Foruminlägg av Jonas Algebrant

< < < 1 2 > > >
#1
•
8 augusti 2012 kl 11:07
Gilla
Hej.
Intressant läsning Henrik... :) Sedan jag började löpa förra året har jag till och från haft problem m båda vaderna, som ts beskrev det. Det enda som det inte blir bättre av är faktiskt just vila, för efter varje vila (upp till en vecka) har det blivit värre väl tillbaka. :/

Tråkigt springa och ha ont, men jag upplever att krampen/smärtan sällan blir värre under själva passet och att det m tiden blir bättre om man håller i. Börjat köra tåhävningar, vadpress och betydligt mkt mer stretching och det upplever jag gjort mest skillnad. Lite egenmassage (!) ska jag också prova på nu efter att ha läst detta. :)
#2
•
8 augusti 2012 kl 12:07
Gilla
Jo det är sant :) Har alltid tänkt så också, att om jag har ont så säger kroppen ifrån/till att något inte är som det ska. Men i detta fallet verkar ju inget annat hjälpa, så jag kör på. Tänkte i början att det kan vara lite ovana, ex som när man tränar upp bålen... den smärtan man får i svank och mage är ju inte skönt på något sätt, till skillnad mot att träna ex bröst (den smärtan är skön). Eller va f-n, det är ju inte samma sak! :P

Känns dumt köra på nu när du skrev så, haha. Tanken på en längre vila får det att klia i mig, ifall jag inte hittar tillbaka till samma träningsglädje osv osv. :/
Här ska knådas vader nu....
#3
•
8 augusti 2012 kl 12:19
Gilla
When I exercise, I wear all black. It's like a funeral for my fat.

<3
#4
•
8 augusti 2012 kl 23:31
Gilla
Hahaha! Mitt rykte i trappuppgången är redan i botten (sambon är av rasen Schäfer) så för mig kvittar det.
Din teori är väl något åt det hållet jag funderat, även om det inte riktigt kommit fram i mitt rappakalja ovan. Det är ju det som är så jäkligt, att varje gång man kommit tillbaka från vila slår det till med full kraft efter ett tag. Tidigare var det benhinnorna som bråkade varje försäsong (fotboll), och nu har det varit vaderna.

Skönt höra att det blivit bättre :)
#5
•
12 augusti 2012 kl 13:47
Gilla
Efter 2 mil så springer de jäklarna 5an på 15 min. Jag kan inte fatta det... 3min/km.

Inte ens om någon sprang efter mig med en eldkastare skulle jag klara 2 km i det tempot. Sen är inte jag ett löpfenomen, men ändå.
#6
•
14 augusti 2012 kl 13:34
Gilla
Roligt med mål... åtminstone om man klarar av dem :P

1. Klara av milen utan att stanna.
2. Bibehålla en sundare livsstil.

Gjorde om det i maj till...

1. Klara av ett halvmara, bråviksloppet är tanken. Tid oviktig (typ), vill bara klara jogga så långt.
2. Fortsätta jogga och må bra.

2013, då ska jag försöka göra milen på under 45min.

För övrigt en väldigt inspirerande sida detta, nybörjare som man är blir det mesta till motivation.
#7
•
16 september 2012 kl 16:53
Gilla
Fan så bra!!! :) Minns min första mil i våras också... kändes grymt skönt :) Tog min runt 2 mil förra helgen, snudd på nära döden men gjorde det. Men milen kändes bättre efteråt, en riktig mil-stolpe... höhö... :P

Nu blev jag motiverad av ditt inlägg :)
#8
•
17 september 2012 kl 07:35
Gilla
Min hund spöar skiten ur mig i spåret... och det är han som fick mig att klara 2 mil. Så hoppas min första mara innebär lite hundreklam när den dagen kommer :P
#9
•
17 september 2012 kl 15:18
Gilla
Irja... haha!!

Får man springa m hund på tävlingar? Jag är helt grön och har aldrig ställt upp i en tävling, men det har alltid varit min tanke att skräpern ska få hänga med.
#10
•
24 september 2012 kl 14:32
Gilla
Jobbigt! :/ Kan också få ett oförklarligt sug efter något... lr nja, jag vet ju inte efterhand vad det beror på oftast. Om jag under en period fått i mig socker av något slag och sedan av en tillfällighet är utan några dagar kan det suget sitta i bra länge. Det släcks inte av att jag äter något sött under en kväll.
En känsla av att jag är otillfredsställd får jag då, något FATTAS och jag kan för allt i världen inte komma på vad. Sen kan det dyka upp i huvudet vad det är någon vecka senare. Långsökt kanske, men när man väl (i mitt fall) väckt sockersuget man burit på ett tag så tar det sin tid att släcka, speciellt om man pånyttföder det någon gång i veckan.

Skulle ju även kunna vara att du äter ensidigt och har någon form av vitaminbrist etc, att kroppen säger till att något inte är som det ska.

Ja, nu blev du med all sannolikhet jättemycket klokare. :P Hoppas det löser sig.
#11
•
15 oktober 2012 kl 15:28
Gilla
Nu blev jag sugen på att ge mig ut trots pissförkylningen... och själv hitta någon främling att connecta med! ;) Tack.
#12
•
15 oktober 2012 kl 16:43
Gilla
Hej.

I ett års tid har jag sprungit 3-5 ggr i veckan, mellan 4-10km beroende på hur jag arbetat osv.

För ca 1,5 månad sedan försökte jag mig på en 20km runda vilket varit mitt årsmål, det gick bra förutom att jag höll på att gå åt sista 2 km. Sedan dess kört samma distans 2 ggr m 2 veckors mellanrum, då har det känts relativt bra hela vägen.

Men... sedan jag börjat de här längre passen har jag känt mig så sjuuukt trött i kroppen. Matt. Trötta muskler (även överkropp vid gymträning). Men väl springandes har det känts bra och kraften har funnits...
Det jag undrar över är om det är "normalt" att känna så här efter ett långpass? Brukar det sitta i? Normala rundorna utöver de här 20 km ligger ju oftast på ca 6,5 km.

Lr så är det enkelt att jag gått omkring med något skit i kroppen ett tag... för jag har haft förkylningssymptom ett bra tag som aldrig vill bryta ut. Och m dem har jag ju klarat av mitt mål för året, så vore ju lustigt om förkylning skulle påverka... då borde jag inte klarat den distansen.

Grejen m att vara relativt nyfrälst som löpare är att rädslan för att vila är väldigt stor. Jag är rädd för att tappa suget, lägga på mig och komma ifrån den goda trend jag haft. Förlora den här vanan... så en skada eller sjukdom är jag livrädd för, vägrar det. Tappat 25 kg på ca 2 år och gått från att hanka mig fram 2 km till detta, så rädslan att falla tillbaka är STOR.

Nu blir det ett långt inlägg... men även tänkt i banor att det kanske beror på annat. Sockerintaget rättare sagt. I våras joggade jag på som vanligt och kände mig pigg, körde armhävningar flera ggr/dag och flängde upp och ner för min kära dörrtrappets konstant... var PIGG i kroppen då. Åt bra och undvek onödigt socker och snabbmat.... vilket jag numer inte gör. Börjat slappna av, unnar mig rätt mkt och håller mig stabilt på den vikt jag tycker passar mig. MEN min tanke är att det kanske är sockret som spökar, att det är det som gör att jag känner mig orkeslös och slapp. Eller?

Måhända detta inlägg går till historien som det rörigaste men ville bara skriva av mig. Frustrerad!

Någon tanke? :)
#13
•
22 oktober 2012 kl 15:08
Gilla
Min polare av modell väldigt hårig :P hade också stora problem m sina bröstvårtor. Efter vår första 2 milatur tänkte han inte på det förns jag sa att hans t-shirt var blodig.

Testat det mesta i tejpväg osv, inget hjälpte. Gick till Stadium och köpte sig en tränings-bh. Bh, push-up kanske det heter? Det hjälpte och numer slipper han det bekymret. :D Haha.
#14
•
26 oktober 2012 kl 11:15
Gilla
Jag springer mestadels inne för att det är skönt ibland. Det blir varmt, jag svettas ordentligt och det går att springa snabbt länge. Känns lättare på något sätt, då är det lättare att ta i mer... det känns väldigt fräsht och renande att svettas "ur".
Lägger aldrig på lutning, det är lättheten inomhus som gör det lite roligare tycker jag :)
#15
•
13 november 2012 kl 22:03
Gilla
Hej.
Haha ursäkta jag skrattar men jag känner igen mig... har haft fullt m förkylningar och annat skit på sistone, tröstätande osv vilket lett till 3 v uppehåll. Nu jävlar har jag kört 2 dagar i rad, trots mörket... det är min protest! :P

Men planen är att underhålla nu... ska köra lite pass på gymmet, box och sånt där. Inget bra tips, men jag själv gillar att svettas ur rejält inomhus påjagad av en galen instruktör.
#16
•
16 november 2012 kl 21:20
Gilla
Vad roligt, skulle ju varit skitskoj... men om jag dyker upp lär jag nog bli singel om inte annat. :P Gillar allt som höjer motivationen! Behövs nu på hösten.
#17
•
16 november 2012 kl 21:33
Gilla
Haha... diggar idén men som sagt, blir svårt att få fram till tjejen. "Drar till Sthlm i helgen, ska på singellöpning" "Jaså... vad är det för något?" "Njaa... man träffar singlar,,,"

Men... om jag nu blir dumpad till jul när kilon börjat sätta sig har jag det i åtanke :P
#18
•
20 november 2012 kl 13:40
Gilla
Håller m dig Claes.... Ja Zlatan prestationer, lr ja... ickeprestationer hrm... Det är ju svårt jämföra idrotter, lr rättare sagt omöjligt. Att komma så långt som mr Z gjort kräver nog också pannben Johan, allt annat är löjligt att tro.

Herrlandslaget i handboll får min röst även om Lisa imponerade.
#19
•
22 november 2012 kl 12:49
Gilla
Johan
Jag kan bara inte ta dig på allvar. Du har själv spelat fotboll... som 7 åring i ett lag helt utan ambitioner då? Jag själv har nog aldrig tränat så hårt som jag gjorde när jag spelade. Fotboll är världens största sport och att vara svensk, göra succé i varenda klubb man kommer till och vinna en jäkla massa utländska priser... det är väldigt bra, milt uttryckt. Att proffsen blir glada för sina mål enbart pga pengarna är ju taget ur luften, det var därför Zlatan slet av sig tröjan i ren eufori i en träningsmatch? :S

Äsch, det går inte jämföra prestationer mellan sporter. Fattar inte ens varför jag går igång på det du skriver... det är som att diskutera köttbullar m en vegetarian det här. Konditionssporter ex löpning kräver ju också sin talang såklart, vem som helst kan inte nå eliten. Så är det inom fotbollen också, det ställer bara olika krav på talang.

Over and out.... wosscha

#20
•
24 november 2012 kl 15:53
Gilla
Johan - Nu bevisade du för mig att du inte kan ett skvatt om fotboll. Tack, nu kan jag ta dig m en nypa salt :D
< < < 1 2 > > >