7 augusti 2019 kl 14:54
Redigerad 7 augusti 2019 kl 15:03
Härligt att läsa! Jag är absolut ingen expert på ämnet, men tålamod är verkligen näst intill ett krav för att det skall gå vägen. Är inte "löpare" från början utan tennis var min grej sedan barnsben och har så varit fram till för något år sedan. Skador satte tillfälligt P för detta, så jag halkade in på löpning som jag absolut inte gillade då (men det blev ett ok substitut för att hålla formen i skick tills jag tog tag i mitt rack igen). Hade en god fysisk form tack vare tennisen så jämfört med dig (när du började i Juni) hade jag ett försprång.
Hade inga egentliga ambitioner med det hela, men snart fick jag blodad tand och ville testa mer och mer. Körde ENBART på bana i början för att skona knän och leder i övrigt. Ville initialt klara 6km på halvtimmen och det gjorde jag med nöd och näppe (4'57/km). Det var i slutet av maj 2017.
Nu ville jag klara 8km på samma tid, men just det --> tålamod. Körde ett otal 6km'are och några kortare vändor på asfalt nära hemmet och när jag kände mig stabil kring 4'40/km testade jag 8km och siktade då på 5mn/km igen (således 40mn). Det var 10 rundor (totalt 55km) senare och på dagen en månad efter min första 6km-vända. Det gick bättre än förväntat och klarade det på knappt 39mn.
Nästa delmål blev 10km på 5mn/km. Det gick lite fortare att komma dit än från 6 till 8km (ytterligare 3 veckors träning). Kände då att det "räckte" med 10km och siktade i stället på att få upp farten. Kunde ingenting om löpning då och fortsatte bara i samma stil. Försökte bara springa fortare och fortare för varje gång (har lärt mig nu att det INTE är så man bäst gör framsteg).
Målet var 45 minuter på 10km. Det tog 3 månader och 24 pass och främst krävdes det en "hare". En nyvunnen vän/granne hjälpte till och jag bättrade mitt PB från 45:50 till 43:56. Springa tillsammans hjälper verkligen!
Samma kille hade fått för sig att det vore en god idé att skriva in mig i ett 20km lopp. Sagt och gjort. Några veckor senare gjorde jag Paris' 20km-lopp på knappt 1h37m. Det var mitt första löpar-race 25 år (Midnattsloppet i Stockholm på tidigt 90-tal var det senaste då).
Jag hamnade i "dåligt" sällskap och de fick med mig helt i deras löparsnurr. Nu är jag löparnarkoman och gjorde mitt första marathon i December förra året (Valencia, efter 16 veckors intensiv träning. Missade mitt mål på 3h30 med några minuter efter kraftiga magproblem den sista tredjedelen). Hoppade sedan in, i princip helt oförberedd, på Paris-maran då en kollega hade en extra nummerlapp. Betydligt svårare än Valencia, och brist på långlöp gjorde det knepigt men jag kom runt på 3h43 i ett hyfsat jämnt tempo. Siktade på 3h40-3h45.
Nu tränar jag benhårt för att ta 3h30 i Amsterdam. Den som lever får se om det går vägen.
Uj. Det här blev ju en självbiografi!!! Nåväl, det du (och kanske andra) får ta med sig är att det är viktigt med tålamod och att med disciplin går det att flytta berg (nåväl, iaf. att gå från 6km till 42km i ungefär samma tempo, på knappt 1 1/2 år. Är säker på att det går att göra det mycket fortare än så, men som sagt, skynda långsamt!).
P.S. Jesper i röd T-shirt på bilden ovan under halvmaran i Paris (mars-19).
P.P.S. Tennisracken dammas av ytterst sällan. Det är 90% löpning som gäller nu. 9% cykel och således bara en futtig procent kvar till tennisen.