20 februari 2010 kl 00:27
Karin, jag har nyss borjat med VFF.
For att se bakgrunden borjade jag lite langre bak i tiden.
Efter 25ar i uppbyggda skor har man ju inte sa mycket muskler kvar i fotterna som gor att man kan springa langt barfota.
Julen 2007 borjade jag springa framfota, borjade samtidigt att gora tahavningar varje dag.
Fotterna talde inte belastningen sa precis innan GBG-varvet fick jag problem med V fot.
Inlagg fixades och det enda som hande var att det tog langre tid mellan problemen med fotterna.
I julas bestamde jag mig for att kora VFF efter ha last Born To Run.
Samtidigt tog jag ur mina inlagg i mina Newton.
Jag borjade med att springa 2km varje dag i VFF. (efter cykel hem ifran jobbet)
Pa min semester sprang jag massor pa stranderna i Australien, perfekt underlag.
Okade pa sakta men sakert och i slutet pa januari var jag uppe i 12
km.
Nu springer jag hem ifran jobbet, 17km pa asfalt, blir valdigt stel i vaderna men det blir sakta men sakert battre.
Varvar med mina Newton varannan gang
Pa grus och gras ar det inga problem med lopsteget, pa asfalt ar det varre, man marker direkt om man gor fel.
Det ar ju en ganska "tung" gummisula som gor att det later en hel del pa asfalt.
Nar man gor ratt marker man att det blir ljudlosare.
Perfekt for att justera lopsteget mens man tranar.
Min V fot har bara blivit battre och battre aven fast jag okat km nagot.
Det kommer bara bli VFF hadanefter.
Funderar pa att inforskaffa ett par Feelmax OSMO. men dom finns inte i Australien an.
K-G: Born To Run av Christpher McDougall
http://www.bokus.com/b/9781861978233.html?pt=search_result&search_term=born%20to%20run
