Löpning • Skador & Rehab • 9 inlägg • 4168 visningar •

Hälsena och hälsporre

Karl-Johan Forsvall
1965 • Långås
#1
•
13 november 2009 - 13:46
Gilla
Efter min värsta skadeperiod i min korta löparkarriär känner jag mig snart i fas att börja träna igen efter att först haft en hälseneinflamasion och sedan en hälsporre i höger fot, direkt följande på varan. Läste en antydan någonstans att dessa skador kan ha ett samband, typ att hälsporren kan komma av en överansträngd hälsena. Någon som vet eller har erfaranhet av detta?

Jag kommer denna gång att ta det mycket försiktigt i början och också byta skor, och naturligtvis fortsätta med rehaben.
Leif A
1946 • Sigtuna
#2
•
13 november 2009 kl 15:23
Gilla
Hej Karl-Johan
Jo det där har jag trist erfarenhet av. Förhistorien är lång men landade i att vadmuskeln stressades av nerverna så den låg och jobbade hela tiden, kändes som ständig träningsvärk som gick över när jag sprang, speciellt om långt och lugnt (!).
Eftersom vadmuskeln arbetade hela tiden belastades hälsenan och blev irriterad, alltså inte inflammerad i egentlig mening. Eftersom senan går vidare under foten blir det tryck på dämpkudden under hälen vilket i sin tur leder till hälsporre.
Lite av det jag kan tolka i det du skriver. Naprapat med chockvågsapparat har fått ordning på mig och nästa vecka får jag ta en liten runda, max 5 km, utan backar. Minsta värk så får jag gå istället.
Hoppas jag rätade ut något litet frågetecken.
Men som sagt, lugnt i början gäller!!
Karl-Johan Forsvall
1965 • Långås
#3
•
14 november 2009 kl 08:57
Gilla
Tack Leif för svaret. Jag misstänker att detta också förvärras av att jag mer och mer gått över till mitt- framfotalöpning, vilket naturligt ger mer belastning på vaden. Detta med framfotalöpning är ju något som blivit mer och mer "inne" bland skotillverkare (bl.a. ecco och newton) och förfäktats mycket här på forumet. Det är säkert bra för vissa och kanske ger en snabbare löpning, men har man känsliga vader är det kanske bäst att hålla sig till den gamla hederliga hälisättningen, och rulla fram på foten. Problemet då är att man frestar på knäna mer. Jag skall i alla fall prova att gå tillbaka till det.
Henrik Gebhardt
1970 • Källby
#4
•
14 november 2009 kl 11:50
Gilla
Min fasta övertygelse är att man bör springa så naturligt som möjligt, dvs som det känns mest naturligt för den egna kroppen. Innebär det att man är en sk hällöpare så är man det. Försöker man fundamentalt ändra den grundläggande mekaniken, alltså fotisättning och rörelsen så kan det sannolikt leda till skador. Med det vill jag inte diskvalificera exempelvis löpskolning, som naturligtvis bör ingå i varje ambitiös löputbildning. För en motionär utan elitambitioner så är det kanske inte det viktigaste dock.

Att mellanfots-framfotslöpning skulle ge snabbare löpning tror jag är en myt. Däremot förhåller det sig så att ju snabbare du springer, desto mer springer du på mellanfot och framfot. titta exempelvis på en sprinter. Det finns gott om marathonlöpare på elitnivå som är hällöpare och de springer rätt fort de också. Ett färskt exempel är Meb Keflezighi som vann årets NYC marathon.
Peter Karlsson
1955 • Lycke
#5
•
14 november 2009 kl 12:29
Gilla
När man som otränad börjar löpträna går det långsamt och smygande och kroppens styrka räcker till men när hastigheten ökar ökar belastningen. Den belastning som kroppen utsätts för i löpsammanhang är många gånger större än vad vardagen erbjuder. I varje fotisättning blir belastningen på varje ben 5 ggr den egna vikten utan att man är extrem i löpningen. Har man en fotisättning med häl före blir stöten kraftfull och dämpningsförmågan liten. Får du in foten i lod under kroppen, sätter i på framfot, dämpar på väg ner mot häl, upp på framfot igen och framåt använder du vadens dämpande förmåga. Detta är bara en del av löpskolningen, kolla på marathon.se och sök på youtube så hittar du flera filmer.
Om du ändrar löpteknik helt i ett slag finns risken att du belastar musklerna på ett nytt sätt som styrkan inte räcker till för. Styrketräna och förbered din kropp för de belastningar du utsätter den för. De skador du beskriver kan du förmodligen förebygga genom kontinuerlig styrketräning och där finns massor av tips på nätet.
Excentrisk tåhäv är ett första val för att förebygga hälsene och hälkuddeskador.
Jag skulle nog vilja påstå att motionären behöver styrketräning och löpskolning för att inte bli skadad. Vi har ju lite känsligare kroppar än elitidrottarna som med extrem träning och styrka kan löpa med hälisättning och andra egenheter. Så var rädd om dig och förbered dig för njutningen och endorfinkickarna i löpspåret.
#6
•
14 november 2009 kl 19:52
Detta inlägg har raderats
Benjamin Josefsson
1979 • Malmö
#7
•
23 november 2009 kl 09:55
Gilla
Hej Leif,
Jag känner igen dina symptom. Jag är ständigt spänd i vaden och sen en tid tillbaka är jag stel i hälsenan på morgonen och efter jag har sprngit samt så ömmar det under hälen efter att jag har varit ute. Har dock inte gått så långt att det gör ont/hindrar mig ännu.

Har anmält mig till broloppet i juni, måste nog se till att töja ut och få ordning på vaden om det skall gå.

tack för infon
jesch
1966 • göteborg
#8
•
29 november 2009 kl 11:00
Gilla
Hej!

Jag har haft ont i mina hälar en tid, och har testat att massera med olivolja i ungefär två veckor nu, och DET ÄR MYCKET BÄTTRE!

Hälsningar Jeanette
#9
•
1 december 2009 kl 18:41
Detta inlägg har raderats
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.