Foruminlägg av Peter P

< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
#1
•
14 september 2009 kl 13:38
Gilla
Anledningen till att en GPS aldrig mäter speciellt exakt ligger väl mer i GPSens inbyggda onogrannhet (10-20 m?). Dessutom mäter (väl?) GPSen positionen med regelbundna intervaller och approximerar sen avstånded med en rät linje.
Säg att din GPS mäter positionen varje sekund. Med en hastighet på 5 min/km så rör du dig ca 3 meter på en sekund. Om du då får en ändrar felvisning på 3 m mellan dessa två "samplingar" så kan ju de beräknade sträckan variera från 0 till 6 m. Och tappar sen GPSen tillfälligt synken med några satteliter så får du än större felvisning.
Den dag din GPS kommer ner på cm-nogrannhet och samplar position med 100-dels sekund så börjar vi nog kunna lita på deras avståndsmätningar.
#2
•
15 september 2009 kl 16:17
Gilla
Jag har hela livet haft knäppande knän då jag sätter mig på huk etc och aldrig oroat mig för detta. Knäna har aldrig knäppt vid gång eller under löpning.

Men nu har jag sen 1-2 veckor tillbaka fått kraftigare o kraftigare knäppningar i höger ben under löpning.
Jag inga besvär i form av smärta eller liknande men knäppningarna är riktigt obehagliga. Det låter ungefär som om en kvist knäcks och personer omkring mig hör dessa ljud väldigt tydligt. Ljudet är obehaglit och gör det svårt att löpa obehindrat. Under en 5 km runda inträffar detta minst 7-8 ggr i stort sett bara i nerförslöpor. Frågan är om jag borde vila bort detta eller om det går bort av sig själv. Eftersom jag inte har ont är det frestande att fortsätta löpa men ljudet är så pass markant av det instinktivt känns fel att fortsätta.
Är det någon som känner igen problemet och kan ge mig råd?

Historiken är att jag normalt löper ca 10-15 km i veckan och under de sista 5-6 veckorna ökat på dosen till ca 25 km. Efter ca 4 v med ökad dos kände jag två små lätta knäppningar under ett pass. Jag tod det då lugnare 1 vecka och nästa pass knäppte det än mer, vilade 4-5 dar och idag knäpper den än värre.

Jag hade liksom lite tanken att springa Lidingöloppet nästa helg och efter dagens knäppa pass känns det helt fel, men om jag kan känna mig hyfsat säker på att det bara är ofarliga ljud så kanske man skulel våga?

Min egen teori är att jag fått en lätt förslitning i brosket i knäleden och att jag i nerförslöpor får en rörelse i knäleden som pressar kulan in/ut i leden så att ledvätskan orsakar detta ljud.

Jag har löpt kontinuerligt året runt i över 12 år men aldrig känt av något liknande.
#3
•
16 september 2009 kl 08:10
Gilla
Nu har jag iallafall bestämmt mig för att kurera mig med vila. Ingen löpning på 2 veckor till att börja med, sen får jag testa lite lätt lunk. Idag känns knäet riktigt sladdrigt även då jag går i trappor.
Frågan är om jag borde avstå mina dagliga 3-4km promenader också? Eller är det bara bra med lätt belastning för återuppbygga brosk etc?
#4
•
16 september 2009 kl 09:27
Gilla
Känns inte som ledmus passar riktigt på mig då jag hittils inte haft någon smärta alls.
Men du har nog rätt i att jag borde uppsöka någon slags expert (ortoped, sjukgymnast) för en bedömning.

Hur fungerar det med idrottsskador, måste man slösa bort en fm på vårdcentralens lättakut för att sen få en remiss vidare eller man man ringa direkt till en specialist?
#5
•
21 september 2009 kl 08:29
Gilla
1.Förstår knappt frågan :-) Självklart används viljan annars skulle man aldrig kunna pressa sig?
2. Då jag var yngre kunde jag måla upp bilder av hur oerhört attraktiv jag skulle bli av löpningen och därmed få vilka kvinnor jag ville ha :-)
Minns även hur jag kopplade utgången i jobbansökningar etc till min förmåga att uppnå mål i löpningen. Ren skrock givetvis som jag inte själv trodde på men som jag ändå kunde hänga upp tankarna på.
Nuförtiden är det mer abstrakt. Om jag inte fulföljer min målsättning och ger upp så kommer jag snart att ge upp en massa annat i livet...
3. Stark, tråkig, bit ihop tänderna, obeveklig vilja. Ingen glädje inblandad alls här tyvärr.
4. Nej.
5. N/A
#6
•
21 september 2009 kl 13:04
Gilla
Pär, du är lite för ung kanske men det finns något som kallas gubbvad som påminner om det du känner av. Drabbar oftast män över 40år.
Jag drabbades själv av gubbvad i våras. Krampliknande känsla i vaden som låg kvar 3-7 dar och återkom direkt vid första löppaset. Efter att ha ätit mineraltillskott (Zink o Megnesium) har problemen inte återkommit.
Googla på gubbvad och se om det stämmer på dig.
#7
•
24 september 2009 kl 14:37
Gilla
Jag tränar själv en del på löpband vintertid. Mestadels intervaller kortare än 5 km totalsträcka då jag inte orkar med mentalt att löpa på band alltför länge.
Jag har hört att 0.5-1% lutning är ungefär det som motsvarar normalt luftmotstånd ute en dag utan vind.
Det jag märkt då jag jämför belastning mot löpning i tex terräng är att jag normalt har högre puls men lägre andning på löpband, antagligen för att musklerna inte behöver jobba lika hårt på bandet då man har låg lutning.
Tror inte det är så mycket att tänka på. Man kör fösiktigt i början innan man hittat balansen. De första passen känns 12 km/h bra mycket snabbare än vad man är van vid från spåret <=> 5 min/km.
#8
•
1 oktober 2009 kl 09:50
Gilla
Lite illa dolt skryt (är så sällan man får glänsa i min ålder):
Då jag var tonåring körde jag 100 armhävningar varje morgon.
Jag klara fortrfarande hundra vanliga utan att träna detta eller 60 med fötterna 50 cm upp på en bänk :-)
Däemot känner jag att ålderna starkt tar ut sin rätt på mina chins som numera sällan blir fler än 15 :-( eller dips som sliter hårt på en åldrande kropp och jag sällan klarar fler än 25. Känns som om explosiviteten som är bra i chins uteblir mer o mer för varje år.
#9
•
1 oktober 2009 kl 09:51
Gilla
STAVGÅNGARE I GRUPP!
#10
•
1 oktober 2009 kl 09:56
Gilla
"Löpare som bajsar i skogen utan att ta upp efter sig."!!

Vadan denna bajshysteri. Skogen är full av djur som bajsar. Det är antagligen bättre för miljön att bajset får ligg akvar i skogen än att man tar upp det i en plastpåse och slänger i soptunna.

Samma sak med hundbajs. Ok om det ligger på asfalterad väg eller stig där folk går, men om hunder skiter vid sidan av stigen så är det inte värre än allt annan älg, hare, rådjursspillning som redan finns i skogen.

Då tycker jag hellre att ryttare skall ta med sig en ica-kasse och skyffla upp efter sina hästar då de lägger sin last på cykelbanan.
#11
•
4 mars 2010 kl 08:19
Gilla
Skriv gärna hur det gick Benny Buse.
Jag drabades själv igår av samma sak. Mörkrött blod istället för urin direkt efter löpning, kände mig sen kissnödigt under 3-4 timmar trots att att jag inte var det, den verkar det vara OK.

Historiken är att jag under veckan sprungit 3 pass med ganska hög intensitet och kände mig ganska sliten under senaste passet som ändå bara var på 7 km.
Under hösten har jag vilat pga knäproblem och jag har precis kommit igång med mer högintensiv löpning, men intensiteten är absolut inte högre än förr. Är 45 år.

Jag avvaktar med läkare om detta är en engångshändelse och testar att löpa med ej helt tömd blåsa enligt teorin i artikel ovan (att blåsans väggar slår mot varann under löpning, vilket kan orsaka blödning).

Hur gick det för dig Benny?
#12
•
25 april 2010 kl 19:13
Gilla
Jag kan informera om att jag inte drbbats igen av detta. Det var en engångshändelse och jag vet fortfarande inte orsaken.
Men klart obehagligt att se mörkrött blod då man förväntar sig vitt/gult. Tittar fortfarande på urinet efter passet med ny nyfikenhet :-)
#13
•
26 april 2010 kl 09:10
Gilla
Personligen skulle jag försöka byta dem. Intersport har väl som policy att byta om man inte är nöjd nu? Kanske andra kedjor också gör?
Jag har lidit av blåsor i hålfoten i många år och vet att vissa skor är bra mycket sämre än andra i det avseendet.
Vill man ändå kämpa på så kan man skära lite i innersulan, använda vaselin eller tejp initialt och köra med compeed vid första känning. Men fundera på att försöka byta skor. Hålfoten verkar inte härdas som andra delar på foten gör med tiden.
#14
•
26 april 2010 kl 11:18
Gilla
"Visade sig att problemet var att jag landade på framfoten när jag sprang och det var inte den sortens löpsteg som skon var utformad för så jag var tvungen att byta dom och nu är problemen borta. "

Andreas: Vad blev det för skor istället då? Som var utformade för mer framfotalöpning.
#15
•
28 april 2010 kl 08:15
Gilla
Om demonerna vet att man är förhandlingsbar så ger de sig aldrig. Om de vet att det är lönlöst så låter de en va ifred.
Jag bryter aldrig ett pass pga leda/trötthet, möjligtvis skada, och hör aldrig av de små djävlarna.
#16
•
28 april 2010 kl 12:56
Gilla
Jag är inte heller en vän av tejpning. Kirurgtejpen hade en förmåga att vecka sig och skapa än mer obehag och leukosilk fäster inte tillräckligt bra, inte under foten iallafall. Jag har även köpt en brun variant, leukopast(?) kanske. Testar den vid lämpligt tillfälle. Är det någon som har lyckats teja en hålfot och kan rekommendera tejp och tejpningsinstruktion så att det håller några mil.

Annars fungerar vaselin bra som förebyggande medel, och compeed då blåsan redan finns.
#17
•
28 april 2010 kl 12:57
Gilla
Det där känner jag igen då jag funderar på om jag skall ta en liten whiskey mitt i veckan :-)
#18
•
29 april 2010 kl 16:42
Gilla
Vid vilka blodtryck börjar ni fundera på medicinering? Och har ni andra riskfaktorer som påverkar?

Jag har senaste året haft marginellt högt tryck 145-165/90 vid olika mätningar men har i övrigt bra värden och ser inte behov av medicinering. Hur resonerar ni som medicnerar?
#19
•
30 april 2010 kl 08:16
Gilla
Nja, jag vill nog se "bevis" på att ett måttligt högt blodtryck i sig själv utan andra riskfaktorer (som tex högt kolestrol) verkligen innebär en förhöjd risk. Medicinering är nog inte riskfritt heller. Alla läkare jag pratat med hittils håller med mig i den frågan.
#20
•
30 april 2010 kl 11:52
Gilla
Små barn, karriär, tidskrävande intensiv träning.
Alla lever ju sitt liv som de vill men ibland kanske det är en bra idé att fundera igenom vad man vill och prioritera innan man blir ytterligare en utbränd person som talar ut i kvällstidningarna.
Är det verkligen ens egen strävan som gör att man pinnar på i ekorrhjulet eller är det omgivningens krav och värderig av vad som är status och eftersträvansvärt?

Jag har stor familj (4 barn) är högutbildat och har ett bra jobb och tränar just nu ganska mycket men jag har personligen aldrig tyckt det varit värt att pressa ihop hela tillvaron på det sätt som många verkar göra där man bara möts i dörröppningen och räcker över barnen mellan sig eller till skola/dagis och aldrig har tid till någon slags ro och reflektion.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >