Löpning • Skador & Rehab • 16 inlägg • 3547 visningar •

Jag sprang Göteborgsvarvet med löparknä

Per Skogsberg
1965 • Linköping
#1
•
23 maj 2010 - 15:16
Gilla
Jag hade haft känning innan men gjorde ett slutligt prov 4 dagar innan med 8,2 km utan känning och därför beslutade jag att starta.
Efter 5 km började det göra ont men jag bestämde mig för att slutföra hur ont det än gjorde (och det gjorde det kan jag säga). Tog mig i mål på ren smärtadrenalin tror jag, men nu till den STORA frågan:
Nu har jag så ont att jag inte kan gå annat än med spikrakt ben. Knäet är svullet på utsidan och det gör djävulskt ont. Frågan är inte hur korkad man kan vara (jo, jag vet) utan snarare hur länge det kommer att sitta i innan jag kan börja rehab träna med stretching etc. Blir jag nånsin frisk? Känns inte som det just nu direkt.
Stefan Rohm
1967 • Laxå
#2
•
23 maj 2010 kl 15:27
Gilla
Drabbades av löparknä i februari 2007, jag är nu opererad men vet inte om jag nånsin blir bra igen....så lycka till!
csaba
1973 • Malmö
#3
•
23 maj 2010 kl 15:41
Gilla
Jag sprang Skövde 6H i Mars med inflamerat knä (var svullen som en limpa).
Gick bra i ca. 20 km, men sen började jag halta mer och mer.
Jag kunde inte gå på jobbet på veckor.
Veckan efter så fick jag ett kortisonspruta i nät och det hjälpte i några veckor.

Nu sprang jag Varvet själv med knäont (knät högg till 3-4 ggr. efter 14-15km).
Men jag har märkt att knäskydd/värmeskydd hjälper lite och även styrketräning och stretching.

Så kör styrkeövningar,stretcha och se om du kan få kortisonspruta.
Linda Eliasson
1978 • Nacka
#4
•
23 maj 2010 kl 15:43
Gilla
Det låter precis som efter min Stockholmsmara förra året! Natten efter loppet sov jag riktigt dåligt, eftersom jag varenda gång jag skulle vända mig om fick lyfta upp benet med händerna för att flytta det. Om det var värt det? Ja, det tyckte jag att det var. Om det var korkat? Nej, det tyckte jag inte- det var ingen skada som förvärrades långsiktigt och jag hade inga andra lopp inplanerade den sommaren. Mitt mål var just att se om jag klarade av att springa utan att ge upp när det tar emot.

Det tog mig ungefär en månad att kunna springa korta sträckor (ca 5km) utan att ha ont då. I augusti, efter ca 2 månader, kunde jag springa långpass igen, även om det ömmade lite. I slutet av augusti var jag i princip helt återställd från löparknät.
Jag höll igång med sjukgymnastik och en hel del stretching redan veckan efter maran, men jag kunde inte cykla, springa eller gå utan att det gjorde ont.

Min rehab gick ut på att stretcha ordentligt och massera knät varje dag samt att försiktigt öka distanserna igen, så långsamt att det inte hann börja göra ont innan jag var hemma igen. Kolla gärna i min löpardagbok från juni-september förra året. Det kan dock finnas en del osande kommentarer om det djälulska knät från den tiden :-)
Per Skogsberg
1965 • Linköping
#5
•
23 maj 2010 kl 16:02
Gilla
Linda, känner igen mig. Sov illa då jag fick lyfta benet med händerna. Hade detta som primärt mål och det är inte hela världen om jag måste vila ett par månader, kan köra lite övrig styrka så länge. Det viktiga är att jag kan känna att det finns hopp.
Viktor Johansson
1984 • Helsingborg
#6
•
23 maj 2010 kl 16:46
Gilla
Sliter fortfarande med mitt löparknä sedan början av augusti. Provat stretch, olika skor (allt från pjäxor^^ till barfota), olika underlag, vila, det mesta känns det som, men det kommer alltid krypandes tillbaka när jag börjar få kontinuitet i löpningen.
Ska försöka få till mer regelbundna besök hos sjukgymnast, fast det är svårt att hitta bra folk där det finns lediga tider.
Det verkar som det skiljer väldigt mycket från person till person hur snabbt det läker och hur bra det håller sen...
Robin
2008 • Götet
#7
•
23 maj 2010 kl 19:49
Gilla
Jag hade löparknä innan, sedan började jag springa barfota/VFF och har inte känt någon smärta i knäna alls. Är det någon som får problem med knäna när man springer helt barfota?
Rickard Dömstedt
1970 • Landvetter
#8
•
23 maj 2010 kl 21:14
Gilla
Jag valde att stå över varvet i år på grund av löparknä. Ville inte riskera att hamna i samma sits som Per. Kan springa ca 9 km innan det börjar att ömma lite. Har haft problem tidigare och blivit avhjälpt med stretching - mycket stretching. Den här gången har det dock inte hjälpt så jag ska försöka lägga om löptekniken och skaffa andra skor. Springer i asics GT-2150. Jättesköna. men tyvärr är det nog så att jag behöver något annat.
Robin: Jättebra fråga! Vill jag också ha svar på. men det får vi nog inte här så jag väljer att starta en ny tråd om det.
Per Skogsberg
1965 • Linköping
#9
•
23 maj 2010 kl 21:19
Gilla
Rickard, jag skaffade nyss nya skor på löplabbet med hopp om att det skulle hjälpa. Nike Equalon 4 och dom passar kanon. Inga som helst problem med fötterna, men knäet hjälpte det tyvärr inte mot. Ska prova nya sulor med kraftigt stöd för mina höga fotvalv, det kan hjälpa men jag kom på det precis innan varvet så då vågade jag inte experimentera. Ska dock fixa det så fort jag blir "frisk" igen och då kan jag återkomma i denna tråd med en rapport (kan ju dock dröja tyvärr).
Viktor Johansson
1984 • Helsingborg
#10
•
23 maj 2010 kl 21:41
Gilla
Det känns som lättviktsskor (Puma Roadracer 3) funkar bättre för mig också, inte provat barfota ännu. Men tanken är nog att skaffa VFF. Men har inte sprungit så länge i dom tunna skorna ännu för att dra någon positiv slutsats, men som sagt, det känns bättre.
Mindre stel efter pass än i dom dämpade skorna (GT-2140, Saucony Tangent 3).
Peter Magnusson
1975 • Mölndal
#11
•
24 maj 2010 kl 18:35
Gilla
Hoppas att det känns bättre idag Per.
Har själv vart drabbad av löparknä och ganska illa för tre år sedan, trodde att det skulle gå över om jag bara fortsatte att träna... trodde aldrig att det skulle vara möjligt att springa längre sträckor framöver.
Jag tog kontakt med sjukgymnast och gick dit under en tid, tränade hemma med gummisnodd (isolerade knä / lårövningar) och framförallt "lärde" mig stretcha viktiga delar som är lätt att missa.

Viktigt att tänka på när man tränar i allmänhet är att ta det riktigt lugnt i nerförsbackar, sänk farten så att det inte blir onödig belastning men öka gärna farten i uppförsbackarna istället.
Har faktiskt märkt att det blivit betydligt bättre efter denna vintern då jag åkt en hel del längdskidor och fått tränat muskelaturen runt knäna.

Hoppas att du får en snabb återhämtning!


Mattias Fränberg
1984 • Åkersberga
#12
•
25 maj 2010 kl 02:15
Gilla
Tja!

Jag fick löparknä nu i mars, precis som du beskriver,kunde inte gå och böja ut knät.. kunde inte springa alls längre än 1-2km innan de börja göra riktigt ont!
(Kan tillägga att jag köpte nya skor, sprang 1 mil, sen var det kört med knät, de va så det började)

Vilade, stretchade men prövade att springa 1 gång i veckan men utan bra resultat. höll på så mars/halva april. Sen gav jag upp och började cykla istället för att få konditionsträning samt att jag träna gym. Men tränade inte benen alls förutom cykling. Tog det lugnt med att promenera också.


Nu för 1 vecka sen, snörade jag på mig mina gamla skor, gav mig ut i spåret och sprang lugnt 2.5km, inga känningar alls! sen sprang jag 6km,. inga känningar! nu har jag sprungit 2 mil på 1 vecka sammanlagt i lugnt tempo och har inga som helst problem. Jag springer alltså på mjukare underlag nu, innan sprang jag på asfalt, det kan säkert bidra också. Jag tror total vila och stretch 10 min per dag gjorde susen :)
har hört skräckhistorier om löparknä om hur det kan hålla i sig, jag hade väl tur kanske.
Vet ej om cyklingen gjorde sitt också? Så det finns hopp!
Per Skogsberg
1965 • Linköping
#13
•
25 maj 2010 kl 07:49
Gilla
Hej och tack för era inlägg. Idag känns det lite bättre och jag kan nu i alla fall böja benet utan alltför mycket smärta. Smörjer med Voltaren Gel och äter Diklofenak för att angripa både inifrån och utifrån så att säga, hoppas det snabbar på läkningen. När jag har sprungit på mjukt underlag har det funkat för det mesta, men ibland vill man ju kunna delta i lopp av olika slag. Långsammare tempo hjälper också, men hur kul är det när man vill bli snabbare? Har tränat extra på att kunna springa snabbt nerför så det känns extra trist att vara tvungen att sakta ner i stället, men jag har också märkt att det är där det belastar hårdast.

Jag tror det är här grundproblemet ligger. Att inte bara kunna ta det som det är utan hela tiden ta på sig vinnarskallen och prestera. Jag ska verkligen försöka jobba med stretching (trååååkigt) och att ta det lugnt (ännu tråååkigare). För om jag inte blir frisk så blir det ju aldrig mer kul så det får nog vara värt en rehabiliteringsperiod.

Just nu känns det viktigast att kunna komma ut på golfbanan igen. Denna årstid är det faktiskt roligare än att springa :-)
Christer Fahlén
1968 • Ljungby
#14
•
26 maj 2010 kl 18:39
Gilla
Har haft löparknä vid 4 tillfällen. Samtliga gånger gick det att vila bort det onda.

Cykling funkade under rehab tiden, fast inte med för hård belastning. Fördelen med cykling är att om man känner att det börja irriteras i knät så kan man minska belastningen och ändå fortsätta.

När du kommer igång med löpningen igen så se till att stretcha utsidan av benen varje gång efter du sprungit, och gärna på löpfria dagar oxå. Det tar inte många minuter i anspråk och det är ju klart värt mödan!

Har inte haft löparknä sedan varvet 2009.

Kan dock fortfarande känna (efter ca 25 min löpning) en viss begynnande irritation i knät. Men genom att korta ned löpsteget under ca 1 km så upphör irritationen. Därefter kan jag öka steglängden igen.

Lycka till!
Per Skogsberg
1965 • Linköping
#15
•
31 maj 2010 kl 20:40
Gilla
Tack för tipsen Christer. Jag ska börja stretcha snart då jag börjar känna mig OK rent smärtmässigt. Jag är lite tveksam till att börja springa redan så jag undrar hur mycket och på vilket sätt man bör värma upp innan man stretchar utsidan? Vore ju bra om det funkade med minimal uppvärmning så man kan få det gjort varje dag utan att det ska bli ett litet projekt. Har provat att stretcha utsidan när jag redan haft lite ont, men då har det blivit värre smärta dagen efter i stället. Verkar som att knepet är att inte låta det gå till smärta helt enkelt.
Per Skogsberg
1965 • Linköping
#16
•
16 augusti 2010 kl 21:23
Gilla
Nu är jag tillbaka igen. Har nu vilat helt från löpning sedan Göteborgsvarvet och joggade igång lite sakta den 9/8, alltså nästan 3 månaders vila. 5 kg tyngre men nu helt smärtfri :-) FAAAN VAD SKÖÖÖNT ATT FÅ SPRINGA (MEN TUNGT)

Har nu sprungit 5 km 4 ggr på asfalt (80%)utan att känna något alls i knäet och jag har stretchat noga varje gång. Har fortsatt med mina inför varvet nya Nike Equalon 4 med pronationskil och det verkar funka trots att jag var säker på att det var dom som var orsaken. Orkar inte ta tag i VFF och lära om. Min plan är nu att springa 5 km 10 ggr och sedan öka sakta sakta. 6km 10 ggr, 7 km 10 ggr etc etc. Stretch varje gång förstås.

På detta sätt hoppas jag att jag kan bygga upp styrka och stretcha ut senan så att jag så småningom åter kan löpa en halvmara. Detta är min plan och jag hoppas att det ska gå vägen. Till alla er andra med löparknä så önskar jag er lycka till. Jag läser om era bekymmer här på forumet med spänning och man kan lära sig mycket.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.