29 oktober 2024 kl 13:51
Redigerad 29 oktober 2024 kl 14:28
Här kommer en race-report för den intresserade från helgen:
Hade en halvkass sista taper-vecka med rätt dålig känsla de flesta av passen inför helgens lopp men var ändå trygg med all gjord träning inför skulle ge mig bra möjligheter till att nå mitt mål, (både grundperioden som byggdes inför Ultravasan 90 under sommaren och den specifika maraperioden på ca 6v inför Frankfurt maraton nu i söndags).
Började ladda extra med kolhydrater redan på torsdagen och stegrade upp mer och mer fram tills lördag kväll. Körde en shakeout på 20min vid startområdet på lördagen och tyckte jag samlade på mig något för många steg (+11 000) under dagen med hämtning av nummerlapp och lunch och middag i stan. Men men...
Gick in i fållan säkert 50min före start men hängde mestadels långt fram vid sidan innanför och försökte hålla mig varm och tjötade med sambo + familj som nog var lika laddade som mig.
Starten gick och det var en jäkla spurt av många i min fålla. Blev säkert omsprungen av 1000 pers första kilometrarna men höll mig till planen att inte springa snabbare än 4:00min/km trots att det kändes otroligt lätt. Har också haft en känning i vänster baksida senaste veckorna som kändes redan efter 500m men visste att den håller rätt länge om jag inte pushar den i någon extrem överfart.
Loppet flöt på och jag nailade raceplanen helt perfekt till skillnad mot Stockholm maraton tidigare i år som var min debut på distansen. Tog Maurten gels med 40g kolhydrater var 30e minut och missade inte en enda vätskestation till skillnad mot i Stockholm då jag missade flera stationer.
Fortsatte hålla tempot runt 4:05min/km fram tills sista milen då jag fick sänka till 4:10-4:15min/km för att undvika krampen som då hade krypit sig närmare varje gång jag drogs med och vevade igång publiken, (sjukt svårt att stå emot när man insåg att det stora målet man jobbat för hela året var löjligt nära nu).
Njöt extremt sista kilometrarna och ville nästan inte att loppet skulle ta slut men var ändå en lättnad när man sprang in i Festhalle och såg 2:55:40 på klockan.
Sub3 var äntligen i hamn efter +3200km i år och jag lyckades sjukt nog hålla en snabbare fart i ett helt maraton än vad jag klarat på 10km för bara 1,5 år sen.
Extra skön känsla att flåset aldrig riktigt utmanades under loppet utan att det egentligen bara vara styrkan i benen som hindrade mig från att springa snabbare, (snittpulsen låg på 152bpm vilket är precis ovanför zon2 för mig). Blir kul att se vad det kan utvecklas till nästa år med lite mer tid i gymmet i vinter.
Stort tack för tipsen här i tråden som ledde till att man anmälde sig till detta lopp!
