Foruminlägg av Morgan Engström

< < < 1 2 > > >
#1
•
14 februari 2014 kl 10:55
5 Gilla
Vet inte om det är intressant då jag har extremt kort bakgrund, men svarar iallafall.

Började löpträna (och slutade röka...) i mitten av December 2013, klarade då att jogga ungefär 3 km på cirka 18 min (efter det var jag hyfsat slut....)

Jag har tränat en hel del i mitt liv, men det har allt som oftast handlat om gym.

Jag har dock i hela mitt vuxna liv (är snart 34) tyckt mycket om att promenera.
Exempelvis så promenerade jag under 2012, 100mil.

Om jag gissar så kan antalet gånger jag varit ute och sprungit under de senaste 15 åren (innan dec 2013) räknas på fingrar och tår.

Hittills i år sprungit milen två gånger (5 veckor mellan) första milen gick på lite över 64 min andra milen 58:26

Min målsättning (som må vara ambitiös som fan...) är att klara milen på runt 50 till mitten av Maj. Försöker springa 3-4 gånger i veckan. Har precis kikat genom lite träningsprogram för att få lite struktur på träningen.

Mina personbästa just nu är:
10km 58:26
5km 26:46
1km 4:24

Har aldrig sprungit längre än 10km (har som sagt bara sprungit så långt två gånger i mitt liv..)

Är ganska nöjd med utvecklingen att på relativt kort tid (2 månader) gått från att vara helt slut efter 3 km till att faktiskt vara kapabel att i ungefär samma tempo kunna ta mig 3,3 gånger så långt.

Valde en ganska konstig tid att börja löpträna, men det har gått bra med lite piggar under skorna så har halkan och snön inte orsakat mig några större problem. Jag vägrar kategoriskt att springa på löpband, löpningen för mig är lite som mina tidigare långa promenader ett sätt att både förbättra hälsan och konditionen samtidigt som jag kommer ut i naturen och friska luften.
#2
•
14 februari 2014 kl 14:16
Gilla
Som gammal DJ så måste jag slå ett slag för taktfast elektronisk musik. Jag har själv upptäckt att musik i runt 150 BPM är perfekta för mig att hålla takten till.
Älskar att springa i takt till musik.

Nedan kan den som är lagd åt det hållet finna en mix (mixad av mig) av Hardstyle. Energirikt och pumpande funkar iallafall bra för mig..
http://www.mixcrate.com/beemel/onefifty-1925978

Misstänker dock att de flesta inte riktigt uppskattar just den musikstilen....


Om jag inte ska ha något i samma jämna takt så springer jag gärna till gammal skatepunk/hardcore typ Raised fist eller liknande
Ska jag ut i skogen och springa när det är mörkt så funkar melodisk Black metal ganska bra.
Ska jag ut och ta en tur på stranden (till sommaren) så tror jag att jag kommer dra ihop ett mixtape med lite dancehall/reagge.
Till ett stretchpass så avnjuter jag gärna något melankoliskt poppigt typ Kent. Eller något av Ghost albumen.


Om någon funderar så har jag ganska schizofren musiksmak....
Bakgrund som DJ och uppväxt med massa punkare och dödsmetalare som kompisar... då blir det så =)
#3
•
14 februari 2014 kl 14:44
Gilla
Hej,

Jag har nyligen börjat springa (nåja... jogga) i slutet av december.
Jag har varit ganska aktivt och tränat de senaste åren, främst gym och karate, men även åtskilliga mil promenad (170-180 mil de senaste två åren)

Jag är snart 34, 90 kg tung fördelat på 182 cm och har som sagt fått för mig att börja springa nu (främst för att få bättre flås till Karaten... och sekundärt för att slå chefen på företagets årliga milslopp i maj :-P)

Vilket tror ni är minst slitsamt för kroppen (förutsatt samma milantal per vecka)

Många kortare sträckor? (cirka 4 pass 4-6km)
Färre längre sträckor? (cirka 2 pass runt 10km)
Blandat korta och långa sträckor? (cirka 2 pass 4-6km 1 pass 10km)

De kortare sträckorna känns spontant som den sliter mindre på kroppen, men återhämtningsdagarna blir färre
Och vice versa med de längre.
Men samtidigt håller jag en högre hastighet på en kortare sträcka än på en lång.

Gissar på att den blandade versionen är att föredra (det är ungefär där jag ligger)

Skulle någon av de tre varianterna vara bättre eller sämre för att förbättra min något tveksamma kondition (klarar knappt milen under timmen).
#4
•
14 februari 2014 kl 17:57
1 Gilla
Det finns undersökningar som pekar på att fysisk prestation ökar markant om man lyssnar på musik under utövandet....
Vad är mer avancerat än det ?
#5
•
14 februari 2014 kl 22:38
Gilla
Nej då jag försöker komma ihåg det. Men jag är van att träna 10-12 gånger i veckan så det är svårt att hålla nere på dosen nu mär löpning är något nytt för mig... Men jag vet, man måste vila också. ;-)
#6
•
14 februari 2014 kl 22:46
1 Gilla
Till #45

"There has been much investigation into the use of music as an ergogenic aid to facilitate physical performance. However, previous studies have primarily focused on pre-determined music and aerobic exercise. The purpose of this study was to investigate the effects of self-selected music (SSM) vs. no music (NM) on mood and performance of the bench press and squat jump. Twenty resistance-trained college males completed two experimental conditions, one while listening to SSM and the other with NM. Subjects reported their profile of mood states (POMS) and rating of perceived exertion (RPE) before and after performing three sets to failure of the bench press at 75% 1RM and three reps of the squat jump at 30% 1RM. Statistical analyses revealed no differences in squat jump height or relative ground reaction force but take off velocity (SSM-2.06 ± 0.17 m/s; NM-1.99 ± 0.18 m/s), rate of velocity development (SSM-5.92 ± 1.46 m/s; NM-5.63 ± 1.70 m/s) and rate of force development (SSM-3175.61 ± 1792.37 N/s; NM-2519.12 ± 1470.32 N/s) were greater with SSM while RPE (SSM-5.71 ± 1.37; NM-6.36 ± 1.61) was greater with NM. Bench press reps to failure and RPE were not different between conditions. POMS scores of vigor (SSM-20.15 ± 5.58; NM-17.45 ± 5.84), tension (SSM-8.40 ± 3.99; NM-6.07 ± 3.26), and fatigue (SSM-8.65 ± 4.49; NM-7.40 ± 4.38) were greater with SSM. This study demonstrated increased performance during an explosive exercise and an altered mood state when listening to self-selected music. Therefore, listening to self-selected music might be beneficial for acute power performance."


J Strength Cond Res. 2011 Sep 28. EFFECTS OF SELF-SELECTED MUSIC ON STRENGTH, EXPLOSIVENESS AND MOOD.
#7
•
14 februari 2014 kl 22:47
Gilla
Just denna undersökning handlade förvisso om styrketräning.... Men men
#8
•
15 februari 2014 kl 08:02
Gilla
#2

120 i puls?? Då får jag typ stå stilla och hoppas att det
Inte blåser för mycket...
Skämt åsido. Men jag kommer med lätthet upp i 130 när jag promenerar lite kvickare.

Jag har kanske en konstig puls eller så skrev du fel?!?

Har vilopuls på 55-57 någonstans och maxpuls på runt 190.
#9
•
17 februari 2014 kl 07:58
Gilla
LSD???
Antar att du inte pratar om drogen.
#10
•
17 februari 2014 kl 15:20
Gilla
Har läst en hel del runt omkring på forumet och övriga ställen på internet...

Många pratar om fördelarna med att lägga sig på 70-80% av maxpuls under de längre passen.

Nu är jag relativt dåligt tränad så till att börja med, ett längre pass för mig är en mil.
Men hur som helst, om jag ska ligga i 70-80% av maxpuls så blir kan jag, som tidigare nämnt, inte ens jogga.

Finns det någon nackdel med att jag ligger närmare 90% av maxpulsen (vilket jag gör i 5:50-6:00 takt) när jag joggar ungefär en timme?

På de allra flesta av mina pass (5-10 km) så ligger jag mellan 170-180 i puls. Pulsen brukar öka svagt genom hela passet, försöker att hålla ett jämnt tempo genom hela sträckan, eventuellt öka lite sista biten.

Kort sagt, skulle jag (ur träningssynpunkt) "tjäna" något på att stanna av och gå vissa sträckor för att hålla pulsen nere?

Som referens, jag var ute och promenerade lite i Söndagsmorse. Gick med ett snitt tempo på 8:13min/km och gick 10km. Under denna promenad hade jag en snittpuls på 130 och en maxpuls på 155.

Skulle detta "pass" vara mer givande för min träning än om jag joggar samma sträcka med 175 i snitt i puls?

Självklart förstår jag att en blandning av olika "pulszoner" borde ge en bra blandad träning.

Men som sagt. Grundfrågan:
Är det något negativt med att ligga närmare 90% av maxpuls vid längre sträckor?
#11
•
17 februari 2014 kl 15:39
Gilla
Vet inte hur ett "riktigt" test går till.
jag provade att köra ganska hårda intervaller 5x2 min, med 30 sek vila och direkt därefter gav jag mig på att ta mig runt en 400m löparbana så fort jag bara kunde (vilket inte var så väldigt snabbt..... 1.50 eller något sådant)
Jag var någon millimeter från att kräkas efteråt och kunde knappt få ett ord ur mig på några minuter för att jag stod och flåsade, rätt övertygad om att jag inte är kapabel att pressa mig hårdare än så, och då var jag som mest uppe i 195.

Kanske är fel på min pulsmätare?!?

Men maxpuls på över 200 är inte det (generellt) lite orimligt för någon i trettioårs-åldern?
#12
•
17 februari 2014 kl 15:41
Gilla
Hur gör man ett riktigt test? Jag har som sagt bara provat att göra något som jag blev förbannat (max ?!?) ansträngd av.
#13
•
17 februari 2014 kl 15:53
Gilla
Ok,

Jag har i.o.f.s. tränat i olika former större delen av mitt liv, tycker själv att jag är ganska bra på att "ta ut mig". Har i.o.f.s. aldrig tränat så renodlad konditionsträning som löpning.

Löpband säger du... hmmm.. då kommer det aldrig att bli något sådant test för min del... Vägrar kategoriskt springa på ett löpband, har provat, dels tycker jag det är förbannat tråkigt och dels tycker jag det är rent ut sagt obehagligt (som i läskigt inte i smärtsamt).

Well well.

Även om jag skulle ha låt oss säga 210 i praktisk maxpuls så ligger jag fortfarande över 70-80% intervallet.

Och för att återgå till min frågeställning. Skulle det finnas träningsmässiga fördelar med att ta mig fram saktare och med lägre puls än vad jag gör?
#14
•
18 februari 2014 kl 08:09
Gilla
Tack för alla tips och åsikter. Ingen mer behöver berätta för mig att formler och ekvationer för att räkna ut maxpuls inte är tillförlitliga. för det första så har jag inte använt någon sådan formel och för det andra så var jag redan fullt medveten om att sådana generiska formler inte stämmer på individnivå. Jag är fullt förtrogen med hur standardavikelser och normalfördelning fungerar. Men tack iallafall till alla som påpekat detta.

En fråga som fortfarande kvarstår.

Varför spelar pulsen för roll för skaderisken? Det är väl inte hjärtat som skadas?

Då jag som exempel får relativt hög puls (130-135) av en aktivitet (rask promenad) även fast jag har utfört aktiviteten kontinuerligt under flera år (utan att skada mig).
Är det då inte rimligt att jag skulle ha ännu högre puls när jag börjar jogga?

När jag joggat min pass (170-180 puls) så är jag flåsig, absolut, ibland väldigt anfådd. Men jag känner mig inte "slut" i benen (eller resten av kroppen). Jag har inte ont någonstans kände lite i höger knä efter de första 3-4 joggingpassen, därefter har jag inte kännt av några problem alls. Jag har ingen träningsvärk, känner mig ibland lite stum (trött) i benen dagen efter ett längre pass.
Spontant så känns det inte som om mina muskler är det som begränsar mig, det är det jag kallar "konditionen". Jag blir inte trött i benen, jag blir trött "i lungorna och hjärtat"

Ni pratar om överträning, men jag har inte ökat min träningsdos, snarare tvärtom.
Tidigare (senaste 24 månaderna) "rörde jag på mig" 10-12 gånger i veckan (4 pass karate, 4 pass gym, 2-4 längre promenader).utan att skada mig, blåsor och skavsår borträknade.
Nu är min gymträning nästintill obefintlig (min träningspartner har pajat ryggen (på jobbet inte på träning) och jag hatar att träna på gymmet själv) så därför har jag börjat jogga istället.

Så nu tränar jag 4 pass karate och 3-4 pass jogging per vecka
Är det något magiskt med just löpträning som gör att det tär på kroppen så mycket mer än andra träningsformer?
Antalet pass och antalet timmar jag lägger på träning har ju faktiskt minskat.
Anser att mina ben är ganska starka från karaten och gymmet.

Men jag blir orolig när det låter på alla här som om att skador är mer eller mindre oundvikliga.... eftersom jag har hög puls?!?
#15
•
18 februari 2014 kl 08:24
Gilla
Som referensmaterial

Här är mina två 10km turer jag sprungit i år.

Första http://connect.garmin.com/activity/426275213

Andra http://connect.garmin.com/activity/437921219

10km promenad http://connect.garmin.com/activity/445868286
#16
•
18 februari 2014 kl 08:25
Gilla
Peter P: Jo det köper jag. Men min puls är hög även vid mild ansträning
#17
•
18 februari 2014 kl 08:33
Gilla
Allt det du säger låter rimligt. Men jag upplever det som sagt inte som om musklerna blir trötta (eller åtminstone inte i stor utsträckning) och det känns konstigt att dra ner på tempot när jag inte känner mig trött/svag i kroppen.

Får väl ta och lugna ner mig lite då.... Känns dock trist att dra ner på tempot (det blir så jäkla långa träningspass för samma sträcka...) men det verkar ju vara koncensus att det vore bättre för mig. Och med min minimala (obefintliga) erfarenhet av just löpning så gör jag väl bäst i att lyssna på de som hållt på längre.

Tack allihop för svaren.

#18
•
18 februari 2014 kl 08:43
Gilla
Som en följdfråga.

Hur lång tid skulle ni uppskatta att det tar att gå från "helt otränad" till kapabel att jogga en halvmara? (förutsatt träning med "normal" progression ungefär 3 gånger i veckan)
6 mån, 12 mån, 24 mån??
#19
•
18 februari 2014 kl 09:15
Gilla
Så pass snabbt ändå. coolt. Nu har jag i.o.f.s. inga ambitioner på att springa några längre sträckor, men rätt imponerande hur snabbt det ändå går att få kroppen att klara av det.
Fast i.o.f.s. så trodde jag initialt att det skulle ta mig ett halvår eller så innan jag skulle klara att jogga mig en mil utan att stanna och gå. Något jag klarade ett par veckor efter att jag började jogga. =)

jag kommer nog att hålla mig till runt 10km då jag tycker det är en lagom distans, fast det jag definerar som lagom kanske kommer att skjutas ju längre träningen fortskrider =)

#20
•
18 februari 2014 kl 10:14
Gilla
Många bra synvinklar, väldigt tacksam över att folk tar sig tid och dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser (det är ju trots allt därför jag ställer frågan här)

Jag har ett visst "behov" av att känna mig ordentligt trött av min träning
Om jag kommer hem och känner att jag har massor med krafter kvar så känns det som jag fuskat...

Det är bara en psykisk grej, men jag vill självklart inte att det ska gå ut över min fysik (skador).
Tror att tipset som någon gav ovan, skulle vara något för mig. Köra en längre sträcka i långsammare tempo för att sedan spurta sista biten. Då kan jag nog lura mitt psyke att jag har kört ett riktigt hårt pass. =)
< < < 1 2 > > >