Foruminlägg av Helena Hedman

< < < 1 2 > > >
#1
•
3 mars 2008 kl 20:14
Gilla
Hej!
Ja, det kan ju ta sin lilla tid innan välbehaget infinner sig. För min del lade jag ribban otroligt lågt när jag började, och tänkte att det skulle kännas utmanande men skönt att springa. Det gjorde att jag precis som du, till en början sprang och gick en hel del. Men med tiden så gick det lättare och lättare, och man måste ju träna sin envishet lite också...
Men tillslut kommer den dagen när man faktiskt tycker att det är härligt att springa och man klarar av att springa hela rundan utan pauser. Men visst är vissa rundor fortfarande dödligt jobbiga och benen känns som betongklossar redan första kilometern, på ett sätt som känns helt oförklarligt...
Så nog kommer killen med biljetterna till dig också, men du får ha lite tålamod och inte ge upp för snabbt. Försök sluta tänka på farten och tänk att det skall kännas skönt i kroppen när du springer. Då kommer du snart märka att du hellre springer än går eftersom gåendet är så fasansfullt långtråkigt!
Lycka till!
#2
•
10 mars 2008 kl 20:29
Gilla
Hallå ute i löparspåren alla erfarna joggare!

Jag har nu sprungit 2-3 ggr/v ca 5 km under ett par år och har äntligen kommit till en nivå när jag vill utmana mig mer. Jag har tidigare haft problem med knäna, vilket har gjort att det tagit mycket tålamod och försiktighet att kunna springa några sträckor alls.

När jag igår glad i hågen äntligen kände mig redo för min första mil så fick jag återigen ont i knäna. Kunde genomföra löpningen, men idag känner jag mig ordentligt stel i utsidan av knäleden och en viss "tröghet" när jag böjer leden. Gör lite ont att gå nedför trappor. Under dagen har det blivit lite bättre, och man kan nog inte kalla mina knäkänningar för värk.

Men jag funderar över om detta helt enkelt är ovana att springa längre sträckor, och att jag därmed bör hålla ut och (försiktigt) nöta på med varierad längd på mina rundor och emellan åt en mil, eller om jag ska se det som en varningssignal som säger att jag inte bör springa längre än 5-7 km...

Kan tillägga att jag är noggrann med uppvärmning och stretching, vilket tidigare har varit en lönsam strategi för att hålla mina knäproblem i schack.

Vad säger ni andra??? Känner ni igen stelheten efter vad ni tycker är längre pass, eller är det ett tecken på begynnande skada?
#3
•
10 mars 2008 kl 20:43
Gilla
Tack för ditt svar!

Jag har ökat relativt sakta, och varit uppe på mellan fem och sju km de senaste rundorna. Men håller med om att jag kanske borde ha ännu mer is i magen och öka på kanske med en km vid "långrundorna".
Måste medge att tålamodet tryter när orken finns där... Lätt att bli otålig och tycka att man borde klara mer :-)

Men jag blir glad över att höra att du tror att det handlar om ovana - vill inte tappa modet! Ska bli spännande att se hur min nästa "vanliga" runda funkar när benen känns ok igen.

Tack för ditt råd!
#4
•
11 mars 2008 kl 11:43
Gilla
Tack för era svar och goda råd!

Känner mig nu lugnare, särskilt eftersom jag idag (dag 2 efter träningen) inte känner av knäont alls.
Har haft "löparknä-liknande" problem av och till sedan massor av år tillbaka (oavsett utprovade skor, stretchövningar och andra knep) och troligen måste jag vara försiktig och öka belastningen sakta.
Kan efter era inlägg hålla med och konstatera att jag troligen är för ivrig. Jag får väl backa tillbaka till mina 7-8 km ett tag till för att sedan öka lite i taget... Men tålamod är inte min starka sida så ni får hålla tummarna för att jag klarar det! :-)
#5
•
6 februari 2009 kl 19:07 Redigerad 6 februari 2009 kl 19:14
Gilla
Hej på er!
Har just läst en mycket fascinerande tråd om "rätt hatighet på intervallerna" och dessvärre måste jag konstatera att jag har lite svårt att förstå...

Är det alltså så att man ska springa saktare på sina rundor? Jag förstår verkligen inte hur man kan bli bättre genom att springa saktare än vad man egentligen kan? (och det hjälper inte så mycket med alla fina termer i tråden om trösklar, laktat vs mjölksyra, vdot och yadayada eftersom jag inte har examen i den typen av ämnen..)
Nu är det förstås inte så att jag springer i maxfart på alla mina rundor, men i relation till min bästa fart så ska tydligen mitt träningstempo ofta vara en minut/km långsammare än jag har till vardags. Skumt!

Som ni förstår så är jag en novis i dessa (i min värld) nya teorier. Finns det någon som på ett enkelt sätt kan och vill förklara hur det kan komma sig att jag möjligen skulle kunna bli bättre genom att springa saktare? (för man vill ju inte slita ut sin kropp i onödan :-)

#6
•
9 februari 2009 kl 20:05
Gilla
Hej på er!
Tack för era kloka svar!
Konstaterar alltså att mina egna teorier om träning och intervaller fortfarande gäller, jag är en glad amatör som inte på nått sätt behöver optimera träningen. (Men eftersom jag drabbats av blyben och oöverstiglig vintertrötthet, så känns det lite bedrövande - jag måste alltså träna på i samma tempo som vanligt fastän det går TUNGT...:-)

Men jag måste säga att tråden jag nämnde ovan är intressant - hur man kan fatta så lite av så många inlägg :-) Jag tror att det som förvirrade mig var de omvandlingstabeller de refererade till, där framgick inte att det fanns en "sämsta-nivå" när de slutar gälla... När man knappar in de värden man själv har så tror man ju inte sina ögon när man får till svar att man ska springa saktare.
Men jag tycker fortfarande att det är en intressant teori att man ska springa intervaller "sakta" - i jämförelse med vad man eg kan klara. Tur att detta är ett överkursområde och att jag aldrig kommer att behöva bekymra mig om såna teorier!
#7
•
11 februari 2009 kl 19:48
Gilla
Hej igen!
Som sagt, skönt att mina teorier för min egen träning alltså håller. Och jag håller verkligen med om att det är viktigt att träningen fortsätter vara rolig och lagom utmanande.

Min devis är ju "bästa träningen är den som blir av" och precis som dig Magnus har jag just nu en rejäl motivationssvacka just nu. Skulle träningen vara tuff så skulle jag troligen strunta helt i den. Just nu får jag bara försöka få på mig löparkläderna och tänka "lite är bättre än ingenting", med usla resultat som slutprodukt. Men kanske just därför fick jag lite hopp när jag såg tråden om att man kunde utvecklas även fast man springer sakta - lite ljus i tunneln. Synd att det inte gällde mig :-)
Men när jag väl får tillbaka krafterna igen är det "vanliga" intervaller à la Pål som gäller.

Men idag kan jag vara lite stolt, jag tog mig ut och spang fastän jag haft hårda förhandlingar med med mig själv och det fanns flera hållbara argument för varför jag kunde låta bli. Så nu får jag vila till fredag/lördag - skönt! Måtte det bara bli vår snart, jag behöver ljuset och värmen!!!

Tack för era inlägg, ni har vairt till hjälp att reda ut saker och ting för mig!
#8
•
12 februari 2009 kl 19:58
Gilla
Tusen tack för peppningen - gudarna ska veta att jag behöver den!!!
#9
•
25 mars 2009 kl 18:25
Gilla
Hej! Sedan förra träningspasset i söndags så har jag ont mitt under hälen. Funderar på om detta handlar om begynnande hälsporre, eller om jag har ont "bara ändå". Det gör ont när jag står/går på foten och alltså belastar trampdynan under hälen, känns som att trampdynan "inte håller emot" och skyddar hälbenet. Gör ont när jag går, och jag är mkt försiktig med att sätta i hälen för hårt.
Frågan är om jag ska träna på som vanligt (springer 5 km 3 ggr/v) eller om jag ska vänta tills det onda går över. Hur skulle ni ha gjort? (Ps har väldigt små möjligheter till alternativ-träning. Det är springa/gå eller vila som jag har att välja på i dagsläget.)
#10
•
28 mars 2009 kl 10:19
Gilla
Tusen tack för alla goda råd!
Det är inte omöjligt att det handlar om just "fat pad syndrome" - tack för länken, Janne. Ska nog ge mig på Stefans åtgärdslista här ovan, och börja med att skaffa mig något slags "häl-ilägg" samt köpa nya skor snarast. Skönt att höra att du inte valde att vila från löpningen, för mig känns det som livsviktigt att få fortsätta med.
Ska ut på en liten runda idag. Smärtan har gett med sig något, men jag är forftafarnde mycket öm under hälen. Kanske ska prova tjepa i brist på ilägg...
Tack alla för att ni tog er tid att skriva några rader!
#11
•
31 maj 2009 kl 20:11 Redigerad 31 maj 2009 kl 20:28
Gilla
3:46.52 och skapligt nöjd, det primära målet var ju under 3:47 så det får väl ses som bra, även om jag har drömt om < 3:45 och vissa dagar till och med <3:40. Det får bli nästa års mål :3:39:59.
För vi ska väl springa igen om ett år?

Redigerat
Oopps!!!!! Råkade skriva inlägget när min fru var inloggad.
Peter Hedman
#12
•
10 november 2009 kl 20:50
Gilla
Hej!
Då börjar termometern krypa nedåt, och med detta kommer att jag fryser så om magen när jag springer. Väldigt märkligt, eftersom jag inte blir särskilt kall om någon annan kroppsdel. Har underställ, löpartights och löparjacka vilket känns perfekt. Men tänkte att jag skulle investera i något bra plagg som värmer magen, kanske ylle? Vill inte ha någon hel tröja, ett linne skulle vara bättre eftersom jag inte behöver mer på armarna.
Någon som köpt ett yllelinne någonstans :-)
#13
•
11 november 2009 kl 16:50
Gilla
Tack för alla bra tips! Ska se om jag kostar på mig ett ull-linne från någon av de föreslagna web-sidorna... Håller tummarna för att jag sen slipper frysa så himla mycket om magen!
/Helena
#14
•
16 maj 2010 kl 18:10
Gilla
Skönt att höra att jag inte är ensam med denna typen av frustration. Jag lider av samma syndrom, tycker att det aldrig blir bättre fastän jag springer oftare och längre. Men när jag då och då gör tillbakablickar i min löpardagbok så kan jag ändå se att min snitt-tid per månad faktiskt blir bättre med tiden. Väldigt skönt!! Om du i ett längre perspektiv (över ett år) tittar i löpardagboken så är jag säker på att du kommer att se att du förbättrats.
Och jag håller också med någon här ovan, om att träningsförbättringen kommer stötvis. Man kan vara på en platå väldigt länge, och sen plötsligt blir man bättre så man verkligen märker det. Det är verkligenbra motivation till att fortsätta nöta på när sedan nästa platå infinner sig (oftast allt för snabbt :-)

Jag tycker inte att du ska ge upp! Se de små framstegen du gör; längre sträckor, att orka fler km utan att benen ger upp, mindre träningsvärk, någon sekunds förbättrad snitt tid per månad osv. Håll ut - jag är helt säker på att du kommer att klara en halvmara om du vill det! Anmäl dig så kommer det bli en sporre att inte ge upp!
Lycka till!!
#15
•
19 oktober 2010 kl 19:14
Gilla
Japp, det oändligt tråkigt!!
Jag har förlikat mig med det, och försöker i stället minnas inför varje runda att jag tycker att det är grymt skönt efteråt, eftersom inget annat ger samma effekt. Och därför fortsätter jag... Bonus är att få längta efter löpningen 1 runda av 10.

Ojdå, idag var glaset halvtomt...
Hoppas ändå att du håller ut eftersom löpning trots allt är bäst!
#16
•
7 november 2010 kl 19:30
Gilla
Hej på dig!

Alla är vi ju olika, men för mig så ingår motivationssvackor i löpningen - och ibland håller det dessutom i sig länge.

För mig är lösningen att ändå att konsekvent fortsätta med mina tre rundor i veckan, det finns inte tid eller utrymme att variera med andra träningsformer och jag vill verligen inte tappa formen. Men håller man bara ut så kommer motivationen tillbaka. Det brukar kunna gå snabbare att få tillbaka motivationen när jag försöker utmana min löpning lite, lite längre (kanske bara en km), lite snabbare något av veckans pass.

Men den största hjälpen för mig för att ta mig igenom perioder av usel motivation är att ha mitt mantra i huvudet: "den bästa träningen är den som blir av", och alltså drar jag på mig löparkläderna fastän jag mycket hellre skulle göra nått annat - och efteråt är jag väldigt nöjd :-)

Hoppas att det vänder snart för dig, för löpning är den absolut bästa motionsformen man kan hitta!
Lycka till!
#17
•
8 november 2010 kl 21:11
Gilla
Har någon provat flera märken av underställ i merinoull? Är inne på att jag behöver ett sånt, men ser att det finns mycket att välja på och det skiljer en hel del i pris.

Var inne på Icebreaker (ca 1 100kr) som fått bra i ett test då det inte noppar eller sticks, men i testet fanns inte Ullmax (ca 500 kr). Jag är lite kinkig - det får absolut inte stickas eller bli noppigt...
Är dyrast bäst, eller har någon provat nått billigare märke och blivit lika nöjd både med funktion och hållbarhet?
#18
•
9 november 2010 kl 21:50
Gilla
Ja, det känns som att ett enhälligt svar är Icebreaker (är inte tillräckligt modig för att prova bambu ännu, men tack Jan för ditt tips). Det finns kanske en anledning till att Ullmax är hälften så kostsamt... Och du "Kortben" har ju provat båda och hade ett övertygande inlägg, tack för det!

Borde väl göra slag i saken nu genast eftersom vi har snöstorm här ikväll... Addnature - ska ta en spaning där!

Tack alla för att ni tog er tid att svara!
#19
•
9 november 2010 kl 22:12
Gilla
Kortben; tusen tack för tipset om Addnature - hittade leggingsen för nästan halva priset!! Gjorde genast slag i saken!
Känner mig så lycklig - shoppning är också en drog ;-) och nu kommer löpningen bli ännu bättre. Ser ni en blixt ute efter vägarna så är det troligen jag!!
#20
•
10 november 2010 kl 18:47
Gilla
Ja, jag gjorde en chansning på leggingsen eftersom det var herrmodell - om de inte passar på mig så får maken dem istället och sen får jag väl hålla span efter erbjudande på tjejmodellen :-) Men det är ju toppen att de har fri retur, man behöver ju inte grubbla ihjäl sig innan man slår till.
Så deras sida hamnade genast på "Favoriter" och har varit in flera gånger idag också - är redan beroende :-)
< < < 1 2 > > >