17 augusti 2010 kl 21:22
Mitt löparknä kom när jag började slarva med bålträningen. Och mycket riktigt. Sjukgymnasten ordinerade bålträning med pilatesboll och rumpa/bäcken med gummiband samt, och detta tror jag är det viktigaste, att ligga på en brödkavel. Foam roller eller petflaska spelar nog mindre roll. Det viktiga är att detta är en stretchövning, man mosar liksom ut storligamentet. Rean efter andra kvällen på brödkaveln var jag igång bättre med löpningen än jag varit på fyra månader.
Jag hade försökt vila helt, träna försiktigt och sretcha järnet efteråt, inget hjälpte. Nu bålatränar jag två-tre gånger i veckan och ligger/rullar på kaveln så gott som varje dag och känner inget längre, varken efter 35 långsamma km eller 3 raketsnabba. Inte heller av löpträning tre dagar sträck.
Kaveln är grejen!
Börja med att ligga på den. Ligg på sidan med kaveln under utsidan på låret strax över knäet. Det gör ont men "tryck" så mycket du kan genom att ha det andra benet i luften. Flytta efter tio-tjugo sekunder kaveln uppåt en liten bit. Upprepa tills du är ett par knytnävar från höftbenet. Efter fem-sex dagar bör du kunna börja rulla på kaveln, reglera tyngden på kaveln genom att ha det andra benets fot i golvet framför knäet som ligger på kaveln. Kör på båda sidorna även om det bara är ena som bråkar.
Lycka till!