Löpning Träning 5 inlägg 857 visningar

Så... Jag är max 10 år gammal...

Emil
1984 • Sundsvall
#1
2 december 2007 - 00:23 (Redigerad 30 december 2006 - 00:00)
Gilla
Nu när jag sett att vissa av er jämför eran maxpuls enligt "220 minus ålder"-formeln och tycker det är skitkul att vara tonåring igen, så kanske ni förstår lite vart detta kommer leda ;)

Vill bara prata lite om ett pass jag hade idag. Jag tänkte ta ett väldigt lätt pass: 6 kilometer lågpuls, i och med att det var snöblandad regnorkan ute och det var första passet i mina nya skor. Bara för att göra någonting, helt enkelt.
Jag börjar på uppvärmningen(som brukar ta ungefär 20 minuter) och upptäcker att trots att jag knappt rör mig framåt så är jag uppe i 155 i puls(vilket är omkring där jag ska springa för att hålla lågpulsen, enligt formeluträkning). Jag förstår att detta har dels med den enorma motvind som nästan blåser omkull människorna som står ute och röker, som jag springer förbi. Dessutom så går nog pulsen upp utav smärtan från de piskande isnålarna som slår in i mitt ansikte så att jag inte kan titta rakt fram! Till att dryga ut dessa gynnsamma förhållanden så har det snöat ganska lagomt på sistonde och har legat 3-4 cm snö på backen. Tack vare regnet har denna snö förvandlats till vatten i geleform. Varje steg jag tar är som att kliva i en vattenpöl
Så jag förstår ju att detta inte kommer att hålla. För nu är min puls uppe i 170 och jag tar inte i någonting! Fine, jag kör väl på då tycker jag. Om jag kör lite lugnt utan att bry mig om pulsen så tar jag kanske tre 15minuters-deltider, för att se lite värden.

Första, tills uppvärmningen är klar, blev 15.22 minuter som snittade 166 i puls, 1.92km tog jag mig då. Ganska normal tid och distans för uppvärmningen, bara att jag snittade väl 25 mer slag än vad jag brukar! Andra deltiden så tog jag i lite mer, uppvärmningen var ju över och nu snittade jag på 185bpm. Sen precis när jag kommer till vändpunkten så får jag för mig att jag skulle se vilken skillnad det var på "ditvägen" i motvind och på hemvägen i medvind, så jag bröt mitt första deltidstänk och denna blev bara på 7.33minuter och jag tog mig 1.18km... jag vände alltså på 3.1km, efter 22.55 minuter.

Sen, i och med att medvinden gjorde det så lätt för mig, så började jag köra på litegranna! Efter ungefär två tredjedelar av vägen tillbaka så kände jag att jag ville ta i ännu lite mer. För min puls hamnade uppåt 190-195, så jag började springa i det tempot och fick för mig att jag skulle ta ny deltid med tanken att jag ville se hur länge jag orkade så pass.
11.39 hade det gått på tillbakavägen när jag bestämde mig för att köra ordentligt! och jag hade nästan kommit 2.1km
Och allt eftersom pulsen steg och steg så kunde jag inte förmå mig att sänka tempot för att hålla dom här 190-195bpm´n! Det kändes ju HUR BRA SOM HELST! :) 197bpm slog hjärtat in på... här någonstans är mitt max enligt "220 minus ålder"(jag vet däremot att jag har högre då jag har räknat på 203bpm en gång tidigare, utan att egentligen ha försökt mig på ett maxpulstest, bara inte kunnat andas och spytt och sånna där saker som sker när man tar i ordentligt. Så 203 kändes bra att räkna på :P.)
Och här börjar pulsen komma. 203, 204, 205 oj oj, vart ska det stanna! Tänker man spänt :) 209bpm lägger den sig på de sista 500 metrarna och jag sprintar inte, springer bara snabbt, har lite mer att ge, men det gör jag inte. Jag tänkte att jag banne mig skulle hålla detta! Inget skulle få mig att sänka tempot, allra helst inte min egen idioti om jag skulle höja tempot ytterligare! När jag kommer hem och kollar på statistiken från passet så ser jag att jag hade toppat på 210 slag i minuten.
Tiden dock för sista kilometern förstörde jag genom att trycka på fel knapp när jag hade "kommit i mål". Efter att ha stått någon minut och kollat på hur pulsen sjunker så upptäcker jag att tiden fortfarande tickar. aj aj... men då stod den på 5.22minuter... Fast jag kanske bara stod i 10 sekunder som kändes som en minut, det vet jag ju inte.

Det är egentligen helt galet sega tider. Jag brukar kunna hålla 5 min/km utan problem vid distanslöpning på uppåt milen i alla fall, och de gångerna man satsar på en miltid kan jag ibland, beroende på dagsform krypa ner åt 45-46 minuter.
Men det kanske har att göra med att jag hade ungefär tre kilo vatten i vardera av mina skor, halka och en jobbig vind :P Allt som allt tycker jag ändå att det var ett strålande pass. Det ska vara lite kärvt :) Och att se maxpulsen så där hög är faktiskt lite överraskande! Enligt "220 minus ålder"-formeln är jag max 10 år! Haha! Inte ens tonåring! :D och jag säger "max" eftersom jag hade lite mer att trycka ur benen, så om jag gör ett ordentligt maxtest så kanske jag har något eller några få slag extra att slå ur mig :)

Skorna kändes bra också :) Ska bli många roliga mil i dessa!

Good story!
1983 • Umeå
#2
2 december 2007 kl 12:20 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Det enda jag kan säga om det där är att ibland blir pulsklockan lite "knäpp"... För nån veckan sen hade jag knäppt på mej klockan å stod å vänta på att mitt aerobicpass skulle börja... hade då en puls på 190 bpm... kontaktade polar, fick bandet utbytt och veta att man ska tvätta sändarbältet efter vart 5e träningspass (vilket jag inte visste och därför inte hade gjort)...

sååå... du kanske ska fundera på det.. =)
Emil
1984 • Sundsvall
#3
2 december 2007 kl 14:33 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Fast jag har inte polar ;)
Dessutom så gav mig klockan en korrekt vilopuls och "gå ner för trapporna"-puls och allt sånt innan träningspasset. Och 210 är inte en omöjlighet :P
1969 • Upplands Väsby
#4
2 december 2007 kl 17:01 Redigerad 2 december 2007 kl 17:04
Gilla
Emil: fascinerande med puls. Säkert att du inte sprang bredvid någon elledning? ;-)

På mitt pass i går så sprang jag bredvid någon kraftig markledning eller nåt. Zonlarmet pep till och pulsen i klockan drog iväg som en raket upp till 160-nånting, vilket skulle vara över 86% av min maxpuls... Sprang enbart lågpuls och pulsen var garanterat inte mycket över 130 då. Saktade ändå in och tryckte fingrarna mot halsen och mätte slagen - konstaterade att japp, definitivt inte 160. Snarare ca 2 slag i sekunden dvs puls 120-nånting. En kort stund senare måste jag ha lämnat kabeln bakom mig för pulsen störtdök över 30 slag på en sekund, ned till 126.

Det behöver ju inte ha varit nåt mysko med din klocka, men händer det igen så testa att stanna till och räkna pulsen för hand. Pulsen kommer förstås falla snabbt när du stannar, men om klockan visar puls över 200 så borde du hinna räkna över 3 slag i sekunden.
Emil
1984 • Sundsvall
#5
2 december 2007 kl 17:24
Gilla
Ja du janne. På hela den här löparslingan så springer jag över två tågövergångar. Jag har sett förut att folk påpekat att det kan bli lite konstigt då så jag har haft koll på klockan förut vid sånna och märkt att min inte gett några tokiga avläsningar då. Plus att jag har ju sprungit samma sträcka förut "ett antal" gånger utan någon direkt galen avläsning :P
Och som sagt, när jag stog still och gick ner för trappen i vindlä så gav inte klockan några konstiga avläsningar då heller.

Dessutom så att jag först hamnade så högt i puls i början har nog med att jag sprang i en enormt kraftig motvind, det blir som jobbigare då :P Och då jag inte ville springa i ännu mer snigelfart än vad jag brukar så övergav jag helt enkelt lågpulsträningen.

Sen att jag, när jag inte springer i närheten av lika intensivt, kan komma upp i 190-195 i puls så känns inte 210 som en omöjlighet. Faktiskt. Och har mätt den över 200 förut, och då som sagt

Men givetvis ska man egentligen alltid kontrollera sånna här avmätningar över några gånger. Får se när jag får nästa möjlighet till det.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.