Foruminlägg av Dan Gerell

< < < 1 2 > > >
#1
•
2 april 2012 kl 18:36
Gilla
Jag tycker att du själv ska börja utforska vad som fungerar för dig. Ifall du är intresserad av framfotalöpning rekommenderar jag att bli av med skillnaden mellan häl och tå. Det som kallas "zero drop". Det är svårt att landa rätt när man har hälen på skon i vägen.

Men som med alla förändringar för kroppen så gäller det att börja försiktigt. Det har ju kommit många nya barfotaskor på marknaden. Hitta en butik som för dem och gå in och prova lite vet jag.

Jag hade inga problem med benhinnorna när jag började. Självklart måste detta tas med i beräkningarna.
#2
•
19 juli 2012 kl 12:28
Gilla
Starkt! Väldigt starkt :)
#3
•
25 juli 2012 kl 09:10
Gilla
"Eat and run - my unlikely journey to ultramarathon greatness" av Scott Jurek
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0547569653
#4
•
21 november 2012 kl 21:30
Gilla
Ser i din dagbok att förkylningen har suttit i ett par veckor nu och att du sprang lite i förra veckan. Jag tror på:
Ordentligt med (näringsrik mat), tillräcklig sömn (för dig), åtminstone ett par vilodagar till och när du vill springa ingen så ta det lugnare än vanligt och kör kanske en kortare sträcka.

Skynda långsamt och krya på dig!
#5
•
7 april 2013 kl 16:37
Gilla
Tja!

Jag anar att jag inte är ensam om att springa helt utan skor här på forumet och jag vill bjuda upp till diskussion och skapa en tråd där vi kan dela våra erfarenheter.

Är det fler än jag som har vågat sig ut trots snö och kyla?

Jag upptäckte att jag utan problem klarade av kortare perioder av snö och slask så länge jag sedan hittade ett torrare ställe att värma upp mina fötter på. Sedan var det bara att fortsätta vidare.
#6
•
7 april 2013 kl 21:08
Gilla
@Fred
De där små stenarna som lagts under vintertid är inte roliga alltså. Det gäller att lära sig vilka gator som är fria från sten.

Jag tror det är viktigt att tillåta sig att ha skor när det behövs. Brukar oftast ha med ett par skor i händerna (i fall om att).

@Elina
Fett, det låter riktigt tufft :).
Som jag ser det måste man vara mycket mer i nuet när man springer barfota. Avgöra vart asfalten är slätast på vägen. Ständigt spana efter glas och sick-sacka mellan stenar. Klart, i sand och gräs blir det lite klurigare. Man får helt enkelt kompensera med en hård fotsula :).
#7
•
8 april 2013 kl 19:58
Gilla
I Lund är våren kommen och jag tog mig en tur in till stan idag. Kullersten är superskönt att springa på, plus att alla småstenar tenderar att ramla ner i springorna :).

Märkte efter ett tag att jag hade slitit upp ett litet sår som blödde bakom stortån. För mycket för snabbt antar jag. Drog på mig mina tåskor efter det.

Vad är era perspektiv när det kommer till att bygga upp fotsulorna?
#8
•
8 april 2013 kl 20:47
Gilla
@Robin S

Jag föreslår att du prövar dig fram, Sakta! Ta en runda runt kvarteret och se hur det fungerar.

Och när du väl ska testa, börja med att köra barfota och dra sedan på skorna. Med den omvända ordningen riskerar du att fötterna är varma och svettiga när de träffar asfalten. Lika med större risk för att de blir allt för möra.

Om du har sprungit mycket i VFF har du antagligen en god grund att stå på vad gäller starka ben och fötter. Öka i takt med vad fotsulorna tillåter :).

@Kalle P

Visst får man en helt annan kadens :).
#9
•
9 april 2013 kl 10:44
Gilla
@Mattias

Jag har inte prövat att blöta ner fötterna ordentligt under något längre pass ännu. Kortare rundor i snö och slask, för att sedan låta dem torka i gräset och fortsätta på asfalt har inte varit några problem.


Jag vill dela med mig av vad Michael Sandler skriver om härdning av fotsulorna i sin bok "Barefoot Running", s. 98:

Han beskriver processen för härdning och utveckling av fotsulorna:


1. Mjuk och skör hud pressas samman (fukt pressas ut) och börjar tjockna.

2. Fett börjar allokeras under huden på undersidan för att fungera som dämpning.

3. Huden hårdnar som skydd mot blåsor.

4. Hud börjar bli blank och plastliknande (ett resultat av löpning på mänskligt tillverkade underlag).

5. Efter att lager efter lager med ny hud byggs på blir foten tjockare och med tiden kan tillväxten bli ett par millimeter upp till en centimeter.

6. Fett fortsätter och lagras in och ger mer dämpning

7. Förstärkningarna blir permanenta skyddet du har byggt upp kan räcka genom hela vintern.

Spännande? :)
#10
•
14 april 2013 kl 20:44
Gilla
@Henrik
Fett! Visste inte att man kunde få det i skor också. Men det låter logiskt med all friktion och tryck de får känna av.

Hoppas den nuvarande skadan är på väg bort och du kom ut på din söndagspromenad ;).

@Kim
Kanske lite av både och ;)

@Carl
Härligt!

@Tage
Risker får vägas mot fördelar. Det är enkelt att hitta risker i många vardagssituationer. Bilkörning kan också leda till bestående men. Eller att springa i löparskor kanske?

Jag tycker man vinner lite ödmjukhet när man tassar runt barfota och plötsligt ser en hög med gas fem meter framför sig.
#11
•
15 april 2013 kl 17:23
Gilla
@Andreas
Haha! Hoppsan där. Jag hoppas att vi bägge slipper få reda på det Andreas.

Jag läser i min barfotabok att när man springer i skor med väldigt tunna sulor bidrar detta till att bibehålla och stimulera fettillväxt under skinnet på foten.

Texten är kopplad till rubriken "att känna marken", jag vet inte vad exakt det är som sätter igång inlagringsprocessen. Kanske trycket ifrån fotisättningen.

#12
•
16 april 2013 kl 09:10
Gilla
@Karin

Om du ger dig själv god tid så finns det inget som hindrar din dröm från att bli verklighet :).

Det kan vara barnsligt roligt att springa barfota. Som du säger känner man sig lätt och snabbt, som att fötterna bara spinner på under en.
#13
•
26 april 2013 kl 12:57
Gilla
Det börjar dra ihop sig för "Himmel, hav och helvete", som arrangörerna milt har döpt loppet till.

@Kim
Skall du köra i dina Bikila?

Jag tror att det blir mina trogna KSO som får pryda mina fötter.

Jag lyssnade på en mycket underhållande podcast igår där arrangörerna intervjuades.

De beskriver banan som mycket mild i början och rekommendationen är att inte gå ut för hårt för fort eftersom den så kallade dödens zon kommer först när 30 kilometer är avverkade och de av oss som överlever den kommer avsluta loppet på den svarta banan.

Det jag saknar i förberedelse väger jag upp med pepp just nu!
#14
•
13 maj 2013 kl 09:54
Gilla
Någon som vill avlägga en löprapport? Kanske t.o.m. någon som faktiskt sprang i minimalistiska skor?
#15
•
14 maj 2013 kl 10:19
Gilla
@Mattias

Tack!

@David

Kul med taktiska skobyten :). Bra jobbat!
#16
•
14 maj 2013 kl 10:21
Gilla
@Dåligt med erfarenheter med blåmärken. Hur är foten nu?

Fick till 10k barfota på asfalt igår. Sulorna höll bra :).
#17
•
15 maj 2013 kl 09:31
Gilla
Gött Mattias!

@Roland

Du kommer att vänja dig vid kylan efter hand. Tänk på att en dags vila kan hjälpa sulorna att läka och förstärkas.

@Grant

Har googlat runt lite och hittade någon som skrev att det gick över på 1-2 veckor (under vila?). http://tinyurl.com/chwxvdm
#18
•
21 maj 2013 kl 12:27
Gilla
Igår blev en helt underbar löpdag och lite av en återkomst efter en sjukperiod. Jag sprang 4k barfota på förmiddagen och på eftermiddagen drog jag ut på en lång löptur på 18k varav 13 sprangs barfota.

Det var en varm dag och asfalten likaså. Jag började experimentera med att använda kalk för att hålla fötterna torra (och sprickfria) både under och efter rundan.

Kan säga att mina fötter kändes väldigt möra efter 13k och då var jag glad att kunna plocka fram mina skor ur ryggsäcken.
#19
•
7 juli 2013 kl 16:37
Gilla
I förmiddags ramlade jag iväg på en fin löprunda i sommarvärmen. På nästan 20 km blev det 13 km barfota på asfaltsvägar omkring Sjöbo.

Det är otroligt vilken skillnad temperatur och grovleken på asfalten spelar på slitaget på sulorna. Jag försöker ständigt springa i "spåret" med slätast asfalt och minst antal stenar.

Det hör förstås ihop med graden av härdade fotsulor, men jag finner det svårt att hitta bra stigar och vägar i skogen som inte är fyllda med grov stenkross eller annan beläggning.

Vad för underlag springer ni barfota på?

Vore kul att höra lite anekdoter nu när säsongen verkligen är inne.

Lunka på!
#20
•
7 juli 2013 kl 21:00
Gilla
@kristoffer

Börja med kort nedjogg på gräsmatta efter att du har varit ute och sprungit. Tänk på att, som Mattias skriver, blöta fötter slits lättare. Efter ett par gånger kan du pröva dig fram på asfalt eller varför inte stigar.

Med mycket små steg på gräs i början kanske man kan springa en kilometer på asfalt efter tre veckor. Jag gissar. Det viktigaste är att känna efter hur musklerna i foten + underbenet och fotsulorna mår.

Det där med pronation är det ju vissa som anser är helt naturligt för människan. Pröva själv och se hur det funkar för dig.

Tekniken i ett nötskal:
+ Landa på framfoten (med hälen i)
+ Ta korta steg, landa under kroppen.
+ Böj knäna något vid behov
+ Se vad du har framför dig (sten, glas)

Du kommer att använda muskler i fötterna som vanligtvis inte kommer till användning och det kommer du att känna efter dina första pass. Låt vila och spring aldrig om det gör ont.

Pröva för dig själv och rapportera gärna tillbaka :)
< < < 1 2 > > >