Löpning • Kom igång • 32 inlägg • 958 visningar •

Vad tränar ni för?

Jenny
1975 • Bjärred
#1
•
31 oktober 2007 - 08:52 (Redigerad 30 december 2006 - 00:00)
Gilla
Jag tycker det verkar som om de flesta av er härinne som tränar för något lopp siktar på halvmara eller mara, stämmer det? Finns det någon som tränar för kortare distanser? Är bara lite nyfiken, eftersom jag själv precis börjat träna så känns det ju som om en halvmara ligger väldigt långt borta. Berätta gärna vad ni tränar för och varför.
< < < 1 2 > > >
Diana
1978 • uppsala
#21
•
2 november 2007 kl 11:11 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Jag kan bara repetera det Roger Bohman skrev. Utmärkt terapiform och dessutom är det kul.
Kerstin Kilborn
1956 • Lysekil
#22
•
2 november 2007 kl 13:41 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Hej!
Kul att se att det är fler än jag som inte vet hur jag ska stanna. Har också sprungit sen jag var liten även om inte ambitionerna att vara bäst alltid funnits. Min mamma säger att jag aldrig lärt mig gå för jag springer och hoppar alltid (snart51år). Jag är inte stressad men jag måste verkligen skärpa mig ibland typ när jag går från jobbet till parkeringen så måste jag anstränga mig för att inte springa. Konstigt va`!!?? Sen håller jag med Roger om att man tänker alldeles utmärkt när man springer. Jag funderar ut vad jag ska bjuda på på kalaset eller när jag måste åka och vilken väg jag ska ta när jag ska nå´nstans. Det finns massor med grejer att reda ut.
Fortsätt att spring med eller utan specifikt mål!//Kerstin
Pernilla Bökman
1969 • Ronneby
#23
•
2 november 2007 kl 20:21 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Har alltid sprungit mer eller mindre, det är liksom min personlighet.
Sen finns det alltid en massa bra skäl att göra det, det är ju något possitivt man utför , så som att man håller vikten lättare, bra för åldrandet,bra för stressen, kul ibland, med mera.

Pernilla springer så är det och det är nog svårt att ändra på, som att sluta röka det har blivit en livsstil och ett beroende.
Malin S.
1970 • Örebro
#24
•
2 november 2007 kl 22:49 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Från början var det ur kondition och träning, nu är det väl det med, men framförallt har det blivit en sorts meditation. Jag löser vardagliga problem utefter slingan och kommer på lösningar. Sedan får jag ren abstinens i kroppen om jag inte springer regelbundet.
Allie K
1974 • Knivsta
#25
•
3 november 2007 kl 00:52 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Jag tränar för 5 och 10 km. Är lite sugen på kortare distanser också, gillar att springa fort fort och korta intervaller.
Bernadette Johansson
1964 • Grästorp
#26
•
3 november 2007 kl 21:00 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Jag har sprungit i tre år nu. Jag började en vecka innan Lillan skulle operas för första gången. Hon har Crouzons syndrom (se:sos.se/sällsynta diagnoser)och behövde går igenom skallvidgande plastikoperationer. Det var våren 2004. Då sprang jag 1,4 km och var helt slut efter det. Men jag fortsatte att träna. Våren 2004 sprang jag vårruset för första gången. Den sommaren som följde tränade jag lite längre och längre. Midsommar 2004 sprang jag en mil för första gången i mitt liv. Augusti 2004 sprang jag Baldersnäsjoggen (12 km ). Då hadde tanken födds att göra det omöjliga och bevisa Sara att det går att göra det omöjliga. Nov 2004 sprang jag finalloppet och blev så sist man kan bli. Men jag klarade det och var gladast av alla som kom i mål. Dec 2004 operades Sara för andra gången. Min 40 årsdag firade jag med att sitta på intensiven hos min nyoperade tjej. Då hade jag löparskorna med mej och sprang ut från Sahlgrenska och tog mig en runda ibland och kunde springa bort en del av oron. Det var faktiskt jätteskönt att pusta ut på det sättet. Våren 2005 följde jag träningprogrammet på marathon.se för att klara loppet. Maj 2005 sprang jag Stockholm Marathon samma vecka som Sara operades för 3 ggr. Jag startade inte för en klubb utan "för Sara".
Jag kom i mål på 5 timmar och 18 min.
Jag har fortsatt och springa och tycker fortfarande att det är jätteskönt. Mitt nya mål är att springa en mil under en timme.
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#27
•
3 november 2007 kl 21:54 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Jag tränar för välbehag och för att det är roligt. Varför jag började träna och tränar kan Ni läsa om på min hemsida: http://www.manning.nu/stefan/
Jag brinner för triathlon och ultralöpning och mitt stora mål 2008 är att komma i mål på Kalmar triathlon och göra min tredje ironman....
sophia sundberg
1984 • umeå
#28
•
3 november 2007 kl 22:25 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Jag tränar mycket för halvmara och mara, men jag vill även bli bättre på kortare sträckor:) har varit skadad ett tag nu men är på väg tillbaka
Maria Jansson
1985 • Solna
#29
•
3 november 2007 kl 23:26 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
till Christina Dahlberg:
japp, 17
Kerstin Kilborn
1956 • Lysekil
#30
•
4 november 2007 kl 16:14 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Bernadette! Jag tycker det är så starkt av dig ! Och visst funkar det att springa av sig. Har själv suttit på uppvaket några gånger hos min dotter även om det inte var av samma sjukdom , man behöver komma ut och andas emellanåt. Önskar dig och din dotter all LYCKA TILL i världen!!
Kram //Kerstin
Elisabet Rydell-Janson
1951 • Åre
#31
•
4 november 2007 kl 18:24 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Jag började springa när jag var 39, jobbade med indianer i USA och vi arrangerade långlopp, Sacred Run, varje sommar, från kust till kust, genom Japan m m. Ett år gjorde vi Europa (London-Moskva) och jag var med och arrangerade Sve-No (Sthlm-Kautokeino), då började jag springa själv. Vi var cirka 100, de flesta indianer, och många av oss kunde knappt springa 1 k när vi började. Mot slutet kunde alla springa en eller flera maror. Det var inte tävling utan för frihet, miljö, hälsa etc - och att anknyta till traditionen: indianska budbärare, long distance runners.
Efter Kanada året därpå kom barnen och jag kunde inte vara med på fler lopp, men jag kunde aldrig sluta springa. För mig är löpningen fortfarande "sacred".
Lars-Erik Olsson
1953 • lund
#32
•
4 november 2007 kl 20:30 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Jag joggar för att det känns bra och för att hålla kalaskulan borta. Jag kombinerar jogging med gym och gympa. Förr sprang jag lopp såsom Yddingen runt i Skåne och Broloppet från Danmark till Sverige. Nu blir det 5 km rundor när väder och vind tillåter.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.