9 juni 2010 kl 13:50
Redigerad 9 juni 2010 kl 13:54
Åke, jag har gett denna rekommendation till två personer som skulle börja jogga/springa. Om man börjar från "noll" och ökar försiktigt som man bör göra i vilket fall så bygger man ju upp den styrka man behöver i balans - utom att senor/ligament behöver mera tid så man får inte rusa iväg bara för att musklerna blivit starkare. Alltid vara lyhörd mot smärta och "känningar".
Själv sprang jag maran i lördags i tävlingsskor för tredje gången och inte landar jag på hälen mer än några enstaka steg. Det är efter två år utan tjockskor, tidigare hade jag extremt väldämpade hälar. Att man skulle klara bara en viss sträcka tror jag är nys, det handlar bara om att gå den långa vägen och träna upp allting. Men jag har aldrig sprungit mer än fem mil så ultralöpare kan ha andra erfarenheter.
Du gör absolut rätt som växlar över försiktigt och känner dig fram, jag säger att man kan behöva ett år, baserat på min egen ringa erfarenhet (en person=dålig statistik) och lite jag läst från fackhåll och vad andra skrivit bl a här på jogg.
PS På asfalt och annat stenhårt har även framfotalöpare ofta hjälp av en viss dämpning men det finns några skomodeller som har bra dämpning utan alltför tjock häl, dock räknas även dessa som tävlingsskor, använder själv såna till mina långpass. Och de allra tunnaste skorna har jag bara upp till halvmara.