Löpning • Träning • 8 inlägg • 854 visningar •

Innan man hamnar i flytet.

Andreas
1976 • Partille
#1
•
24 april 2010 - 08:39
Gilla
Undrar hur länge det tar för er andra innan ni hamnar i flytet, dvs när man kommer in i löpningen och kroppen bara löper på utan att man ens behöver anstränga sig (den känslan, att man kan löpa hur länge som hellst).

Jag har under hela mitt liv löptränat till och från, ibland mycket under långa perioder för att under andra perioder inte ha tränat någonting alls. Har nu efter ett längre uppehåll kommit igång igen och det har aldrig tidigare gått så lätt att löpa som det gör nu, det är en helt underbar känsla att löpträna just nu. Jag hamnar ofta/nästan alltid i detta flytet och det är en sån skön känsla. Har dock under senare tiden upptäckt att det tar längre och längre tid innan jag hamnar i det. När jag började tog det oftast ca 15 min av löpning innan jag kom in i det, det har under senare tid ökat till ca 30-35 min. Dessa 30-35 min är ibland nästintill outhärdliga (går så fruktansvärt tungt ibland) för att efter ca 30 min helt försvinna och efter det kan man löpa på utan några som hellst problem (flytet). Upplever ni samma sak?. Vad är det som händer i kroppen?.

Kanske en konstig fråga men det vore intressant och höra vad ni andra upplever under era löppass...

Andreas
Sofia edlund
1990 • luleå
#2
•
24 april 2010 kl 10:39
Gilla
Jag tror inte någon egentligen vet hur man kommer i detta stadie men jag tror att det beror mycket på att koppla bort och se själva njutningen i det man gör. Jag menar om man tänker att man ska ut och springa för att man egentligen "måste" så kan det vara svårt att se det fina men njuter man och gör det för att man tycker om det så tror jag det är lättare att hitta det där flowet. Sen tror jag det kommer när det kommer :D
Stefan Norgren
1978 • Huddinge
#3
•
24 april 2010 kl 10:43
Gilla
Jag som bara trodde det var envishet, men inte då.
Jag vet inte vart min gräns går men efter nån kilometer så är det nästan alltid som att benen bara går.
Man kan svettas och pusta och frusta men det spelar ingen roll, benen löper på iaf, väldigt tacksamt att ha ett sådan känsla.
Victoria Björklund
1981 • Mjölby
#4
•
24 april 2010 kl 14:08
Gilla
Kör jag snabbare pass så hamnar jag fortare i flytet 2-3 km. Långpass tycker jag är lite tråkiga, där tar det 8-9 km innan kroppen och knoppen känns lätt. Innan den gränsen är passerad känner jag mig trött, seg, letar anledningar till att gå lite och är väldigt sugen på att avsluta passet. Faktum är att jag kan känna mig helt förbrukad efter 3km. Därefter 8 km så tror jag att hjärnan ger upp och inser att nu är man så långt kommen att man lika gärna kan fortsätta för det blir långt hur som !
Andreas
1976 • Partille
#5
•
24 april 2010 kl 17:02
Gilla
Håller helt med dig Victoria.

Det är ungefär samma sak som att jag blir trött av att endast löpa på plant underlag. Jag vaknar oftast till/behöver ofta en lång seg uppförsbacke för att benen ska vakna igen, gillar inte att springa på plant underlag allt för länge (säg mer än 3-4 km). Konstigt men så är det.
Jennie A
1979 • Karlskrona
#6
•
24 april 2010 kl 20:15
Gilla
Nu joggar jag ju inte alls på den nivå ni andra gör, men jag känner att det släpper efter ca 1-2 km, dessa är jobbiga men efter det känns det lätt!
Walker67
1947 • Växjö
#7
•
25 april 2010 kl 00:40
Gilla
Jag tycker det är olika gånger. Vissa gånger släpper det efter ett par km och man kommer in i flytet, andra gånger kan det vara fruktansvärt jobbigt från början till slut. Sen nån enstaka gång känns det lätt direkt, ingen tröskel att ta sig över och oftast går hela passet som en dans. (hänt en gång i vår) Andra gånger försvinner flytet mot slutet och man mattas av mer och mer.

Sen spelar åldern in. I takt med stigande ålder blir det svårare och längre mellan gångerna då man kommer in i "flow-stadiet". En idrottskompis uttryckte det så här på äldre dar: "Förr var det som någon sköt på där bak, nu är det som om någon höll emot där fram!"

Flow är något härligt och eftersträvansvärt, svårt att beskriva, bör helst upplevas.Men det går inte att producera fram själv, det bara kommer och det är bara att tacka och ta emot.
Vincent
1966 • Grums
#8
•
25 april 2010 kl 09:06
Gilla
Jag brukar ta en Red Bull eller liknande före jag ger mig ut.
Ofta springer jag på förmiddan och började ta en för att vakna till innan rundan.
Jag springer för fort från början och brukar bli slut efter ett par km men när jag tagit en Red Bull verkar det inte spela någon roll hur jag springer,det blir mycket mindre jobbigt innan jag kommer in i flytet.
Nu dricker jag inte Red Bull jämnt utan det får vara jobbigt innan man kommer in i lagom farten.
Det kanske är något psykologiskt men så känns det för mig.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.