2 juni 2010 kl 17:17
Jag har sprungit några månader i A3 nu efter att tidigare haft Asics Piranha SP som lättviktare.
Jag ser definitivt "stensamlandet" i A3´an som en klar nackdel.
Någon gång har jag trampat på en spetsig stående sten som precis lyckades pricka ett lufthål vilket gjorde vansinnigt ont.
Men även alla "snällare" stenar i olika storlekar man samlar på sig med tiden är klart störande.
Både lufthålen och den längsgående "rännan" i sulan samlar sten.
Sedan är det rätt puckat tycker jag att förse skorna med lufthål (eller vad de nu egentligen är till för).
Mitt första pass med A3 genomfördes i mars eller något sånt, då det låg 1cm slask på marken. Vad händer då? Jo, vid varje steg man tar så sprutar det upp en kaskad vatten genom varje lufthål. 10 sekunder senare är man plaskvåt om strumporna. Samma gäller vid rejält regnblöta vägar. Ingen kul start på ett längre pass...
Jag köpte A3 med tanken att kag skulle kunna springa ända upp till maradistans i dem (de väger ju trots allt ca 60g mer än Piranhorna som jag sprungit halvmara i), men jag lutar mer och mer åt att de är för krävande.
Jag är anmäld till Stockholmsmaran på lördag men kommer inte starta.
Efter ett par månaders träning inför denna i enbart A3 har jag under tiden fått en hel del bekymnmer med fötter, fotleder och nu senast ett knä (!).
Motsvarande träning i Piranha på isiga vägar i vintras kändes inte alls lika påfrestande.
Så när skall man ha A3?
Upp till 10km som sagt, är nog tanken. Och det får helst inte vara grus eller vatten på vägen. Asfalt är påfrestande. Återstår bana? Knepigt...
Under rätt förutsättningar så funkar de bra.
Själv hade jag dock föredragit om de inte hade lufthål under sulan.