Foruminlägg av Sophie Heine

< < < 1 2 > > >
#1
•
9 augusti 2013 kl 07:05
Gilla
Hej allihop. Jag skulle gärna vilja åka på ett träningsläger. Det kan vara var som helst i Sverige och får gärna vara lite strikt organiserat med föreläsningar och så. Och inte dyrt som med Springtime till Thailand...
Vet ni var man kan kolla?
Eller har någon något tips på bra läger i höst?
Tack.
#2
•
9 augusti 2013 kl 21:32
Gilla
Tack Daniel och Ingrid! Det var precis sådant här jag var ute efter! Så nu; bara att sätta igång med planeringen...
#3
•
1 september 2013 kl 18:13
Gilla
Första NY för mig. Ska bli jättekul. Jag hade 3,28,16 på Stockholmsmaran i år och min förhoppning är att kunna pressa detta med någon minut. Jag är lite orolig för tidsskillnaden och sömnen men det ordnar sig väl. När man väl är där är allt kanske så stort och medryckande att det drunknar i det hela.
#4
•
9 oktober 2013 kl 21:27
Gilla
Stefan Norgren: Tack för tips! Nej, det är inte min första resa västerut, tyvärr höll jag på att säga. Jag var varit i NY och fick väldiga problem med tidigt uppvaknande. Men det verkar vettigt som du säger. Ta det lugnt, helt enkelt och försöka slappna av. Det är nog inte så jättefarligt om man inte sover så bra dagen eller t.o.m dagarna innan. Jag har en känsla av att det är NU det gäller. Sista rycker med ordentliga långpass, bra mat o.s.v. Och vad gäller sömnen så när man väl är hemma i Sverige igen, ja då det går som det går.
#5
•
11 oktober 2013 kl 21:23 Redigerad 11 oktober 2013 kl 21:25
Gilla
Michael: Tack för påminnelse om tiden. Bra! Det hjälper mig i tankarna. Lägga sig tidigt, det är alltså det som är modellen.
#6
•
13 oktober 2013 kl 15:09 Redigerad 13 oktober 2013 kl 15:09
Gilla
Tack för påminnelse, Michael! Det ska nog gå bra det här...
Sverigetröja: Jag har inte läst Sverigetröjatråden, men köpt en flagga, 14*21 cm, på Flagga24. Den tänker jag sy fast.
Om farten, till Thomas Wahl och alla: Vad menar ni konkret, när ni säger att ni ska springa för upplevelsens skull? 10 sek under den vanliga maratävlingsfarten? Eller jogga och kolla runt och negligera sluttiden totalt? Eller något annat...?
#7
•
14 oktober 2013 kl 21:20
Gilla
Det är det jag tänker på Peder. Jag förstår att man kan få njutningen på köpet, och springa så fort man kan, men om man ska ha njutningen i fokus vet jag inte riktigt hur man ska göra. Men 10-20 sek under idealtid låter som ett överkomligt upplägg. Men jag för min del kommer inte att springa saktare än jag kan (vilket inte betyder att det kommer att gå särskilt fort... :-)) Kanske handlar det i mitt fall om att inte ta resultatet så allvarligt.
#8
•
25 oktober 2013 kl 07:04
3 Gilla
Intressant tråd. Jag är 53 år och kör mer strukturerat och hårt än någonsin. Springer fyra-fem ggr/ veckan; allt: långpass (20-30 km), intervaller, backe o.s.v. Jag springer med två föreningar (Linnéa IF och Team Stockholm Marathon). Jag förstår att man måste tänka på att smidigheten är mindre, att man är stelare och kanske också har svagare hjärta, men jag vägrar att se min löpning som vård och wellness. Jag mår bra när jag springer men jag springer inte för att må bra. Jag springer för att bli snabb. Jag har haft lite skador, nu senast en underlig kramp i vä baklår (två veckor), men då körde jag vattenlöpning och alternativträning och det gick över. Andra skador har jag tagit mig igenom på samma sätt. Jag värmer alltid upp, men inte överdrivet mycket, joggar ner, och stretchar. När det ska vara vila lägger jag in ett simpass om jag har tid. Det är bra återhämtning, tror jag och återhämtningen är väl nästan det viktigaste att tänka på när man är äldre. Liksom att äta bra. Det där med att få i sig alla näringsämnen är kanske än viktigare nu än när man var yngre. Jag älskar löpning. Kan sitta och kolla youtube-klipp med olika löpare för att se hur de springer och lusläser resultattabeller. Jag tar kanske det här med löpningen alltför seriöst. Men jag tycker att löpning är intressant. Och om man tränar för marathon (jag gör) är det nästan omöjligt att inte ta det seriöst. Det är en rätt stor investering i tid och kraft. Nästa fråga är: ska man alls träna för marathon när man är 50+? Och nästa svar från min sida är: ja. På sina egna villkor. Ibland tänker jag: Oj, nu tar jag nog i, så jag går sönder. Men genom att känna, känna, känna kan man förhoppningsvis förhindra det.
#9
•
27 oktober 2013 kl 09:06
Gilla
Linda, jag åker också på onsdagen. Jag har tid på kvällar och kommer att köra något kort och "snabbt" på tisdagen och en morgonjogg på onsdagen. Onsdagen blir före frukost och är försök till tömning. Det är kanske mest för det mentala men det är väl inget fel med det...:-) ? Sedan blir det en lätt lätt jogg på fredag morgon. Jag hade tagit en morgonjogg på tisdagen i ditt ställe. Men det hade mest varit för nerverna och om det blir stressigt hade jag skippat det. Hundpromenad är ju också bra. Och hellre för lite än för mycket nu, tror jag.
#10
•
28 oktober 2013 kl 21:59
Gilla
Bortsett från det fysiska: hur allvarligt tar ni löpningen, så här på - lite - äldre dar? Tackar ni nej till en sen och halvvild fest, typ 50-års- för att ni ska springa ett lopp nästa dag? Hur tar ni det om det går dåligt, på träning eller i tävling? Nu är väl alla som skriver här antagligen rätt intresserade men det kanske finns skillnader i attityder också inom denna grupp.
(Ursäkta om jag drar tråden åt ett annat håll än det var tänkt. Vi kan dra tillbaka den igen sedan. Men inställningen hör kanske också lite till frågan om ålder och träning.)
#11
•
29 oktober 2013 kl 21:30
Gilla
Tack Oldboy,Lars och Klas för era svar. Oldboy, du verkar ha en rätt avslappnad inställning. Det låter skönt. Lite kanske man lär sig med åren. Jag försöker att lita på att jag kan, utan minutiösa förberedelser, men det handlar mer om rutin än inställning till hur allvarligt det är. Jag tar det allvarligt. Jag skulle välja att vara nykter före en mara, om jag ens skulle gå. Kvällen innan en mara 2011 blev jag bjuden på en BBQ-fest med några tjejer. Jag tackade nej. Jag visste att jag inte skulle kunna slappna av och tyckte att det var fånigt att sitta där och försöka äta potatisgratäng och kolla på klockan. Och det där med hälsan är ju en stor grej. Den tar man definitivt mer allvarligt nu än när man var yngre, tycker jag. Jag kan nog säga att jag springer ett lopp "bara på kul". Men det är inte sant. Men väljer man inställning funkar det ju, Som Oldboy, kanske. Man ska klara en mara OCH studentmottagning. Mer får löpningen inte "kosta".

Lars: Vad menar du med att det inte finns någon risk för krock? Att du planerar noga så att lopp och socialt liv aldrig sammanfaller? Eller springer få lopp?
#12
•
29 oktober 2013 kl 22:03
Gilla
Klas, då förstår jag. Bra att känna sig själv.
#13
•
31 oktober 2013 kl 23:37
Gilla
Anders, tack det samma, och instämmande i lyckönskningen till alla!
#14
•
4 november 2013 kl 04:04
1 Gilla
Måste instämma i det där med Sverige-tröjan. Jag hade aldrig kommit på tanken med det om det inte vore för tipset här. Det var otroligt peppande. Tänk vad mycket en sådan liten grej kan göra. Ingen av de som ropade känner ju en. Men det handlar väl om att man blir uppmärksammad, att någon ser en. Toppen!
#15
•
16 november 2013 kl 15:00
Gilla
Vad uppmuntrande att höra allt detta! Jag har hört att man, med lämpligt upplagd träning, kan förbättra sig konstant de första tio åren av sin "löparkarriär", oavsett hur gammal man är när den startar. Det tar ju lång tid att bygga muskulatur för långdistanslöpning, så det kan kanske stämma. Är det någon annan som har hört detta, eller har några erfarenheter?
#16
•
16 november 2013 kl 20:59
Gilla
Oldboy, det låter hoppfullt. Kanske är det inte så att man med säkerhet blir sämre efter de där tio första åren, snarare att under dessa tio år blir man med säkerhet bättre, om man tränar förnuftigt. Jag tror också att man också på ett andra sätt kan bli en bättre löpare i ganska många år framåt. Det kan kanske vara att man springer mer ekonomiskt, har bättre teknik, återhämtar sig snabbare och sådant. Det kanske inte alltid syns i tiderna, men skulle ha synts - på ett negativt sätt - om man inte hade tränat.
#17
•
17 november 2013 kl 21:32
Gilla
Leif, så är det säkert. Det gäller väl att hitta den där nivån där man ligger precis på gränsen till vad man klarar. Tränar man för lite går väl utförskurvan snabbare utför än vad uppförskurvan går uppåt... Leif, blir du i princip bättre och bättre, eller hur är utvecklingen?
#18
•
19 november 2013 kl 07:03
3 Gilla
Kul, Leif, att du är snabbare som 56-åring än 50-åring! Visst, Gunnar, alla, oavsett ålder har väl ett tak. Det är ju bara jättekul att ha det kvar, att nå det. Når det när man är 25, får man väl titta på åldersfaktorn och tävla med den och andra jämnåriga. Eller hitta en ny sport, vara nybörjare, sätta nytt pers varje år...

Egentligen borde veteran-idrott, på alla nivåer, lyftas fram mer. Resultaten är kanske inte lika alltid spännande som hos idrottare i 25-års-åldern, men det är ju en större prestation att leverera när man är äldre och för folkhälsans skull skulle det vara bra med förebilder ur den äldre generationen.
Satsande äldre elit- och semi-elit-motionärer, som lägger mycket tid på i vårt fall löpning - det skulle vara roligt att se mer av denna grupp i samhället. 50-plussare idag, ses annars ofta som en grupp som borde ta det lugnt och planera för sin avtrappning; söka seniorboende och fixa 55+-lån på banken och sånt. Och i själva verket gasar man mer än någonsin! Det handlar väl om äldrekultur och synen på äldre över huvudet taget. Det är väl medierna jag riktar denna uppmaning till...
#19
•
21 november 2013 kl 21:11
Gilla
Lars, vad fruktar du? Skador? För stor press på dig själv?
#20
•
22 november 2013 kl 21:30
Gilla
Lars, jag förstår. Hoppas att hälen läker som den ska. Jag vet ju inte vilka problem du hade, men jag har opererat vä hälsena och den läkte på ett halvår. Ett år senare kände jag inte ett dugg.
< < < 1 2 > > >