Foruminlägg av Mattias Grundelius

< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >
#1
•
9 maj 2012 kl 07:47
Gilla
Hittade det här scriptet som kombinerar ihop HRM och GPX till TCX
http://colby.id.au/combining-gpx-and-hrm-files

Har inte testat det själv än.
#2
•
9 maj 2012 kl 07:50
Gilla
HIttade det här scriptet som kombinerer HRM och GPX till TCX.
http://colby.id.au/combining-gpx-and-hrm-files

Har inte testa det själv än.
#3
•
10 maj 2012 kl 22:09 Redigerad 10 maj 2012 kl 22:09
Gilla
Laddade ner UnxUtils från http://gnuwin.epfl.ch/apps/unxutils/en/ som behövs för att köra scriptet. Det fungerar men man får inte med total sträcka, min och max puls.

Jag skall se om det blir lite tid över för att lägga till det.
#4
•
11 maj 2012 kl 11:00
Gilla
Det är en rulle med 16 fot (ca 5 m) tejp i 20 stycken bitar.
#5
•
28 maj 2012 kl 23:20
Gilla
Den lilla skillanden i ansträngning med att springa på löpband eller i det fria på plan mark visar bara på att det är en ytterst liten del av energin som går åt till att övervinna luftmotståndet. Enrgin går åt till att lyfta kroppen och accelerera det fria benet framåt.

Håller helt och hållet med Klas om att man i konstant fart skall skjuta ifrån så litet som möjligt för annars så lyfter man kroppen onödigt mycket eller bromsar vid fotisättningen.
#6
•
29 maj 2012 kl 00:09
Gilla
Vid joggning på stället så accelereras inte benen framåt som vid löpning på löpband eller löpning i det fria utan kroppen lyfts bara.

Vid löpning i det fria så är det bara luftmotståndet som skall övervinnas vid löpning i konstant fart och plan mark. Den största delen av energin går åt till att accelerera benen framåt. Om man springer snabbare så måste benen accelereras mer och det går åt mer energi.
#7
•
29 maj 2012 kl 09:14
Gilla
Så länge som man inte släpar fötterna efter sig så utnyttjas friktionen mot marken bara till att ge fäste åt steget.

Om friktionen mot marken skulle bromsa så skulle man springa snabbare och lättare på blöt is, vilket man inte gör då man inte får något fäste för att skjuta ifrån.
#8
•
31 maj 2012 kl 11:36
Gilla
Under flygfasen så kan du ändra kroppens form men kroppens masscentrum kommer följa en parabel om vi bortser från luftmotståndet. Jmf. med tex en höjdhoppare som när han passerar ribban har kroppens masscentrum utanför kroppen. Häcklöpparna fäller kroppen framåt för att inte behöva lyfta kroppens masscentrum mer en nödvändigt för att få benen över häcken.
#9
•
31 maj 2012 kl 13:02
Gilla
Om man bortser från luftmotståndet under flygfasen så blir maxhöjden för kroppens rörelse v^2/g, där v är den vertikala utgångshastigheten och g tyngdaccelerationen. Tiden för flygfasen blir 2*v/g.

Givet att vi vet tiden för flygfasen så kan den vertikala utgångshastigheten och maxhöjden beräknas enligt: v=g*t/2 och h=g*t^2/4.

Alltså så är höjden som kroppens masscentrum höjs endast beroende av kadensen och hur lång tid fotisättningen varar.
#10
•
31 maj 2012 kl 15:38
Gilla
Min beräkning utgår från att kroppen är på samma höjd när foten lämar marken som när nästa fot landar.

Den enda yttre kraft som skall övervinnas är luftmotståndet. Om ens löpteknik är sådan att man bromsar vid varje fotisättning så måste givetvis det tillföras mer kraft vid frånskjutet för att kompensera för denna inbromsning.

Det var här denna tråd startade, dvs att man skall jobba för att minimera frånskjutet för att förbättra sin löpekonomi.

Högre kadens ger mindre kraft i frånskjutet då man inte behöver lyfta kroppen lika mycket. Samt att man inte behöver sätta i foten lika långt fram i landningen vilket gör det lättare att inte bromsa kroppens horisontella rörelse vid fotisättningen.
#11
•
31 maj 2012 kl 16:29
Gilla
Den största delen av energin går åt till att snurra runt benen så att det alltid finns en fot att landa på. Denna energi ger ingen fart framåt men den är nödvändig för att vi skall kunna lägga till lite extra energi för att få fart framåt och övervinna luftmotståndet eller lyfta kroppen uppåt vid backlöpning.
#12
•
31 maj 2012 kl 17:25
Gilla
Precis innan markkontak så kan antingen foten stå still relativt marken eller röra sig framåt eller bakåt beroende på hur kroppen rör foten i flygfasen.

Står foten still relativt marken så sker ingen inbromsning. Den horisontella kraften vid frånskjutet skall bara motsvara luftmotståndet. Jämför med hjulet på en cykel där punkten som är i kontakt med marken står still relativt marken precis när den får kontakt.

Rör sig foten framåt relativt marken så sker en inbromsning som kan utnytjas för att omforma kroppen för nästa flygfas denna inbromsning måste kompenseras i frånsjkutet.

Rör sig foten båkåt relativt marken så kommer man accelerera och om det fortgår så krashar man.
#13
•
4 juni 2012 kl 10:24
Gilla
Appropå varför foten sparkas upp i rumpan vi snabb löpning.

Vid snabbare löpning och längre steglängd vid samma kadens så måste låret dras fram längre i varje steg på samma tid, dvs accelereras mer. Det vridande moment som krävs för åstadkomma en viss vinkelacceleration beror på benets tröghetsmoment. Tröghetsmomentet ges av benets massa och form. Om en stor del av massan är nära rotations centrum så blir tröghetsmomentet lägre än om massan är längre ifrån rotations centrum.

Detta ger att ett ben som är böjt med foten uppe i rumpan har ett lägre tröghetsmomnet en om benet är mer utsträckt. Och att det krävs mindre kraft att rotara det framåt. Dock så går det åt energi att vrida upp underbenet, dock mindre då det är lättare en låret. Läges energin återvinns också när underbenet pendlar tillbaka innan nedsättningen. När underbenet vrids bakåt så trycks även låret framåt av reaktionskraftera.

Detta gör att fler muskler kan användas för att vrida fram hela benet och att den maximala kraften som någon muskel skall generera blir mindre.
#14
•
4 juni 2012 kl 10:33 Redigerad 4 juni 2012 kl 10:56
Gilla
Den nya Nike Free 3.0 V4 har inte lika breda spår som tidigare modeller. Så det fastnar nog inte lika mycket grus i den.

Har själv ett par Nike Free 3.0 V3 och det fastanar en hel del grus men inte så att det stör så länge man springer på gruset. Har det fastnat någon riktigt stor sten så får man pete bort den når man kommer ut på asfalten.
#15
•
4 juni 2012 kl 10:53
Gilla
Allt som sker i naturen sker för att minimera energiåtgången. I stort sett alla nuturliga processer och konstruktioner kan härledas genom att lösa ett optimerings problem.

Kroppen lär sig själv så länge du inte hindrar den genom att vägra ta mer än 150 steg/min och landa på hälen i gele dämpade skor.

Låt benen och fötterna svänga fritt.
#16
•
4 juni 2012 kl 11:35
Gilla
Det är reaktionen från rotationen i knäleden som gör att låret trycks fram. När benet ändrar form så ändras benets masscentrum vilket ger upphov till krafter.

Om du står på ett ben och böjer knäleden 90 grader så kommer låret åka framåt om du inte håller emot.
#17
•
4 juni 2012 kl 12:30
Gilla
Det beror på farten. Vid lågfart så böjer jag nog inte benet mer än 90 grader. När farten ökar så böjer jag nog mer dock så är det inget jag tänker på eller aktivt försöker göra. Det samma gäller för kadensen som också ökar med hastigheten, från 70 (140 steg/min) vid långsam jogg till 95 (190 steg/min) i snabba intervaller och ännu mer vid sprint. Allt som allt så försöker jag att springa så att det känns så avslappnat och lätt som möjligt.

Tittar man på POSE löpare som löper långsamt så känns det väldigt onaturligt. Tittar man däremot på en 10 000 meterslöpare så ser det naturligt ut med så böjt knä.
#18
•
4 juni 2012 kl 13:10
Gilla
Det är en reaktionskraft på att underbenets masscentrum förflyttas bakåt som ger en kraft på låret framåt. Tyngkraften resulterar i krafter som verkar för att förflytta benets masscentrum rakt under dess upphängningspunkt. I detta fallet ett vridmoment i höftleden som vrider låret framåt.
#19
•
9 augusti 2012 kl 09:44 Redigerad 9 augusti 2012 kl 11:31
Gilla
Spring längre och långsammare.

Har sedan april sprungit mestadels långpass i lågt tempo, i princip inget träningspass som har upplevts som ansträngande för något annat än benen, och förbättrat min tid på 6 km från 23.49 till 22.53.
#20
•
17 augusti 2012 kl 10:13
Gilla
Om du läser det finstilta på McMillanRunning så står där att de uppskattade tiderna gäller om man är tränad för respektive distans.

Så om du matar in en tid för 5 km och endast tränar dig för 5 km så kommer du antagligen inta att klara den uppskatade marathon tiden.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >