Foruminlägg av Jonas Olin

#1
•
16 mars 2008 kl 11:58
Gilla
Har alltid hög puls när jag springer. Snittar ofta ca 180 vilket är 90% av min maxpuls på ganska exakt 200. Sprang Lidingöloppet med snitt på 185 på 2 tim 42 min. Om jag ska hålla 75% puls när jag springer så får jag ta det extremt lugnt och det är inte ansträngande då eller utmanande. Är det farligt att ligga så högt i snittpuls?
#2
•
17 mars 2008 kl 22:02
Gilla
Tack för svaren! Min vilopuls är ca 60 och maxpulsen på 200-202 har jag testat ism intervallträning där jag gett "järnet" några gånger. Blodtrycket är helt normalt (kommer inte ihåg värdet mer än att det var "bra/precis som det ska").

Intressant att det kan vara effektivare att träna vid lägre intensitet. Testade faktiskt igår att hålla just 70-75% och var tvungen att hålla igen, men det kändes riktigt bra i kroppen både under och efter de 11 km. Tempot däremot låg på ca 6,30 mot de 4,45 jag brukar springa milen på, men det kanske är effektivare träning inför Sthlm Marathon med lägre puls?
#3
•
20 mars 2008 kl 13:13
Gilla
Tack för all input - det ska definitivt bli mer variation framöver, inte minst med fler lågpulspass!
#4
•
20 mars 2008 kl 16:31
Gilla
Det var det jag menade - tror det blir roligare med variation än att alltid försöka överträffa tidigare pass!
#5
•
2 april 2008 kl 19:06
Gilla
Hej, jag är född -72, började springa för 2 år sedan efter uppehåll sedan gymnasiet och har maxpuls på 200-202. Jag snittade 188 (94%) på Lidingöloppets 30 km i höstas och var uppe i 200 och vände under loppet. Jag har visserligen hög maxpuls men jag var också så trött att jag nästan kollapsade när jag kommit i mål. Jag tror egentligen inte det är speciellt bra att springa så men är det tävling så är det...

Tror det är bättre för kroppen att ta det lite lugnare - känn efter i kroppen vad som känns bra för dig och låt träningen bli därefter. Alt du rör dig är bra!
#6
•
10 april 2008 kl 20:03
Gilla
Intressant! Jag ska också springa min första Maraton i år (Sthlm) och har sprungit både Göteborgsvarvet (1,42) resp Lidingöloppet (2,42) de senaste 2 åren. I höstas var jag totalt slut efter 30 km efter att ha gått ut för hårt. Mattias ovan skriver att det viktigaste att veta vilken kapacitet man har - men hur vet man det? Ska man ha tränat 40 km någon gång innan, eller är det bättre att "bara" försöka vara mentalt inställd på att det blir extremt jobbigt och gör ont men inte i förväg veta hur det kommer att kännas? Kanske är bästa strategin att springa lugnare än man egentligen vill och bara mala på och verkligen se till att man håller sig till sin förutbestämda strategi, alternativt ännu lugnare?
#7
•
11 april 2008 kl 19:37
Gilla
Mitt tredje Göteborgsvarv i år:
2006: startgrupp 10 - liksom Elverlind ovan - slalom hela vägen...
2007: startgrupp 4 - något bättre men fortfarande ganska mycket löpning i sidled...
2008: startgrupp 2 - i år kan jag nog inte skylla på slalomlöpning utan bara på dålig träning om jag inte bättrar tiden... Nu blev jag stressad - får nog springa en runda...
#8
•
11 april 2008 kl 19:40
Gilla
Har en rs200 med footpod som sedan kalibrering efter Göteborgsvarvet 2006 visar förvånansvärt exakt i princip alltid. Dock måste skorna vara relativt hårt knutna, annars visar det bara fel... Med bra fastsatt pod så visar den kanon.
#9
•
28 maj 2008 kl 22:13
Gilla
Även jag har samma problem - jag lyckas radera precis allt utom weekly...
#10
•
2 juni 2008 kl 22:29
Gilla
KANON - min första mara som dessutom gick bättre än planerat! Gick i mål på 3.44,35 mot planerade 4 timmar. Tycker faktiskt Lidingöloppet är värre med alla backar... Var rädd för vätskebrist och drack kanske för mycket, vilket medförde 6 (!) kisspauser varav den första efter startskottet men före startlinjen...

Mest nöjd är jag nog med att jag lyckades disponera loppet så pass väl - höll jämn fart hela loppet in i mål!