11 juli 2010 kl 01:00
Sprang 18 km i kväll, det var fortfarande varmt, och mycket flugor, någon orm såg jag inte, huggormar är morgonpigga, och lägger sig tidigt på kvällen, precis som morgonpigga människor. När jag sprungit cirka 14 km började det mörkna så smått, och jag fick syn på en älg på ganska långt håll, som var på väg i riktning mot mej, den var förståndig och vände när den upptäckte mej. Ett par km senare var det dags igen, det brakade till bland buskarna, ännu en älg som flyttade på sig, nu började det bli riktigt mörkt, och otäckt på min skogsväg, och jag väntade nästan på nästa älg, för terrängen på den avslutande biten hem, är som klippt och skuren för älgar. Och mycket riktigt, ve och fasa, en älgko med kalv mindre än 10 meter från mej, dom är ju livsfarliga, den här älgkon sprang minsann inte undan, jag fick öka farten, den kom inte efter som väl var.
3,5 älgar på några km i mörkret är inget vidare kul. Då är det bättre med 10 huggisar.