30 november 2009 kl 18:36
Tålöpning var ämnet ja.
Jag själv har inte någon längre tid sprungit på tårna, dels för det änna var jobbigt för mina vader efter några km,men inser att det mest är ovanan.
Men jag har mer å mer försökt springa på tårna.
Vi fick äran en Tisdag 4 dagar innan Lidingöloppet i år springa med Japhet Kipkorir. Han vann Midnattsloppet både i Stockholm och Göteborg.
Jo vi sprang i grupp i 40 minuter, och Kipkorir och ytterligare en gästlöpare sprang med oss. In i Bunketorpsskogen och när Kipkorir var ett par hundra meter före, vände han tillbaka och passera oss, och vände åter å sprang ett par hundra meter före så vi kunde se hans löpsteg.
De som ville och orkade hakade på och en del klara en vända eller två då å då.
Jag gjorde två tappra försök, den första haka jag på när vi närmade oss en brant backe som jag bestämt ville se han klippa. När jag var 1/4 uppe var han redan uppe på toppen å vände å jag var helt färdig, andra var på slutet och det vara nästan i 300 meter för min del.
Han fick massor av frågor efter, en var vilket tempo han hade och han sa 3.15 tempo.
Han sprang på tårna hela tiden uppför som nerför vad jag han se, han studsa, ja snarare flög fram och det såg så lätt ut. En annan fick ju lägga in spurten för att haka på 200-300 meter.
Så efter den dagen försöker jag mer å mer springa på tårna.
Redan dagen efter stack jag till Slottsskogsvallen och körde 25 varv och persade på milen med ca 40 sek.
Försökte springa på tå så mycket jag bara kunde, kanske mer än halva loppet denna dag lyckades/orka jag det.
Ja Kipkorir sprang som bekant Lidingöloppet 4 dagar senare och vann!
Respekt.
Bob.