Foruminlägg av mrkarisma

Nu är jag endast en ödmjuk nybörjare som varje år försöker komma igång med jogg/löpning efter att gjort det som ung. I år har jag testat framfotalöpning för att se om det kan vara nåt för mig. Det är MAGISKT! Helt plötsligt så är det som om mina problematiska knän (höll på med gymnastik från 11 år till 18 med alldeles för lite styrka) inte längre existerar! Det känns i stort sett ingenting! Jag väntar än sålänge 48 timmar mellan passen, springer endast i skogen (förstår för övrigt inte varför man ska utsätta knän o leder för hårdare underlag än så) varje pass och springer så mjukt och försiktigt jag bara kan i försiktiga intervaller. Det häftigaste är nog ända att man knappt får någon träningsvärk alls i jämförelse med vanlig häl-löpning?! Visst känner jag mycket mer i vaderna och fötterna efter ett pass men höfter/rygg/rumpa verkar i stort helt oberörda. Förr fick jag ofta ryggskott, ont i knäna, stukningar och värk lite varstans efter ett pass. För mig känns det verkligen som ett naturligt sätt att röra sig. Obs, kanske ska tillägga att jag inte är någon "tränings-människa" som pressar mig till det yttersta hela tiden, utan bara en människa som fullkomligt älskar endorfiner och ofta blir tårögd av lyckan och euforin efter ett livgivande pass i skogen. Tycker bara det är jogging/löpning som verkligen ger mig den känslan. För övrigt så är jag kraftigt plattfotad och lägger hela valvet i backen - ifall någon undrar :)

Alltså, lägger INTE "hela valvet i backen" när jag framfotalöper såklart, haha :)

Behagligt

Jag lyssnar bara på kroppen, går ofta hem från jobbet i 15-20 min, byter om och sen går i 5-10 min upp till skogen. Börjar ALLTID lugnt tills det blir naturligt att öka farten, utan att börja lugnt och lyssna på kroppen så kommer mina hopparknän tillbaka som ett brev på posten och tvingar mig till flera veckors vila. Hur många kilometer det tar innan jag är där har jag ingen aning om, springer enbart för mitt fysiska och psykiska välmåendes skull än sålänge, men fantiserar om långdistanslopp i framtiden :)

Vet att jag nog svär i kyrkan nu, men för mig har det hjälpt något enormt att minska kraftigt på snabba kolhydrater till vardags och ersätta dessa med fett. När jag var ung sprang jag mycket mer än jag gör nuförtiden, jag var mycket starkare och sprang mycket mer, det jag minns är hur jag ofta la mig och sov flera timmar efter varje pass, jag bara slocknade helt borta i huvudet. Sen jag slutat kolhydratsladda och "efter-passet-kolhydratsladda" och istället börjat äta riktig mat NÄR JAG ÄR HUNGRIG så blir jag aldrig så trött så jag kan somna efter ett pass, utan snarare lugn och "uppfriskad". Tror inte längre på kolhydrater som huvudföda vid träning.

Jag skulle vilja tipsa om en sak som hjälpte/nästan tog bort min pollenallergi helt. För ca 8 år sen hörde jag talas om de inflammatoriska egenskaperna överkonsumtion av kolhydrater kunde ha på kroppen och immunförsvaret. Jag började då äta strikt efter den "hemska" och hatade LCHF på våren, ca 1 månad innan pollensäsongen bröt ut. Jag hade som syfte att bli av med mina magproblem och gå ner några kilo. Den våren så blev det ingen pollenallergi alls. Jag var lika förvånad som min sambo! Magen blev bättre och kilona försvann. Har inte gått tillbaka till bröd/mjölmat/socker kosthållningen igen utan fortsatt med en fet men liberal variant av LCHF sen dess och pollenallergin är nu efter över 8 år ett minne blott. Om man verkligen lider av pollenallergi kanske det åtminstone kan vara värt ett försök? Det fungerade för mig, och kanske även för dig. Må väl och ta hand om er mina vänner!