8 maj 2009 kl 00:34
Tjo,
Beror kanske lite på hur stor drömmen om polishögskolan är också; hur lätt det är.
För mig fungerade det bäst att jag sprang så att sträckorna kändes väldigt korta i början, för att man skulle känna att "jag vill ut igen" efter ett träningspass, eller komma-igång-pass. Och hur långt man springer då beror på hur segt det känns i kroppen. : ) Kanske är det inte en km, kanske är det två tre, som Jessica säger. Men för att hålla suget uppe var det viktigt för mig åtminstone att inte slita på en bara för att komma upp mig snabbt.
Å andra sidan kanske motivationen är så hög att du kan slita lite mer utan att ge upp bara för att det är obekvämt i början..?
Sen när man väl kommit igång och kan springa ordentligt så finns det träningsprogram lite överallt. Sätt ett mål att avsluta milen, eller en marathon eller nåt, så hittar du ett passande program. Runner´s world är en bra tidning att hålla upp motivationen för min egen del i alla fall, det finns säkert mycket matnyttigt för dig också där.
Cheers!
Och du klarar av det! :)