27 juni 2010 kl 23:46
Idag har det varit den första dagen i sommar med varmt väder, dock inte ännu någon tryckande värme tack vare att det är kallt om nätterna.
1982, drygt 30 år gammal, gjorde jag mitt bästa lopp någonsin i värme, gång-SM på 20 km i 33 grader i skuggan, där jag gick andra halvan av loppet 1 min snabbare än första och minsta tidsgapet till segraren någonsin (Bo Gustavsson, OS-medaljör 1984)
Det intressanta är min förberedelse. Veckorna för loppet var det högsommarvärme och jag tränade mitt på dagen i den värsta hettan, men tillbringade även mycket tid med att laga rosthål på bilen även det mitt i stekande sol. Jag tror att jag vande kroppen vid värmen och jag hade sen mycket nytta av det under själva tävlingsloppet.
Men det har man märkt att löpare, som utsätts för stark värme utan tillvänjning (tex Göteborgsvarvet, men även Stockholms Maraton) far mycket illa av värmen jämfört med de som haft lång tid att anpassa sig.