Hur länge lever ett par löparskor?

Jag fick den frågan av min vän Marie och kände att den frågan kan besvaras på väldigt många olika sätt. Jag tror generellt att våra löparskor lever betydligt kortare än vad de skulle kunna göra. De allra flesta löpare gillar ju att köpa nya skor och hos alla finns nog den där drömmen att "om jag bara skaffar de här eller de där skorna så kommer jag göra ett nytt PB, få ett bättre löpsteg etc."

Barfotatrenden som nu funnits några år och ju också satt fokus på det här med skor på ett nytt sätt. Komiskt i sig att barfotatrenden har givit upphov till en hel ny gren inom skoindustrin. För man springer ju fortfarande med skor och inte barfota...

Personligen lever jag i tron att ett par löparskor ska klara 100 mil. Men det är ju inte enbart antalet sprungna mil som avgör livslängden. Ett par skor som står oanvända länge kan "torka ihop" och förlora flexibilitet och smidighet.

Jag använder mig av den synnerligen nördiga, men bra funktionen på www.jogg.se där man kan lägga in sin utrustning. Jag fotograferar mina skor och anger att de ska hålla för 100 mil. För varje löprunda jag sedan registrerar på sajten så anger jag vilka skor jag sprungit i och då räknar den automatiskt ner hur många mil till jag kan springa i dem. (Ja Marie, så här nördig har jag faktiskt blivit...)

Och jag får villigt erkänna att jag aldrig lyckats springa 100 mil i ett och samma par skor, utan faktiskt kasserat i förtid. Men det har också samband med mina hälsporreproblem då jag insåg att mina favoriter AdiStar Ride faktiskt inte passar mitt löpsteg särskilt bra.

My precious....
Om vi går igenom skoparken uppifrån så kommer mina Karhu Fast Ride först. Dem köpte jag i somras och använder som distanssko. Har sprungit maror och längre i dem. Kommer säkert få hänga med i 100 mil!

Sedan kommer ett par som egentligen heter Karhu Fulcrum Forward (jag skrev fel när jag registrerade dem och har inte kommit mig för att gå in och ändra). Det här är mina nyaste skor och jag köpte dem mycket för att jag tror det är bra för mitt periodvis onda knä att försöka landa på fram- eller mellanfoten. De här skorna har en märklig "brygga" under hålfoten som ska tippa fram nerslaget. De här springer jag nog som längst halvmaror med. Gillar dem mycket.

Sedan kommer mina älskade Adizero Boston. Mina första (och enda) lite lättviktare. Har sprungit med dem under två säsonger och tycker de är toppen. Dock var det just när jag använde dem (under Sthlm Halvmara 2011) som jag första gången kände av den blivande hälsporren som sedan plågade mig länge. Det har gjort att jag är lite rädd för dem, men de är fortfarande otroligt sköna och jag känner mig snabb och lätt i dem. Kan dock tänkas att det blir ett par nya till våren, trots det blygsamma antal mil jag kommit upp i.

Nike Lunargliden provade jag ut i samband med att jag köpte mina formgjutna ilägg (allt detta pga hälsporren/plantar fasciiten). Har aldrig riktigt trivts i dessa. Felköp. Det bästa med dem är att de är vattenavvisande. Kommer inte springa 100 mil i dem.

Asics Gel Nimbus 13 köpte jag för att jag inte trivdes med Lunargliden. Heller inget toppköp. Egentligen inget större fel på skon (lite stor och klumpig), men jag köpte faktiskt en storlek för stora skor. Funkar bäst när jag har skavsår... :-) Blir nog inga 100 mil i dessa heller.

Asics Enduro är mina terrängskor. Inga värstingar direkt, men jag trivs bra i dem och tänker ha dem ett bra tag till.

AdiStar Ride 3 är redan kasserade. De ska bort från listan.

Sedan kommer mina Icebugs och det kommer bli tredje vintern för dem nu. De är rejäla och robusta, men funkar bra för transportlöpning och de kommer allt att få hänga med ett bra tag till.

Sist kommer mina allra äldsta AdiStar Ride och de är också kasserade. De ska också bort från listan.

Så sju par löparskor har jag alltså som jag använder. Det är klart att det tar tid att komma upp i 100 mil i ett par skor när man har så många att välja på...

Hur resonerar ni kring livslängden på löparskor kontra glädjen att få köpa nya? ;-)


3 kommentarer till inlägget

1963 • Eskilstuna
#1
11 oktober 2012 - 09:39
För det första kan man fråga sig vem som satt gränsen 100 mil? Skoproducenter? Forskare? 100 mil är default när man lägger in på jogg, men det talet kan man själv ändra. Själv springer jag tills mina favoritskor går sönder. Senast var det mina DS Trainer 16 som burit mig över 150 mil, träning som ultratävlingar. Jag skulle gladeligen fortsatt att springa i dem om det inte vore för att meshen på framdelen spruckit på båda skorna efter en hård tur på Sörmlandsleden.

Så länge skorna är sköna, hela och inte snedslitna finns nog ingen hållbar (och miljömässig) anledning att kassera ett par skor. Och ju fler favoritskor man har, desto större är chansen att man får ha dem över en längre tid ;-) De flesta av mina inköpta skor kommer inte nå 100 mil, beroende på att de inte håller måttet och att de saknar det där lilla extra som mina favoriter: komfort och löpkänsla.

Vi ses på SUM.
1969 • Hägersten
#2
11 oktober 2012 - 13:18
Du har helt rätt. Det är ju känslan som avgör. Ja, jag hoppas vi ses på lördag. Fortfarande inte helt frisk, men hopp om livet. Räknar absolut med start.
1963 • Eskilstuna
#3
11 oktober 2012 - 15:01
Håller tummarna för att du är fit for fight och kan glida genom de sörmländska skogarna! :-)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.