19:27

Gilla

"nolltolerans mot smärta!"

Lättare sagt än gjort för då måste man först definiera smärta. Lite ont gör det så fort jag tagit fem löpsteg, och man kan ju inte lägga av i det läget.

"Så fort du känner det minsta som inte verkar OK, sluta springa tvärt. Gå hem. Vila några dar, prova att springa kortare än när nu avbröt senast, om det gick bra så öka långsamt."

Ja, det var ju ungefär det Kajsa var inne på och det låter vettigt. Men jag måste få hyfsat snabba resultat på löpningen för att inte hitta ett svepskäl att lägga av istället. Jag inser att det låter korkat, men efter 39 år känner jag mig själv så pass väl att jag vet att det är så jag funkar - antingen stenhård satsning eller ingen alls, jag kan inte "dutta".

Så jag hoppas hitta en gyllene medelväg.

Karin Axelsson

1985 • Göteborg

#20

•

7 september 2010 kl 19:52

Gilla

Gå till en bra idrottsläkare! Dom vet vad dom sysslar med och du får reda på vad det är för typ av smärta. Viss smärta blir inte värre av att man springer med det, medan andra skador bara förvärras om du gör nåt som gör ont....

Lycka till!

*pepp pepp pepp*

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.