Löpning • Kom igång • 7 inlägg • 2784 visningar •

Hur orolig bör man vara?

Johan Lindström
1976 • Göteborg
#1
•
2 juni 2010 - 11:01
Gilla
Har precis kommit igång och börjat röra mig lite på fritiden. Köpte mig ett par skor på Löplabbet och tog slottskogen runt för en dryg vecka sedan. Jobbar som betongare på dagarna så jag rör mig naturligt varje dag från 7 till 4.

Första passet sprang jag väl ca 50% av de 4,6 km (enligt min iphone och runkeeper) och var rejält sliten i främst benen och flåset. Dagen efter hade jag ordentligt med träningsvärk i låren och vaderna. Även ljumskarna kändes stela.

Nästa pass två dagar senare sprang jag nog 75% av sträckan. Andas som en blåsbälg i slutet och är trött i benen men hade i princip ingen träningsvärk dagen efter.

Igår sprang jag hela sträckan. Och andas tungt i slutet (främst för att det är en stygg backe innan det är en lång utförslöpa på vägen hemåt. Idag har jag ingen direkt träningsvärk och inte ont någonstans även om låren naturligtvis känns lite stela. Håller ett lugnt tempo på km-tider någonstans runt 6:00-6:20.

Nu till min fråga. Efter att ha läst här ett tag blev jag ordentligt skärrad över jag anstränger mig för mycket och att löparknän och allsköns sattyg kommer att komma som ett brev på posten. Hur oroad behöver man vara? Eftersom kroppen känns förhållandevis pigg (utöver flåset) och jag inte känner några direkta krämpor, måste jag hålla tillbaka och gå / jogga? Som det känns nu är jag ganska nöjd med att springa sträckan på den tiden jag ligger på nu tills jag känner mig mindre ansträngd i andhämtningen den sista 1,5-2 km och sedan antingen öka distansen eller farten. Är det urbota korkat att köra på det?

Råd och synpunkter emottages med stor tacksamhet.
Karin Axelsson
1985 • Göteborg
#2
•
2 juni 2010 kl 11:07
Gilla
Vad roligt att du kommit igång med löpning! :)

Så länge det är flåset som är den "kritiska faktorn" skulle jag inte oroa mej. Inte heller över vanlig träningsverk (=stela muskler).

Det är först om det börjar kännas i leder, knän, senor och annan icke-musklig vävnad som man kanske ska börja tagga ner lite.

Lycka till med träningen!
Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#3
•
2 juni 2010 kl 13:54
Gilla
Tror inte alls du behöver vara orolig och håller med Karins analys om att börjar det kännas i benen/fötter förutom träningsvärk så ta det lite coolare. Det du vinner på att ta det lugnare då har du igen över en längre tid.

De ökända breven på posten kommer gärna annars om man kör på trots att det gör ont och bara förvärrar en skada, men då vet man förhoppningsvis på ett ungefär var gränsen passerats till nästa gång.
Buckard
1978 • Stockholm
#4
•
2 juni 2010 kl 14:07
Gilla
Hej.
Jag skulle rekommendera att du springer varannan dag, typ måndag, onsdag, fredag. Sen när du börjar komma i form kan du ju öka antal pass i veckan, men då ska du inte öka distansen särskilt mycket. Det är bättre att få in vanan av många kortpass i veckan innan du drar ut på långrundor. Jag brukar själv alltid öka distansen alldeles för mycket, och jag blir alltid skadad.
I början hade jag inställningen att jag skulle springa 3 pass i veckan, då så långt jag bara kunde. Men här på forumet blev jag tipsad om att det är bättre att få in springvanan med lite fler korta pass och sedan långsamt öka distansen.
Oldboy
1952 • Danderyd
#5
•
2 juni 2010 kl 16:19
Gilla
Grattis! Från ett par km till 4,6 på en vecka är starkt jobbat! Håller med de andra om att det viktigaste är att vara lyhörd, lite princessan på ärten.
Manske är 4,6 km tre gånger i veckan lite i mesta laget, nöj dig gärna med två gånger i veckan två veckor till. Och utan att öka farten. Känns det bra då så öka till tre gånger i veckan, det är lagom ofta när man vill arbeta upp löpförmåga och/eller kondition. Därifrån tycker jag du ska hålla igen, tumregeln 10% i veckan kan du öka med ett tag men inte hur många veckor som helst. Och då är det kanske dags att variera träningen också, springa längre nån gång ibland, lite fartlek kanske ibland.
Lycka till!
Johan Lindström
1976 • Göteborg
#6
•
3 juni 2010 kl 17:00
Gilla
Man tackar för råd och svar!

Känns lugnande att man åtminstone kan köra på i samma takt som tidigare och bara vara uppmärksam på eventuell värk. Skall snart ut och köra en ny 4,6 men i riktigt lugnt tempo eftersom jag varit lite småförkyld.

Återigen. Stort tack för alla svar. Mycket uppskattat.
Sofia Hjärpe
1973 • Täby
#7
•
3 juni 2010 kl 17:33
Gilla
Hej,
Instämmer med tidigare talare, men vill bara lobba lite för streching... man vinner mycket på att sträcka ut framsida lår, baksida lår, vad och höftböjare.
Annars är det kul att höra att du kommit igång, snart är du beroende:-)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.