26 februari 2010 kl 11:48
Vad härligt att någon tar upp den här diskussionen tycker jag, jag har faktiskt funderat på det själv! Jag springer aldrig någonsin med klocka. Har gjort det ett par enstaka gånger men trivdes inte med det alls. Jag springer för att jag njuter av det, för att det är så underbart skönt, och för att jag helt enkelt mår bra av det. Jag kan räkna ut med bakbenen att jag förbättrar min kondition, det märker jag ju, även utan klocka. Ibland tittar jag på ett ungefär vad klockan är när jag ger mig ut och vad den är när jag kommer tillbaka, men jag tar aldrig reda på hur långa sträckorna är som jag springer.
Jag har inget behov av att veta om jag springer på en minut mer eller mindre. Dessutom har väl de flesta människor olika dagsform olika dagar.. Det enda jag tänker på när det gäller tider, det är att inte missa spärrtiden på Göteborgsvarvet eller andra lopp, och det har aldrig hänt hittils (Åtta göteborgsvarv hittils, plus massa andra lopp). Tar jag mig i mål så duger det hur bra som helst. Samma sak på träning egentligen, tar jag mig hem med alla kroppsdelar i behåll så är jag nöjd med det.
Kanske bör tilläggas att jag dras med lite skador och därmed inte ska pressa mig för hårt för att inte förvärra dem (knän + rygg), men jag hade samma tankestätt innan skadorna också :)
Ibland springer jag på löpband på gymmet. Jag ska försöka lära mig om man kan få bort klockan där på nåt sätt också. Den stressar mig bara.
Jag vill absolut inte klaga på er som springer med klocka, mår ni bra av det så gör det. Bara ni har förståelse för oss som kan springa bara för att vi mår bra av det och utan att jaga tider, också :)
(Det är därför jag aldrig registrerar något i min löpardagbok heller)
