Löpning Träning 29 inlägg 2722 visningar

Motigt nu efter 4 månaders löpning

Jenny
1979 • mölndal
#1
19 juli 2010 - 15:20
Gilla
Hej!
Började springa för 4 månaders och har sprungit 2 intervall pass i veckan samt ett lite längre pass. Satsar på att springa 1 mil på i form loppet i början av sept och har därför lagt intervallerna lite på hyllan nu för att försöka få lite längre distanser i benen. Jag springer ca 3 ggr/vecka mellan 3,5 - 5 km varje gång och helt plötsligt har det blivit jätte tungt att springa. Benen har kännts som bly de senaste gångerna. Vad kan detta bero på?
< < < 1 2 > > >
2006 • Alingsås
#2
19 juli 2010 kl 19:30
Gilla
Du är ovan vid längre distans är min spontana tanke.
1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)
#3
19 juli 2010 kl 19:32
Gilla
Det är dessvärre inte ovanligt att det blir lite tungt några månader efter att träningen börjar (låter som du är nybörjare). Vad det beror på är svårt att säga. Kan bero på väldigt mycket, tex hur du tränar,äter,sover,om du stressar mycket,hur mycket vätska du får i dig,hur du känner dig mentalt, hur ditt liv som helhet ser ut, kanske har du kört för hårt efter dina förutsättningar så benen inte orkar med eller så kan det bero på annat.

Är benen riktigt tunga, vilket det verkar som, så är det inget annat att göra än att vila. Fast gör något annat under vilan, gå, cykla eller simma. Eller varför inte aerobics eller slå/sparka på en sandsäck. Då håller du igå ng fast du vilar löpmusklerna.

Hoppas det går bra på loppet och att benen känns bättre snart.
Linda Olsson
1972 • Hällestad
#4
19 juli 2010 kl 20:41
Gilla
hej!

Jag har fått likadana blyben efter att ha börjat utöka min sträcka...jag känner mej så lätt när jag sticker iväg, men efter 5 km kommer blyet smygande...Jag gissar och hoppas att benen vänjer sig så småningom.

Ha det gott och lycka till!

mvh Linda
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#5
19 juli 2010 kl 20:50
Gilla
Gå och småspring väldigt lugnt tills det börjar gå lättare, vila helt är inte bra, såvida du inte är överhopad utav arbete som tar all tid, för då kan det ju bli ännu mer stress.
1965 • Torsås
#6
19 juli 2010 kl 22:04
Gilla
Är du inte tröttare än vanligt annars så finns ingen större anledning till oro, skulle jag tro. Slå av en gnutta på tempot i början och försök bara hålla ut. Du ska se att det reder sig efter någon vecka. Såna svackor har jag också haft och då känns det viktigare att faktiskt ta mig ut än på vilken tid jag kom runt.
Lycka till
Mathias Johansson
1974 • Hasslöv
#7
19 juli 2010 kl 22:15
Gilla
Om du orkar mentalt, så fortsätt bara med löpningen. Du ska se att blyet släpper. Det är bara att ta sig över tröskeln. Sen kommer det att kännas fantastiskt.

Lycka till
Johan Renström
1965 • Härnösand
#8
20 juli 2010 kl 07:55
Gilla
Känns det motigt är det nog din hjärna som försöker tala om för dig att ta det lite lugnt. Du vekar köra ganska hårt så jag tror du ska ta det lugnt en vecka med lite återhämtning. Jag brukar återhämta mig var fjärde vecka, men lyssnar också på signaler som att det känns tungt. Det är hjärnans sätt att tala om för mig att sakta ner en stund. Läs gärna mina erfarenheter på: http://hjarnfysik.blogspot.com/2010/06/hur-man-hittar-loparen-inom-sig.html
Therese
1977 • Stockholm
#9
20 juli 2010 kl 10:46
Gilla
Jag skulle sänka tempot betydligt och springa lite längre streckor (6-8km) ett par gånger i veckan utöver ett kortare och lite snabbare pass. När du sprungit milen några gånger så kan du börja öka lite på farten.

Det verkar som du fokuserat på att springa fort i stället för att springa långt, och nu när du har börjat öka distansen så har du för högt tempo i kroppen. Det är ganska naturligt då att kroppen säger ifrån eftersom du inte är redo att jobba i det tempot under längre perioder.

Ett annat bra tips är ju att glömma klockan och bara springa. Det kan vara en otrolig befrielse när man är tung i benen.
1989 • Enskede
#10
20 juli 2010 kl 13:10
Gilla
håller med Therese. testa att jogga i ett löjligt lågt tempo så märker du nog att du orkar mycket längre. i och med att distanserna ökar, ökar sedan självförtroendet och med det orken, och först då kanske du kan börja tänka på att höja tempot (ytterst långsamt) igen.

en annan spontan tanke är hur väl du stretchar? spända och ostretchade vader kan stumma ner en rejält och göra så att benen känns tunga.
Mattias
1974 • Borås
#11
20 juli 2010 kl 13:17
Gilla
Det känns lite knepigt att du "bara" är uppe i pass på max 5 km efter fyra månaders träning. Som tidigare inlägg säger, sänk farten (speciellt första km, som uppvärmning) och försökt orka med 7-8 m istället.
Jenny
1979 • mölndal
#12
20 juli 2010 kl 15:27
Gilla
Jag tycker inte jag springer fort... 5 km på 34 minuter är ett ganska lugnt tempo tycker jag.
Anledningen till att jag inte springer längre är att jag slaviskt följt schemat jag fått och det har ju som sagt mestadels byggt på intervaller i olika tempo och endast ett längre pass i veckan och när jag började var det långa passet bara 15 minuter ( helt otränad innan ). Det är inte det att jag inte är nöjd med att klara 5 km men jag fattar inte hur min kropp ska klara 5 km eller längre 3 ggr/vecka .
Hur långsamt springer ni när ni springer löjligt långsamt? Vad brukar eran puls ligga på då?
1966 • Karlstad
#13
20 juli 2010 kl 15:47 Redigerad 20 juli 2010 kl 15:50
Gilla
Det där med att "slaviskt följa ett schema" skulle kunna vara en ledtråd :-)

När jag började lydde jag rådet att vänta med kvalitet (intervall, backe mm.) tills jag kunde jogga en mil utan allt för stor ansträngning, och det tog sin tid. Jag körde på puls mellan 120-140 oavsett jag gick eller joggade. Till slut joggade jag hela milen utan att gå över 140 i puls. Farten minns jag inte.. kanske runt 7 min/km när jag joggade plus gångtiden när pulsen steg över 140.
Alla program som syftar till att via genväg klara av något snabbt är som gjort för bakslag och uppförsbackar.
Följ råden här, sänk farten och jogga längre och lägg in några fartlekar eller snabbare pass nån gång ibland när du känner att benen är pigga. Om du är osäker är du inte redo. Kroppen ska i första hand vänja sig vid långvarigt arbete. Är den inte van vid arbete kan den inte klara tyngre/snabbare arbete. Även om du gör det den "långsamma och seriösa vägen" så kommer även du att drabbas av skador/slitage innan du lär dig hur din kropp fungerar. Då är det ju dumt att dra igång det i förtid.

Se loppet i september som ett mål på vägen och bygg ordentligt. Innan du hinner blinka sticker du ut på en kort tur på 8 km för att du har ont om tid :-)
Nästa år handlar det inte om distanser utan hur du ska kapa tider.
Oldboy
1952 • Danderyd
#14
20 juli 2010 kl 17:04
Gilla
Nä, gå och bada! Alltså, byt ut ett av passen till annan träning några veckor, variation piggar upp.
Försök få med en kompis på en runda.
Glöm klockan hemma var ett bra tips.
Vad är långsamt? Tja, är jag trött kan det bli 6:20/km fast jag oftast ligger under 5 på kortare sträckor. Det ska i alla fall kännas helt OK att prata med någon medan man springer.
Du måste inte springa 5 km tre gånger i veckan - fast så småningom kommer du att tycka att det är lätt om du inte har hög fart. Försök lägga lite mer längd på ett av passen så att det kryper uppåt den där milen, men låt det ta tid. Med tre pass i veckan kan du välja att ha två vilodagar före längsta passet så att du är bra utvilad.
I gengäld kan du alltså byta bort ett löppass och kanske minska på det andra om du känner dig tung i bena.
Det kommer tunga perioder. Man arbetar sig igenom dem, det är OK att minska träningen en vecka men hoppa inte över några pass, byt bara till lättare.
Skogsflickan
1967 • Stockholm
#15
20 juli 2010 kl 17:30
Gilla
@ Mattias: Att klara pass på 7-8 m låter inte så jobbigt ;-)
1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)
#16
20 juli 2010 kl 19:25
Gilla
Jenny: Ett tips, se upp med att följa program slaviskt. Det brukar inte vara så lyckat. Variation är aldrig fel. Intervaller är en effektiv men ganska tuff träningsform. Särskilt mentalt.
Mattias
1974 • Borås
#17
20 juli 2010 kl 21:30
Gilla
Haha, nä, 7-8 meter är lätt! 8 km kanske vore bättre att prova...
Jenny
1979 • mölndal
#18
21 juli 2010 kl 12:28
Gilla
Tack för alla era svar,jag ska verkligen försöka ta till mej av den kunskapen ni har,jag är ju verkligen nybörjare på detta.
Anledningen att jag följt schemat från i form är ju att jag tänkt att de här minniskorna som satt ihop detta vet ju vad de sysslar med. Men så var ju kanske inte fallet nu då. Programmet gick ut på att klara en halvmara efter 30 veckor,är det ens rimligt?
Peter H Nilsson : När jag springer ligger min puls på 160-170 men om jag sänker farten ännu mer så går jag ju i princip ska jag verkligen springa sååå långsamt? Eller är det nåt fel på min puls??
1966 • Karlstad
#19
21 juli 2010 kl 14:17 Redigerad 21 juli 2010 kl 14:18
Gilla
Jenny:
Nja, det där med puls är ju ganska individuellt, men jag skulle nog sänka farten. Min puls steg också, jag kunde alltså inte jogga sakta och ligga under 140. Grejen var att jag joggade, och så snart pulsen gick över 140 gick jag tills den var nere på 120, då joggade jag igen. Det var alltså viktigare med lite längre arbetspass med en arbetspuls på bra nivå än att ha hög puls under en kortare tid. Det är arbetspuls under tid som bygger kondition.
För varje pass blev gångpauserna både färre och kortare, och efter en tid kunde jag jogga på utan att pulsen skenade. Sen får man ju ta att den stiger i backar eller om man trampar på en huggorm.. :-)

Sen när man har konditionen är det både lättare och roligare att börja med kvalitetspass.

PS, Det är högst rimligt att klara halvmaran på 30 veckor, men det är högst diskutabelt om det är rätt väg att gå om man på sikt vill ägna sig åt löpning.
Oldboy
1952 • Danderyd
#20
21 juli 2010 kl 14:48
Gilla
Jenny: När du nu KAN springa 5 km så ska du inte gå. Bättre att ändra din träning, tillfälligt, på något annat sätt om du är sliten. Jogga lugnt i stället för att springa fort de kortare passen exv. Strunta i pulsen så länge (utom att en högre puls än vanligt signalerar att du är sliten eller har en infektion i kroppen), du har ingen användning för några siffror förrän du kanske senare gör ett maxpulstest. Kör på känsla: känns det mer ansträngande än det brukar så är det mer ansträngande.

För att orka länge är det lång tid per pass som behövs, för att springa fort är det hög fart som behöver tränas. På tävling springer man fort och ofta länge men på träning gör man mest antingen det ena eller det andra, annars orkar man inte hålla på.

Håller med Peter om att det går att träna upp en frisk människa till att springa en halvmara efter 30 veckor, men har man inte satt sig i sinnet att göra just det så är ett sånt program onödigt forcerat. Det ska kännas roligt att träna för det viktigaste är att hålla igång. Jobbigt ibland men inte jämt. Och så ska man undvika att bli skadad, därför är det bra att ta tid på sig att bygga upp kroppen.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.